Det sköra livet

En stor del av denna dag har jag ägnat åt sorgesamtal. Jag ska ha en begravning om några dagar och har samtalat med den närmaste familjen.

Ofta överaskas jag av hur lite vi normalt sett dalar om döden. Det är som om den är tabu. Ändå är det nästan det enda vi vet med 100 % säkerhet just detta att vi alla ska dö - att livet inte är oändligt. Livet kan vara skönt, komplicerat, fruktansvärt, underbart, "jämngrått" - men det är ändligt. Vad gör vi av den tanken? Hur hanterar Du och jag detta faktum att vi kan dö vilket ögonblick som helst?

Kanske borde vi ta vara på det innevarande än mer, ta vara på våra relationer med nära och kära, bry oss mer om varandra. Kanske borde vi se på det som vi anser vara så ofattbart oerhört viktigt i ljuset av döden. Då blir det inte så viktigt att äga, då blir det inte så viktigt att göra utan det viktiga blir att vara - att vara människa på djupet - att älska och bry sig om.

Livet är skört och vi får leva det stund för stund. Orden "fånga dagen" har blivit så slitna - en sorts truismer. Men, i ljuset av döden - Din och min egen död - är de viktiga och sanna.

För mig som kristen är Jesu eget bud vägledande, även om det inte är lätt. Han säger: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35). Låt oss stötta varandra i detta i det sköra livet.