Vad är rätt i höst?

I dag läste jag en artikel av Amelia Adamo - ett utfall gent enot modehysterin. Och jag håller med. På något sätt måste modehysterin stoppas. Jag kan ibland fundera över vilka krafter som styr det som ska gälla - inte minst i skolans värld där det gäller att vara rätt. Men det är inte bara att vara klädd rätt som är viktigt utan också att vara rätt person, gärna en ledande gestalt på något sätt, en som utmärker sig, en som kan samla folk omkring sig. Det hjälper inte den som står utanför att vara klädd rätt. Inga jackor, tröjor, skjortor och blusar i världen kan ge ett hållbart människovärde. Det är djävulska krafter som styr, djävulska krafter som sätter upp kravlistan, som lägger ribban för vad som gäller för att vara godkänd.

Även på arbetsmarknaden är det så. Mobbing sker inte bara i klassrum och på skolgårdar. Även i vuxenlivet, på arbetsmarknaden, i affärsvärlden äger mobbing rum. Vem ser den tyste medarbetaren, vem vill äta lunch med honom eller henne. Vem bryr sig om den som inte är drivande?

Tillslut är det stora problemet i vårt svenska samhälle att vi tror för lite på oss själva, att vi alltför mycket har uppfostrats med att nedvärdera oss själva till förmån för andra. Det är därför som modehysterin har framgångar. Men Dior, Boss, Versage, Yves Saint Lauren, Gant och många andra tjusiga märken av olika slag kan inte annat än för stunden ge oss ett egenvärde.

För många år sedan stod jag på en förskoleavslutning i Lidingö kyrka. Kyrkan var fylld av barn och direktörer av olika slag - kvinnor och män - och naturligtvis mor- och farföräldrar. Budskapet handlade just om människovärde - att de var älskade för dem de var. Jag talade och fick alla att sjunga en liten refräng med orden: Jag är glad att jag är jag. Hela kyrkan sjöng, alla direktörer sjöng - och då handlade det inte om hur mycket de känade, vad de ägde, vad de gjorde utan om att de var glada för att just de var just de.

Det som är rätt i höst handlar inte om en speciell klädstil. Det som är rätt i höst får vara att vara stolt och glad över sig själv - att tro på sig själv. Och kanske säga:

Jag är glad att jag är jag.