Rör inte mitt museum!

I kväll vandrade jag längs Narvavägen i centrala Stockholm på väg mot tunnelbanan vid Karlaplan. Plötsligt passerade jag en gammal välkänd gata som omedelbart väckte nostalgiska minnen, Gumshornsgatan. Där på gatan låg tidigare ett paradis för modellintresserade pojkar. När jag gick längs Narvavägen i kväll med hustrun och en god vän tvingade jag dem att stanna upp vid Gumshornsgatans mynning för jag hade sett den skylt som visade vägen in mot pojkdrömarnas paradis - Eskader - modellaffären som hade allt. Ville man ha en liten kanon till sjörövarskeppet, eller ett lämpligt litet träd till tågbanan eller skenor eller... så fanns det alltid. När jag i kväll såg skylten slog hjärtat en frivolt. Tänk om affären fanns kvar. Jag var helt enkelt tvungen att gå in under valvet vid Narvavägen och gå en bit längs Gumshornsgatan. Men ingenstans kunde jag se min barndoms mest spännande affär. Något hade hänt sedan jag för många år sedan var där sist. Affären hade flyttat och jag blev besviken näst intill arg.
Varför skulle affären flytta? Varför kunde den inte få finnas kvar där jag lämnat den och som jag lämnat den? Den borde finnas där - som ett sorts minnenas museum. Rör inte mitt museum!

Kanske är det just så som många tänker om kyrkan. Den ska vara där med sina lite lätt obegripliga gudstjänster och traditionella psalmer ungefär som när man lämnade den för så många år sedan. Det ska vara i kyrkan som det alltid har varit och ordet "alltid" handlar då om den erfarenhet som nostalgikern har - inte den långa historien. Men liksom Eskader inte kunde finnas kvar på den plats som var förr med dess lilla lokal och allt vad den stod för, kan inte kyrkan heller vara ett sorts minnenas museum. Gudstjänster utvecklas, pslamboken förändras, nya bilbelöversättningar kommer. Så har det varit så länge kyrkan funnits och så kommer det att fortsätta att vara. Historien är viktig men kyrkan lever inte i forntiden utan i nutiden. Kyrkan måste vara för människan i tiden. Det är vårt uppdrag. Nostalgi är underbart. Historien är viktig att kunna och att lära av. Men kyrkan lever nu och ska sikta mot framtiden. Rör inte mitt museum, tycks alla de säga som vill ha det som förr. Det går inte. Guds Andes vind blåser vart den vill (Johannesevangeliet kap 3 vers 8) och vi får hänga med - också i kyrkan.