Du är ett svin!

Den inkluderande nåden ska jag tala om på söndag i Storkyrkans och S:t Jacobs gudstjänster. Ordet "nåd" förknippar vi kanske med någon som utsätts för ett hot. "Nåd, skona mig!" Men nåd handlar också om att se med andra ögon på varandra, att inte bedöma och döma andra utan se på andra med en blick som vill väl.

Hur ser vi egentligen på oss själva? Jag vet att jag varit inne på tanken tidigare i min blogg men det kan inte nog upprepas att den inkluderande nåden är så viktig. En traditionell och grundläggande tanke i den reformatoriska traditionen - den som i Sverige har sitt hjärta och sin startpunkt i Storkyrkan - är tanken på att vi både är rättfärdiga och syndare. Typiskt kyrkliga ord som det har gått "troll" i. Men man skulle kunna översätta dem mer begripligt genom att citera en av Sveriges tidigare biskopar som berättat att han gick upp på morgonen, tittade sig i spegeln och sa till sig själv: Du är ett svin, men du kan ha knorr på svansen, för Du är ett älskat svin.

Vi får inte glömma detta om oss själva. Det finns nåd också för oss - också då vi själva känner oss misslyckade, också då vi känner att det inte blev som vi hoppades, som vi planerade på jobbet, i familjen, i vänskapsrelationer o s v. Den inkluderande nåden inkluderar inte bara andra utan också Dig och mig.

Vi är älskade. - Älskade svin!