Rekreation

Snart är de flesta tillbaka i sina olika vardagssammanhang efter semesterledighet. Häromdagen läste jag i Stockholm City att sommarledigheten "blivit en ångestskapande tävling i social status" (6/8). På arbetet ska man överglänsa varandra i semesterupplevelser. Man måste ju ha något att berätta. Ibland talar vi om att semestern ska vara rekreerande. Det skulle jag önska att fler fick känna - en ledighet som gav kraft, en ledighet som inte krävde en massa saker - en ledighet som handlar om att stanna upp i vårt höghastighetsliv.

Det är först när vi stannar upp, när vi ger oss själva tid som vi komer nära oss själva, nära vårt eget inre jag. Vi behöver söka oss inåt - inte bara utåt. Vi behöver få fördjupa vår relation till tillvarons yttersta grund - till Gud själv. Vi måste ha tid att utforska vårt eget inre jag - våra "inre valv" för att citera Tomas Tranströmer. Kyrkan kan vara en sådan plats, ett sådant sammanhang - där möjligheten till den inre resan ges. Den resan är rekreerande.