torsdag 31 juli 2008

Människovärde

Jag har just haft dopsamtal. Lilla Elisabeth ska döpas om ca en vecka. En fantatstisk liten tjej som just har börjat utforska världen, 3 månader gammal. Nu ska hon döpas - inte för att hon måste det, inte för att hon då skulle undgå livets svårigheter men för att påminna henne och hennes familj om deras värde.
Dopet är ett kärlekstecken från Gud ungefär som när vi ger varandra kärlekstecken. Fast dopet säger något djupare. Oavsett allt är Du oändligt älskad, oändligt värdefull. Oavsett om Du är man eller kvinna, oavsett om Du är hetero- eller homosexuell eller har annan sexuell identitet är Du oändligt älskad, oändligt värdefull som den Du är.

Varför har vi så svårt att ta till oss detta? Vi behöver dopet!

onsdag 30 juli 2008

Tänk så fantastiskt

Tänk så fantatstiskt att vi lever i ett samhälle där det mångkulturella, det mångreligiösa, det multimänskliga är möjligt! Vi behöver bara läsa våra morgontidningar för att inse att så inte är fallet runt om på vårt arma klot.

Nu när Europride pågår får vi påminna oss om att detta med att vara människa innebär att vara lik och olik. Vi har olika utseeenden, olika språk, olika religioner, olika kulturtraditioner, olika sexuella identiteter - men vi hör ihop. Regnbågsflaggan med dess färgspektra påminner oss om detta (och nu har jag sett dem på SL-bussarna. Tack SL!! Strålande!). Jag förstår inte att någon behöver känna sig hotad, känna sig orolig, bli upprörd över att vi är olika. Kanske handlar denna upprördhet snarare om att man är osäker på sin egen identitet. Ju tryggare man är i sitt eget ju mer kan man glädja sig med sin medbroder och medsyster också i Europridesammanhang. Rädsla skapar den exkluderande fundamentalismen!

tisdag 29 juli 2008

Störst av allt...

Hej,
Jag kunde inte låta bli att "tjuvstarta" mitt bloggande. Därav detta första "riktiga" inlägg...

Just hemkommen från USA ger jag mig därför ut i bloggvärlden buren av erfarenheten från ett amerikanskt bröllop. Brudparet - svensk brudgum och amerikansk brud - vigdes i en episkopal kyrka i Williamsport i Pennsylvania! Där stod de bröllopsklädda, tittandes ömt på varandra och svarade sitt "I do" på prästens fråga. Kärleken förenade dem - den kärlek som inte ser geografiska gränser, kärleken som inte ser några gränser - den heliga kärleken.

Här hemma möter regnbågsflaggan på många ställen. Även om jag ännu inte sett några regnbågsflaggor på SL-bussarna hoppas jag att de sitter där - precis som utlovat. De får påminna oss om den underbara och goda kärleken som inte ser några gränser - de många färgernas kärlek - den heliga kärleken som förenar man och man, kvinna och kvinna och man och kvinna. Vi behöver påminnas om att kärleken är störst av allt - större än våra ibland inskränkta och kränkande åsikter, större än det vi kan formulera. Tack gode Gud för regnbågens färger som får påminna mig om detta! Tack gode Gud för kärleken som är störst av allt!