Nu har jag varit med min bror i det Heliga Landet. Vi har gjort en kristen turistresa. Jo, jag har varit där många gånger, men att få göra det med min bror var en stor upplevelse, en resa på flera plan. Vi har rest i Jesu fotspår och jag frågade min icketroende bror hur han upplevde det hela. Han såg det som en intressant historisk resa. Och visst har det varit historia, religionshistoria och det Heliga Landet, är fyllt av sådan historia. Liksom svår nutida historia. Yad Vashem och Betlehem upplevde vi samma dag. Det är två storheter som kräver och tar mycket energi. Yad Vashem är förintelsemuseet där vi som kommer från judisk bakgrund inser att våra föräldrar skulle ha transporterats bort om Hitler hade tagit över Sverige. Museet är nödvändigt. Förintelsen får aldrig glömmas och inga andra krig kan jämföras med detta industriella helvete. Och sedan ned till muren mellan Jerusalem och Betlehem där Palestinierna tidvis och oftast behandlas under all kritik av Israelisk militär. Det är två obegripliga och ojämförbara storheter som vi ändå mötte och måste förhålla oss till.
Hot och försvar där identiteten är den som är hotad. Israel som land. Palestina som eget land. Kan en tvåstatslösning komma till stånd? Kan Israel sluta att bygga på ockuperad mark? Bosättarrörelsen försvårar den politiska lösningen. Kommer president Abbas att klara av att leda Palestina i framtiden?
Det Heliga landet - vad är heligt? Är platserna heliga? Är stenarna heliga? För mig är det Heliga Landet heligt därför att Gud är så påtagligt närvarande genom människorna, genom de som ber i Al Aqsamoskén, genom de som ber vid Västra muren och i synagogorna, genom dem som ber i de olika kyrkorna. Det är människorna som gör landet heligt. Politiken som förs är inte helig. Muren med taggtråd och omänsklig behandling är inte helig. Men Israelen och Palestiniern och alla de övriga som finns i landet är heliga därför att de genom sin religionsutövning där människorna i full respekt för andras tro lever sin egen religion vittnar om den ende Gudens närvaro.
För min bror och mig var det en viktig resa. Han fick en aning av det gudomliga på ett för honom helt nytt sätt och jag fick återvända till en plats som betyder så mycket för mig.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan