Jag har semester och är i skrivande stund i skärgården. Det är underbart att få släppa allt, både det glädjefyllda och det mer tunga och bara vara, njuta av skapelsens skönhet! Se på liljorna på marken, se på himlens fåglar, manar Jesus i Midsommardagens predikotext. Allt det vackra jag ser påminner mig om Guds kärlek till mig, är ett Guds tilltal till mig. Det är skönt att bara få vara, få läsa, få äta och dricka och faktiskt också bada fast det bara är 16 grader i vattnet. Det handlar om rekreation - återskapelse.
Men skapelsen är också skör. För en dryg vecka sedan fick vi ett samtal från en granne till min svärmor som handlade om att hon hade trillat i sitt hus i Värmland. Hon hade brutit lårbenshalsen och skulle opereras. Svärmor var 85 år och hade svagt hjärta. Vi var naturligtvis oroliga och operationen skulle ske den 18 juni - dagen innan det kungliga bröllopet som hon sett fram emot. Men operationen genomfördes inte på det sätt som vi alla hade trott beroende på att hjärtat stannade två gånger under narkosen. På morgonen den 19 juni avled svärmor och plötsligt sköljde sorgen över både hustrun och mig och våra barn. Samtidigt skulle vi vara glada över det som skulle ske den dagen och allt engagemang i vigselgudstjänst och fest på slottet etc. Vi bestämde oss omedelbart för att genomföra det vi tänkt den 19/6. Min svärmor skulle inte tyckt om att vi inställde det planerade (hur man nu skulle ha gjort det...?). Fast konstigt var det att både vara glad och ledsen på en gång. Det var verkligen som det står i psalmen: "Sorgen och glädjen de vandra tillsammans...".
I nästa vecka blir det begrvaningsgudstjänst och jag ska sitta i bänken och bara vara, utan ansvar. Jag får vara där med all min sorg och saknad. Jag får vara där och gråta och skratta, dela och vara tillsammans med hustrun, barnen och många, många andra. Det blir fint mitt i allt...
För många andra är livet skört på sådant sätt att man inte riktigt finner någon utväg. Det handlar om människor som är beroende av alkohol, narkotika eller andra droger. En politiker i Kalmar (tror jag) blev kritiserad för att han nämnde omvändelsen till och i Kristus som en vettig väg för en missbrukare. Jag tänker på mina vänner i S:ta Clara kyrka och deras arbete med missbrukare. Diakonerna Inga Pagréus och Hasse Hernberg och många andra gör ett fantastiskt arbete! Men i hög utsträckning handlar det om omvändelse, att livet ska få en annan inriktning, att Kristus ska bli centrum i stället för heroin. Många är de som böjt knä på Sergelstorg eller vid Centralen och tagit emot Kristus i livet och som fått en ändrad livssituation, mod att börja på nytt, mod att ta emot den hjälp som finns att få. Jag är inte emot sociala myndigheters arbete, medicinsk hjälp etc, etc. Allt behövs, men livet med Kristus är en väg som är nog så viktig! Jag har sett det med egna ögon och jag blir djupt gripen var gång som jag ser vad Kristus betyder för en tidigare missbrukare.
Vännerna på Good Foundation ( http://www.3hem.se/ ett förvandlingshem..(jo, de kallar sig så för det handlar just om förvandling) i Gästrike Hammarby) betyder också mycket. Jag har skrivit om det tidigare i min blogg och vill skriva om det igen. Tuffa män med tuff bakgrund kommer dit och livet blir förvandlat. Från heroin till Jesus Kristus. Detta ställe borde stödjas mycket mer av kyrkorna! Jag är glad att Stockholms domkyrkoförsamling genom stiftelser gör detta.
Livet är verkligen skört! Vi måste ta vara på varandra, bry oss om varandra och oss själva!
Det finns många sätt att göra det på. Ett sätt är att hjälpa varandra att leva i relation med skapelsens Herre, i relation med Jesus Kristus. Det är en bra väg för missbrukare! Det är en bra väg för Dig och mig!
I sommar kommer kanske inte mina blogginlägg så regelbundet. Vi får se vad jag förmår och vad datauppkopplingen medger.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan