Ju närmre korset man står

Jag har fått två reaktioner på min formulering om att stå nära korset. Jag vill förtydliga mig och säga att jag, med det uttrycket, vill tala om att vara trygg i det egna, vara trygg i sin egen kristna tro. När man är trygg i sin tro, bottnar i sin tro där tvivel också får finnas med som en naturlig del, är det inte farligt att lyssna till andras övertygelser, inspireras av andras erfarenheter och trostolkningar. Som kristen kan jag då glädjas med t ex mina muslimska och judiska syskon. Det handlar om öppenhet utan att blanda samman. Men för att leva i den öppenheten måste man samtidigt fördjupa sin egen tradition, sin egen tro. Någon har sagt: "Gräv där Du står!" Detta är elitismens motsats. Det är sannerligen inte helt enkelt men jag vill hävda att vi får stötta varandra på den vandringen.

Jag har också fått en reaktion rörande min blogg. Här skriver jag i min egenskap av att vara domprost i Svenska kyrkan i Stockholm. Att skriva här är för mig ett sätt att inbjuda till ett öppet samtal om viktiga frågor. Samtalet är oerhört väsentligt och har sin plats, liksom predikan har sin.