Vi präster träffar alltid brudpar inför vigseln. Naturligtvis talar vi upplägg av själva vigselgudstjänsten. Men vi talar också om äktenskapet - om relationen. Ett år senare (ungefär) träffar jag brudparet igen för ett uppföljningssamtal - ett servicesamtal ungefär som man servar bilen efter ett visst antal mil.
Samtalet handlar om bröllopsfesten, bröllopsresan, vad som varit det bästa och det svåraste under gångna året. Men det handlar också om vad som är det bästa med honom och henne liksom det handlar om vad som är det svåraste med honom och henne. När vi kommer in på det sistnämnda djupnar ofta samtalet.
Den här typen av samtal borde vi ha mer av. Min dröm om kyrkan är att vi borde bli än bättre på att stödja dem vi viger. 50-70 % av äktenskapen leder ju till skilsmässa. Den här typen av samtal borde vara naturliga för oss och ett sätt att vårda förhållanden.
Tänk att efter 5 år få prata om sitt äktenskap, om det roliga, härliga och svåra eller efter 10 år, 15 år o s v - dela med varandra inför någon som tiger som muren. Vilken möjlighet!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Hej Åke,
Jag hörde din predikan i Söndags, du är en god predikant! Men jag förstår inte varför du ska be om ursäkt för kristenheten och kyrkan för att komma till evangelium? Har du gjort något dumt veckan innan? Vad är det som du ber om ursäkt för?
Att vi är människor och gör fel? Att även kyrkan består av människor som ofta sätter sitt ego före Gud?
Jag väntar fortfarande på ursäkt från stadsmissionens förre direktor, Staffan Hellgren för sin girighet som kostade Stadsmissionen så mycket, så många som fick lida. Eller din föregångare , domprost Haakon som satte prestige framför lojalitet, när han vädrade sin konflikt med biskopen i pressen (är det så en präst ska lösa konflikter?)
Som sagt var det nåt särskilt som du ville be om ursäkt för?
Vänligen P
Hej P,
Roligt att Du var i Storkyrkan i söndags! Jag har just läst igenom min predikan som finns på församlingens hemsida (under "Domprosten") och förstår att Du upplever mitt tal om kristendomen som förtryckande och som ett "paket" som en sorts ursäkt. Jag ber inte om ursäkt utan försöker snarare ge en skarp kommentar till de som använder den kristna tron på ett förtryckande sätt. Jag hävdar ju med bestämdhet att tron är befriande - inte förtryckande och, som jag sa, inget paket d v s inget som är något färdigt att bara veckla upp och ta emot. Den kristna tron handlar om relation med Jesus Kristus som är vägen och inte "paketet".
Det var alltså ingen ursäkt varesig för något som jag gjort eller för kristenheten eller kyrkan utan en tolkning av "Friheten i Kristus" som var söndagens och är veckans tema.
Välkommen tillbaka!
Skicka en kommentar