tisdag 27 oktober 2009

En annorlunda jubilar!

I dag har jag representerat Johan Fredrik Håhl och hans företrädare Johan Olof Wallin. Bägge var pastor primarius i Stockholm. Den ene på 1800-talet, den andre på 1900-talet, men de hade en sak gemensamt (förutom arbetet i Storkyrkoförsamlingen). De hade kopplingar till Nya begravningsplatsen ( nuvarande Norra begravningsplatsen). Johan Olof Wallin invigde begravningsplatsen 1827, den 9 juni och kunde bl a se till att de kroppar som förvarades i likkällaren vid Storkyrkan fick en hederlig begravning i helgad jord. Johan Fredrik Håhl kunde den 18 april 1909inviga ett ordentligt kremationskapell på kyrkogården trots att både kyrkomöte och ärkebiskop var motståndare till kremationer. Men Johan fredrik Håhl stod på sig och 80 år senare när krematoriet stängdes hade drygt 3000 personer kremerats.

Idag var vi en grupp från bland annat Stockholms kyrkogårdsnämnd, kyrkogårdsförvaltningen och Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund (SKKF) som samlades i det jubilerande krematoriet. Vi fick höra ett långt anförande om kapellets historia, vi besökte en grav so i dagsläget rymmer ca 1000 urnor och vars monument nu var renoverat och vi kunde glädja oss över vad kremationskapellet betytt.

För den kristna trons livsinställning spelar detta med kremation eller jordbegravning ingen roll. Kroppen är ett skal som vi behöver under vår jordetid. Vår själ, vårt jag, vår djupaste identitet, får komma inför Gud - möta Gud ansikte mot ansikte i den yttersta domen som sker för var och en då tid och rum upphör.

Ibland kan man höra människor som vid sin anhörigas kista säger t ex: "Sov gott lilla mamma". Men jag menar att mamma inte alls sover. Hon har fått möta Gud, ställas inför den yttersta domaren, ställas inför Honom som dött och uppstått för oss - och det är något helt annat och helt oberoende av kremering eller förruttnelse Resultatet är i princip det samma. Av jord har Du kommit, jord blir Du åter.

En värdigt genomförd kremering är oerhört viktigt. Det sker idag vid våra krematorier, både de större och mindre. Tack alla ni som arbetar med detta, som orkar ta hand om våra döda anförvanter!

Tack för denna dags jubilerande ute vid Norra krematoriet! För mig var det hedersamt att få vara med och representera mina två initiativrika och modiga företrädare!

1 kommentar:

Andreas sa...

"... Kroppen är ett skal som vi behöver under vår jordetid. Vår själ, vårt jag, vår djupaste identitet, får komma inför Gud - möta Gud ansikte mot ansikte i den yttersta domen som sker för var och en då tid och rum upphör. ..."

Innebär detta att du inte tänker dig en kroppslig/fysisk uppståndelse vid tidens slut? Eller läser jag in för mycket i inlägget?