Jag läste just på Kyrkans tidnings hemsida att den episkopale och öppet homosexuelle biskopen Gene Robinsson avgår i förtid. Dödshot och spänningar inom en anglikanska kyrkofamiljen blev för mycket för honom och hans make.
Detta är den kristna kärleken: dödshot och spänningar med utfrysning beroende på sexuell identitet. Jag hoppas och ber att min egen biskop inte ska utsättas för liknande. Det är ett avskyvärt beteende som borde fördömas av alla. Kyrkans uppgift borde vara att predika och leva evangeliet och bygga upp Guds rike, drivna av den Heliga Anden, kärlekens Ande - inte hatets och våldets ande.
Jag kan bara djupt beklaga hans avgång!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
41 kommentarer:
Tack för att du uppmärksammar det här.
Det är tragiskt att en människa stöts ut och smutskastas av sådana som kallar sig kristna.
När en person som Gene Robinson inte längre orkar då har det gått långt - väldigt långt.
Och jag kan inte låta bli att tänka på alla unga homosexuella som får höra av "kristna" att de är fel, onormala etc. Där finns det ännu större tragedier än avgångar....
Och så har vi kristna som är förföljda för att de är kristna
men det är väl för mycket begärt att kyrkliga homobloggen uppmärksammar det.
Och så har vi kristna som är förföljda för att de är kristna
men det är väl för mycket begärt att kyrkliga homobloggen uppmärksammar det.
Maja, det som jag uppfattar är Åke Bonniers poäng här är att de som förföljer (bl a med dödshot) är personer/grupper som kallar sig kristna.
Hur kan KRISTNA så totalt missuppfatta Bibelns budskap och ägna sig åt hot och förföljelse?
Och det som är min poäng är att en av de senaste dagarnas mest uppmärksammade utrikesnyheter har varit att kristna förföljs och dödas i Irak, men att det tydligen är för mycket begärt att Sveriges huvudstads domprost uttalade sig för dessa personer. Någonstans känner jag och förmodligen många med mig en väldig leda vid denna hysteriska HBT-bevakning. Fördjupa den, åtminstone. Skriv nåt mer än självklarheter.
maja, förföljelsen av kristna i Irak är fruktansvärd.
Men jag tror inte att vi kan ställa krav på att en domprost i Stockholms stift ska uttala sig om allt som är fel, hemskt eller fruktansvärt. Det blir liksom orimligt.
Men det är ändå en viktig reflektion att "kristna" förföljer och hotar andra. Det är något vi alla borde fundera över. Det har en djup och avgörande innebörd.
Nej det går inte att ursäkta ett sådant beteende; protestera mot det för den amerikanska episkopalkyrkan katastrofala valet av en sådan person som biskop kan och bör man göra på annat sätt.
Jonas,
Vad var det för katastrofalt i valet av Gene Robinson?
Har du läst hans predikningar? Har du följt hans arbete i den amerikanska episkopalkyrkan?
Vad i det är så katastrofalt?
Kommentarerna till detta inlägg speglar det som inlägget handlar om. Förvisso på olika nivåer. Men ändå. Kristna som smutskastar varandra. Måste det vara så?
Att Robinson avgår är för mig sorgligt. Jag ser det som att mörkermakten (intoleransen) vann. Ingen homosexuell biskop. Attentaten mot de kristna i Irak är, även det, ett tecken på att mörkermakten (intoleransen) tar över.
Vad kan vi som kallar oss kristna göra?
Vet inte. Men jag tror att vi, likt Jesus, måste sträva efter att gå toleransens väg. Det ena utesluter inte det andra. Guds kärlek är oändlig och inklusiv, därför bör vi söka i vår tro att vara detsamma, oavsett sexuell läggning, ethnicitet eller politisk övertygelse.
Jag håller med en hel del om att brottningskampen finns där och att sökandet är viktigt men målet är att lära känna honom, då blir mörkret ljust av ordet så jag kan vandra den smala vägen. Då får jag möta döden varje dag och ta på mitt kors för att kunna uppstå i liv och styrka. Ty i svagheten förhärligas han som är livet.
PA
Jag beklagar naturligtvis också de hätska kampanjerna. Men kristendomen är i princip enig (med några nordvästliga undantag) att utlevd homosexualitet är en synd. Inte värre än andra synder, men en synd.
Att vara homosexuell är ingen synd och att leva i ett samliv som biskop har före 1530 aldrig hörts talas om. Men nu har anglikanska Kyrkan velat bli PK (problemet hade ju inte funnits om han levt celibatärt, som alla ortodoxa och katolska och orientaliska biskopar gjort, gör och kommer göra). Jag anser att man misslyckats; och denna konflikt är ju uppenbarligen väldigt infekterad. Några har gjort grova övertramp, men störst övertramp kanske de gjorde som tillsatte honom. Såret verkar i a f vara öppet och infekterat och varigt...
Tråkigt, beklagansvärt och otroligt tragiskt...
Annorzzz,
Nu är detta inte riktigt huvudspåret här, men jag vill ändå påpeka att ditt påstående "att leva i ett samliv som biskop har före 1530 aldrig hörts talas om" inte stämmer. Vi har t ex ett antal påvar med relativt öppna samlivsrelationer som i några fall resulterat i barn.
På samma sätt är påståendet "...levt celibatärt, som alla ortodoxa och katolska och orientaliska biskopar gjort, gör och kommer göra" inte heller helt korrekt. Det finns många fall av dolda samlivsrelationer inom de kyrkorna.
Men som sagt, detta var ju inte i resonemangets huvudspår, dock är det viktigt att lägga korten på bordet tycker jag.
PA
Visst har påvar och biskopar syndat och syndat svårt. Det var inte det frågan gällde i mitt inlägg.
Jag ville bara påpeka att ingen biskop levt gift före 1500-talet, i de källor vi har (och de är legio)...
Summa sumarium är situationen i anlikanska Kyrkan ohållbar. Endast vår Herre vet vad som händer framöver (och jag gläds åt de fem episkopala konversionerna)...
Annorrrz,
Du har helt rätt i att ingen biskop före 1530 varit gift, så vitt vi kan veta med de källor vi har.
En tanka kan dock vara på sin plats: Av två synder, vilken är värst för en biskop - att vara gift eller att ha sexuella relationer utanför äktenskapet?
(Det finns faktiskt minst en påve som varit son till en påve. Och en påve höll bröllop för sin dotter i själva Vatikanen. En annan påve levde helt öppet med sin älskarinna och erkände offentligt flera av deras gemensamma barn.)
PA
Att gradera synder är inte min grej, det överlåter jag åt själasörjarna...
Att den ena synden finns gör ju inte att andra synder försvinner.
Om vi nu har Skriften som grund i Kyrkan (när traditionen är utslängd), så får man väl rätta Kyrkan efter Skriften. Det kan ju inte vara så att alla får tolka som de vill och tycker känns rätt för dem?
Om man råkar tycka att biskopar ska få vara gifta, homosexuella och av kvinnligt kön; så kan man väl bilda en ny religion och slänga ut Skriften. Men det kanske är det som är meningen med dagens SvK. :-)
Annorzzz,
Helt enig med dig om att det inte är upp till oss att "gradera" synder.
Men det kan vara värt att tänka på det där med flisan och bjälken...
Vi är också överens om att Bibeln måste tolkas och att det bara finns en "rätt" tolkning.
Men varken du eller jag vet med total säkerhet vilken tolkning som är den rätta. Vi kan bara göra så gott vi kan att föstå det budskap som ligger bakom Bibelns ord.
Och då ska vi vara väldigt försiktiga med att kritisera andras tolkning av Bibeln.
PA
Ja din uppmaning till mig, har boomerangeffekt. Så då ska du också vara väldigt försiktiga med att kritisera de flestas och den historiska tolkningen av Bibeln. Faktum är att jag - personligen - inte kan se att en kyrkoprovins kan köra sitt eget race... Inte ens två provinser. Respekt och tolerans är alltid dubbelsidig. Jag har märkt väldigt lite respekt mot de traditionellt kristet troende från den andra sidan. Ibland blir man t.o.m. rädd för drevmentaliteten. Hoppas jag har fel!
Annorrzzz,
Du har helt rätt i resonemanget om bumerangeffekt. Och om jag nu hade kritiserat din (och ditt samfunds) tolkning hade jag stått med byxorna kring anklarna. Men nu har jag inte kritiserat. Jag har visat på att den kritik och de angrepp du kommer med inte är en smula ihåliga. Men jag respekterar din tolkning och din tro. Allt annat skulle dra undan mattan för min egen syn.
Ett par invändningar kopplade till ditt inlägg:
SvK är ingen kyrkoprovins. Ett sådant resonemang känns kolonialt och flera hundra år passerat.
Du talar om historisk tolkning. Det är en tolkning som förändats genom årtusendena, delvis pga samhällets förändring och delvis pga ökad (och ny) kunskap om urtexterna. Därför är det kanske inte totalt otänkbart att även dina dogmer på vissa områden kommer att ändras inom kyrkan?
PA
Så om SvK inte är en provins, vad är det då? Den sanna kyrkan!
De dogmer jag tror du skulle vilja se förändrade är jag ledsen att behöva informera att det inte går. Praxis kan förändras. Dogmer kan man inte göra så mycket åt... Sorry!
Annorzzz,
Begreppet kyrkoprovins är direkt kopplat till den katolska kyrkans makt-/organisationsstruktur.
SvK är en fristående kyrkoorganisation utan organisatorisk koppling till den katolska kyrkan. (Och visst har den anglikanska kyrkan samma begrepp?)
SvK är ett fristående samfund på samma sätt som den katolska kyrkan är det. Två samfund som valt olika infallsvinklar till den kristna tron, men som ändå möts på gemensam grund i den kristna trons kärna.
Jag köper din invändning om dogmer. Det är väl mer praxis vi talar om. Ibland kan det dock vara en gråzon vad som är dogm och vad som är praxis. En del försöker upphöja praxis till dogm. (Man kan ju undra över motiven bakom det ibland...)
Men nu är vi VÄLDIGT långt från huvudtanken i den här diskussionen... :-)
CarolinaJohansson, jag hoppas att du inte antyder att jag smutskastar något, det uttalandet faller bara tillbaka på dig isåfall.
P-A Rudberg, jag har inte hört någon hel predikan av honom iallafall men det saknar betydelse; även icke vigda personer kan predika bättre än de som är vigda.
Hans vigning är en katastrof eftersom att det faktum att en person som lever ut sin homosexualitet med en annan man (vilket är synd) vigdes. Detta har fått till följd att Episkopalkyrkan har splittrats och att det nu finns en ny anglikansk kyrka i Amerika. Detta är naturligtvis inte bara hans fel utan Presiding bishops och alla andra som fattat detta beslut och andra beslut i övrigt också som ledde till splittringen.
För övrigt det om påvarna som hade frillor har inget med saken att göra. Det har aldrig varit någon officiell teologi eller morallära att det är tillåtet. Att det ändå har skett visar bara på att människan inte är ofelbar.
Jonas,
Då är vi i en fråga om tolkningar. Det är inte lika solklart att de ytterst få lösryckta citat ur Bibeln som används för att exkludera homosexuella verkligen kan tolkas som många gör.
Och man kan också fråga varför just dessa lösryckta citat skulle vara viktigare än de budskap som genomsyrar hela Kristi gärning?
Och man kan också fråga varför just dessa lösryckta citat leder till benhårda ogenomträngliga utestängningsmurar när andra lösryckta citat ur Bibeln kan slinka igenom?
Och exakt vad är den "katastofala" effekten av Gene Robinson som biskop? I praktiken alltså, inte bara som moralisk indignation.
PA
"...de ytterst få lösryckta citat ur Bibeln som används för att exkludera homosexuella verkligen kan tolkas som många gör."
AG: Det är ibland lite svårt att ta dig på allvar. De "få" citaten har alltid, av alla, i alla tider tolkats i en viss riktning. Detta kan ju i a f inte vara svårt att erkänna.
Att sen detta kan användas kärlekslöst (och t.o.m. hatiskt), är jag den förste att skriva under på.
Är det så svårt att se skogen för alla tolkningsträd som står ivägen?
Annorzzz,
Självklart har de citaten tolkats på ett visst sätt av 'alla i alla tider".
Då kan man ställa sig några följdfrågor:
1. Blir något med automatik sanning och rätt bara för att många tycker det?
2. Kan en sådan tolkning vara sprungen ur en viss samhällssituation och kulturell inramning?
3. Är en sådan tolkning (=praxis) huggen i sten och kan aldrig förändras i ljuset av Kristus totala gärning och budskap?
PA
För er är nog inget hugget i sten. För de flesta kristna finns det en oföränderlig kärna. Det får man respektera. Kyskhet är kristendomens innersta kärna. Vi ska avstå från 999 andra (vissa har en kallelse att avstå en mer = 1000).
Det går utmärkt att respektera homosexuella och vara katolik. Vi kommer dock inte tro att homosexuella män som är samkönningsvigda kan bli biskopar. Vi har problem med redan vid det vigda (dock är vår kyrkoherde gift).
Ingen männsika förespråkar fri sex (det finns alltid gränser). Katoliker verkar vara de enda som orkat upprätthålla Jesu ursprungliga lära på detta plan; alltså att ett giltigt äktenskap är enda platsen för sexualitetens fullhet. Det är en tuff moralisk "ribba", men nåden flödar alltid för oss som inte klarat av att upprätthålla allt (vem kan det).
Jag har faktiskt inte mött de människor som mår bättre av att plocka bort alla ribborna i den kristna moralen. Kan det bero på att all mänsklig aktivitet kräver gränser.
Katolska gränser för sexualiteten är tuff; dock verkar den vara fruktsam och glädjespridande... Märkligt opolitiskt korrekt och Kristustroget och bibeltroget och historitroget och värnar de svagas situation (kvinnor är kanske oftare bedragna och kvar med barnen när mannen har följt sitt hjärta).
Det SvK har gjort är att plocka bort alla ribbor. Ändå snubblar folk på trösklarna. Märkligt, när man är så politiskt korrekt...
Annorzzz,
Jag anser inte att kyskhet är kristendomens innersta kärna. Inte på långa vägar.
Jag har en annan syn på den kristna trons centrala fundament. Och i det fallet är det nog så att jag delar den synen med en väldigt stor majoritet av kristenheten.... :-)
Vraken jag eller SvK förespråkar fri sex. Att det sedan förekommer "fri" sex får vi räkna på det mänskliga syndakontot, och på den punkten skiljer sig inte SvK från katolska kyrkan eller något annan samfund i världen.
Att mena att äktenskapet är en garant mot otrohet köper jag inte. Otrohet förekommer likaväl bland gifta som icke gifta personer. Trist, men sant....
Du hänvisar till Jesu lära när du talar om att "ett giltigt äktenskap är enda platsen för sexualitetens fullhet". Inte riktigt säker på att jag hänger med på vad av Jesus uttalanden som du tar till grund för det?
Och om det nu är så borde du vara riktigt glad över att homosexuella kan ingå ett äktenskap inom kyrakans ordning. Eller hur?
Och att menar att äktenskapet värnar de svagas (=kvinnornas) situation köper jag inte alls. Historien visar att det är ett helt tomt påstående. (Förutsättningen för att ett sådant påstående ska hålla är att man anser kvinnan underdånig mannen. Men det är kanske något man gör i ett "bibeltroget och historitroget" resonemang?)
PA
Kyskhet är kristendomens innersta kärna i betydelsen att inte ha fri sex; utan trohet,,, (avstå från andra; för den ende; eller gör som Jesus och avstå helt).
Jag menar inte att äktenskapet är en garant mot otrohet, men det är en bas som är varaktig till döden skiljer oss åt, se Mark 10:9-12; 1 Kor 7:10, 39 och Ef 5:25-33. Det ger ju onekligen en viss trygghet...
Jag har inget emot att homosexuella kan ingå ett äktenskap, bara inte just inom kyrkans ordning, då kyrkan aldrig fått den möjligheten.
Det sista är inte ens värt att kommentera... :-)
Annorzzz,
Om du anser att kyskhet är kristendomens innersta kärna så förstår jag att vi pratar förbi varandra.
För mig är kristendomens innersta kärna att Gud sänder sin son till världen i en akt av kärlek för satt han (Jesus) ska dö och uppstå för vår skull.
Jag vill nog påstå att det ligger en bit utanför både Bibelns och den kristna kyrkans utveckling genom tvåtusen år att påstå att kyskhet är kärnan.
Men jag respekterar att det är din syn, dock är det knappast en syn som delas av kristenheten i övrigt.
Det är inte alltid självklart enkelt att leva i en livslång relation - där spelar Guds välsignelse en viktig roll. Och då talar vi om äktenskapet i kyrkans ordning.
SvK ger oss nu möjlighet att erbjuda samkönade par den möjligheten att ingå ett livslångt förbund i Guds välsignelse. Det är något stort och bra.
Men jag respekterar de samfund som väljer en annan väg.
Det sistnämnda i mitt förra inlägg som du inte ville kommentera var bara en rak konsekvens av vad du skrev i ditt förra inlägg.
Ibland måste man stå upp för konsekvenserna av det man säger. Även om det inte är politiskt korrekt....
Att inkludera samkönade äktenskap i kyrkans ordning är inte att undergräva moral, plocka bort alla ribbor, uppmuntra till otukt eller fri sex. Om nu någon trodde det...
P-A Rudberg; det handlar inte om några lösryckta citat utan om en helhet i hela Bibeln.
Det handlar vidare om vad äktenskapet är som är väldigt tydligt: något mellan man och kvinna; samt vad som gäller för församlingsföreståndaren: 1 Tim 3:
Den som önskar bli församlingsledare eftersträvar ett viktigt arbete. Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, gift bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin och inte vara hårdhänt utan skall vara försynt och fridsam och fri från penningbegär. Han skall kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig, allt i värdiga former. För hur skall någon som inte kan styra sitt eget hus kunna ta hand om Guds församling? Han får inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och faller under djävulens dom. Dessutom måste han ha gott rykte bland utomstående, så att han inte blir förhånad och går i djävulens fälla.
Din tolkning är extrem och sekteristisk och bygger på människors tankar, inte Guds ord. Den världsvida kyrkan - här förenas katoliker, ortodoxa, lutheraner och pingstvänner m.fl. - tror och har alltid trott något annat.
Men jag tycker inte vi behöver utveckla den frågan ytterligare här.
Jonas,
Du säger att det att äktenskapet enbart är avsett som något mellan man och kvinna är något som "hela Bibeln" pekar på.
Men är det inte så att när du säger just det så tolkar du?
Och så använder du ett ganska ihåligt argument: "Det har alltid varit så."
Kanske vi ibland skulle fikusera mer på Guds budskap än på hans ord? Orden kan vara bundna i en tid och en situation, det ser vi många exempel på i Bibeln. Men BUDSKAPET är evigt, och det ligger djupare än själva orden.
Och varför denna kritik mot just Gene Robinson baserat på 1 Tim 3?
Skulle du då inte gå till rätta med en hel hoper av prästvigda personer? Vad är det just med Gene Robinson som gör att det blir fördömelse och moralindignation?
Men jag respekterar att du inte vill diskutera vidare eftersom du anser mig sekteristisk och extrem.
Allt gott!
PA
Kyskhet är kristendomens innersta kärna då faktiskt han själv levde så. Naturligtvis är Han kärnan och stjärnan!
Du gör kyrktuppar av fjädrar...
Lite väl billigt knep, men visst kanske lite kul...
Annorzzz,
Jesus levde i kyskhet. Men även i fattigdom. Är då inte fattigdom lika mycket kristendomens innersta kärna?
(Nu försöker jag resonera i dina spår.)
Jag anser dock inte att kyskhet är kristendomens innersta kärna. Och det är en syn som jag delar med i princip hela kristenheten.
(Låt oss bara gå till trosbekännelsen.)
Om du tycker att jag gör kyrktuppar av fjädrar....
OK, tyck du så.
Men det är knappast en fjäder när du drar på med anklagelser om att SvK undergräver kristen moral, tar bort alla ribbor etc.
Inte heller en fjäder när du vill utestänga seriösa samkönade relationer från Guds välsignelse.
Men här har vi nog kommit till "diskussions ände".
Vi pratar inte om samma kristna tro helt enkelt. För mig är och förblir den kristna trons kärna att Gud av kärlek till människan sände oss Jesus för att dö på korset för våra synder och uppstå för att ge oss hoppet. Kärleken, nåden och hoppet.
Inte kyskheten....
PA
Ja, kanske det enda vi kan hålla med varandra är att Kristus är världens ljus...
Vi får se vad det ljuser kastar ljus över i framtiden. Moralläran och trosläran som Kristus lärde är inte lätt (då kan man antingen göra om den eller ändra sitt liv); men jag tror att den ursprungliga var rätt.
Jag är inte perfekt (syndar ofta och svårt), men skulle aldrig våga göra Kristi lära bättre än vad den var, när den gavs. Det verkar som om Gud inte uppskattar sådant förfarande hellre; var är arianerna, nestorianerna, pelagianerna, montanisterna eller donatisterna idag?
P-A Rudberg, Guds ord varar för evigt. Det finns absoluta sanningar; tron är inte relativ. Vad som är politiskt korrekt idag och finns i icke-kristnas medvetanden är inte det som styr kyrkans troslära. Detta är ju perspektivet man bör ha. Guds budskap är också hans ord, och varför kan det vara så svårt att förstå vad Gud har haft för avsikt med skapelsen?!
1 Tim 3, är väl inte det enda som går att anföra men det är relevant. Nu har jag inte för avsikt att "gå till rätta med någon" alls utan de själva borde istället rannsaka sig. Nu känner jag inte heller till en massa andra präster som lever på samma sätt, enda skillnaden är ju att biskopens ansvar är större.
För övrigt så skrev jag aldrig att du var extrem eller sekteristisk utan att din tolkning var det. Men jag skulle också kunna kalla den osann och inte i överensstämmelse med kyrkans lära. Sedan har du säkert många andra uppfattningar som är i överensstämmelse med kyrkans lära.
PA, önskar dig också allt gott för övrigt.
Jag vill bara avsluta med en liten reflektion kring ord och budskap.
Bibeln är människors ord i vår egen begreppsvärld. Gud kan inte reduceras till våra uttryck som helt naturligt begränsas av vår ofullkomlighet. Vi måste söka budskapet bakom orden.
Vi kan bara säga: "Jag tror". Den dagen vi säger att vi VET så säger vi att vi är Gud.
Därför vill jag inte säga att något har åsikter som är osanna. (Om jag säger det så säger jag dessutom att personen ljuger. För den som säger det som inte är sant ljuger och är alltså en lögnare.)
Jag försöker efter bästa förmåga söka det innersta budskapet. Detta är inget som kommer som en färdigpaketerad och bekväm lösning.
Jag vill heller inte påstå att någon annan har fel. Jag vill bara hävda min rätt att få söka Gud och få leva efter det som det sökandet lett mig fram till.
Jag respekterar att andra kan ha en annan syn på äktenskap, kvinnans roll, nattvardens rätta firande etc. Det är ok för mig så länge de personerna inte försöker sabla ner min tro eller försöker att stänga mig ute från Gud.
För så länge vi delar samma syn på den kristna trons kärna - att Gud av kärlek till oss människor sände sin son till världen för att dö på korset för våra synder och uppstå för att ge oss hopp - så är vi grenar på samma träd.
Bibeln är absolut inte människors ord utan är Guds ord! Det är ändå något helt fundamentalt för kristen tro. Det är en annan sak att det var människor som skrev ner de texter som Kyrkan genom den Helige Ande förklarade för kanon. Den kristna tron fanns emellertid före NT kanoniserade och även förrän de första böckerna färdigställdes. Den kristna tron har sitt ursprung i Traditionen, depositium fidei, och är i allt väsentligt sammanfattad i Bibeln. Men hur den ska uttolkas är inget för mig och andra lekmän här att avgöra utan det är Kyrkan genom dess apostoliskt vigda biskopar under den Helige Andes ledning. Därmed kan det inte heller avgöras genom beslut i riksdagen eller politiskt tillsatta ledamöter i kyrkomötet.
När det gäller vad som är kristen tro kan det bara finnas en sanning. Man kan sedan ha hela denna sanning, vilket ju är vad Gud vill och avser, eller delar av denna sanning. Om man tror sig inte ha hela sanningen (ja inte heller jag kan vara säker på att jag har hela sanningen) ska man naturligtvis söka efter den, dock inte med utgångspunkt ifrån sina egna tankar och uppfattningar eller vad som skrivs på Aftonbladet Expressens eller Dagens Nyheters kultursidor. Att Jesus dog på korset för våra synders skull och att ENDA sättet att komma till Gud är genom Jesus Kristus är naturligtvis det mest fundamentala. Det hindrar mig dock inte att jag som kristen, vilket är min plikt, håller på andra absoluta trossanningar, såsom äktenskapets innebörd. Det får den som har en annan uppfattning om äktenskapet respektera. Jag respekterar dessa andra uppfattningar som sådana, men inte såsom kristna per se. Frid!
Jonas,
Bibeln är människors ord om Gud. I den kristna tradiitonen har vi valt att begränsa Gud till de ord som finns i mänsklig vokabulär. Vi tror att vi kunnat definiera Gud i våra termer. Kan något vara mer hädiskt än det?
Ja, det finns EN sanning, men Bibeln är tydlig med att vi inte kan se den - ännu.
Du anser att det är endast apostoliskt vigda biskopar som kan tolka Bibeln. Tillåt mig som lutheran att få anmäla avvikande åsikt i den frågan. Gud behöver inga mänskliga mellanhänder, han talar till oss var och en. Och var och en av oss kan i direkt kontakt med Gud söka sanningen.
Du talar också om "absoluta trossanningar, såsom äktenskapets innebörd". Det är återigen DIN syn, den synen kan du inte betrakta som en absolut sanning som definierar exakt vad kristen tro är. Det definierar DIN tro, inget annat. Och det kan absolut inte användas för att utestänga andra.
Du kan inte säga att du respekterar, och sedan inflika ett "men".
Synd att kristen tro för vissa så mycket handlar om hur andra ska tro och vara...
P-A Rudberg; det är min, och den heliga allmänneliga och apostoliska kyrkans tro, liksom i princip alla kristnas tro utom din egen då.
Jag utestänger ingen, möjligen är det någon som utestänger sig själv.
För övrigt är inte Bibelns människors ord om Gud utan det är Guds ord (allt annat är inte kristen tro). Det är människor som har skrivit ner orden men det är genom den Helige Ande som orden har skrivits ner och kyrkan har kanoniserat skrifterna.
Jonas, det är inte enbart min syn på Bibeln. Den synen delas i olika grad och med olika infallsvinklar av väldigt många inom många olika kristna samfund/kyrkor.
Du säger att du inte stänger någon ute, men samtidigt säger du att andra stänger sig ute. det innebär att du i din definition av inne/ute placerar en del människor utanför pga vem/vad de är.
Om Bibeln är "Guds rena ord" så innebär det att Bibeln endast kan/får/ska läsas på originalspråk. Varje översättning blir ju en förändring, det är absolut oundvikligt.
Och även tiden förändrar ordens valör, innebörd och betydelse. Om varje ord skulle rent vara Guds absoluta ord bokstav för bokstav så skulle Bibeln inte vara relevant idag eftersom dne faktiskt är skriven i en tid och en situation som är annorlunda än vår.
Dessutom vet du lika väl som jag att det finns rena motsägelser i Bibeln. Det om något är ett tecken på att även om Bibeln är Guds budskap till oss så skildras det med ord av människor.
Men Bibeln innehåller Guds budskap till oss. Så ska vi se på begreppet "Guds ord".
Skicka en kommentar