Kyrkans uppdrag är att servera maten!

I ett multikulturellt och multireligiöst samhälle där ateisterna nästan framträder som ett "trossamfund" är det viktigt att Svenska kyrkan vågar stå stadigt på den grund som apostlarna har lagt med Kristus som hörnsten, d v s det som apostlarna förkunnade för 2000 år sedan i tal och skrift måste få vara det viktigaste för dem som styr och ställer, förkunnar och undervisar i Svenska kyrkans sammanhang. När nu det är sagt måste det också understrykas att vi lever i e reformatorisk kyrka där tolkning är viktigt, ifrågasättande är viktigt, där Ordet måste läsas i sitt sammanhang, förstås i det sammanhang där det förkunnas. Den avlidne biskopen Krister Stendahl sa något i stil med: Läs inte högt ur kokboken. Servera maten!! I en värld där människor längtar efter mening, längtar efter något att hålla sig till när allting annat sviker och bedrar, måste kyrkan våga finnas, våga uttrycka sin grundövertygelse, men göra det på ett sätt som inte bygger trösklar. Låt oss servera maten, d v s det upprättande budskapet som talar om människovärde, som talar om mening med livet, som talar om en kärlek som inte handlar om vad vi har, vad vi gör, vilken sexuell identitet vi har. Låt oss servera maten som handlar om Jesus Kristus, vem Han var, vad Han gjorde och vad Han kan betyda idag. Låt oss sluta att käbbla om andra saker. Eller åtminstone: Låt oss se vad vi har gemensamt oss kristna emellan och gemensamt stå upp för det. Det handlar om korsets budskap - ett befriande och upprättande budskap. Låt oss servera maten - en mat som inte ska vara skåpmat utan färsklagad med grundläggande ingredienser.

HBT och kyrkan.

Jag har tidigare i min blogg skrivit om äktenskap för homosexuella Nu har vi en lagstiftning, som tack och lov möjliggör för homosexuella att behandlas på samma sätt som heterosexuella i samband med en juridiskt bindande civil vigselcermoni. Det gläds jag över tilsammans med så många andra både inom och utanför de kristna trossamfunden. Nu återstår ett annat men nog så viktigt problem att lösa: hur ska kyrkan hantera vigselrätten? Om svenska kyrkan på kyrkomötet beslutar att ansöka om vigselrätt gäller det både heterosexuella och homosexuella. Det är ett ebslut som vi alla får finna oss i samtidigt som ingen präst kommer at tvingas att viga ett homosexuellt par. Den troliga lösningen kommer då att bli att församlingen (kyrkoherden) måste se till att paret som önskar bli vigt i sin fösamlingskyrka får den möjligheten i samband med den bokade tiden.

För min del hävdar jag dock att Svenska kyrkan borde avstå från vigselrätten och det av två skäl:
1) Ekumeniskt skulle det bli lättare om vi gjorde som många andra kyrkor i Europa, d v s välsignade borgerligt ingångna äktenskap. Svenska kyrkan är inte en ö. Svenska kyrkan är en del av den samlade kristenheten och borde se vilka vägar det finns att gå framåt som inte innebär någon särbehandling av någon speciell grupp i förhållande till äktenskapet. Kyrkans upgift blir då att välsigna både samkönade och särkönade par. Lika och olika ska behandlas lika. Det är också en hållning som lättare skulle kunna accepteras av de olika trossamfunden i Sverige och inom Kyrkornas Världsråd.

2) Svenska kyrkan ska inte vara statens handgångna man/kvinna. Varför ska vi ha statligt juridiska uppdrag? Kyrkan har separerat från staten. Det finns ingen anledning för oss att utföra statliga uppgifter i stil med denna. Jag tror inte att färre skulle söka sig till kyrkan för att man inte juridiskt gifter sig där. Kyrkan står för en vigseltradition som så många, Gud ske pris, fortfarande väljer. Man är som brudpar van att förbereda sin bröllopsdag på alla möjliga tänkbara sett. man provar kläder, man proväter måltiden, man planerar resor, man talar med festarrangör, bokar lokal etc, etc, etc i större eller mindre utsträckning Jag tror att man skulle vara beredd att gå till rådhuset eller stadshuset och p en bokad tid genomföra en borgerlig ceremoni som lär ta ca 1 minut (den korta varianten) och sedan gå iväg till kyrkan och "gifta sig på riktigt" och där kyrkan kan utforma en välsignelsegudstjänst med både ringväxling och frågor. Men själva äktenskapet är ingånget i en civil juridisk akt utanför kyrkan. Denna fråga ska jag diskutera i en debatt på Pridehuse (Stadsteatern den 31 juli kl 12.00 http://www.stockholmpride.org/2009/Program/Sensus-studieforbund-och-Svenska-kyrkan/Kyrkbrollop-for-alla/)

Sen menar jag att det är oerhört viktigt att Homo- och bisexuella och transpersoner, asexuella, heterosexuella, queerpersoner etc får känna sig sedda och bekräftade i kyrkans sammanhang. Jag är chef för Storkyrkan och jag gläder mig så över att vi får fira kärlekens mässa varje år i samband med Pridefestivalen. Jag är stolt över att få hysa den mässan, stolt över att med den handlingen visa, vilket inte är en verklighet överallt i Svenska kyrkan, att här får man känna sig hemma, här får man vara den man är, här får man bejaka sin djupaste identitet.

Välkomna till denna mässa alla som läser denna blogg!!! Vi firar den i storkyrkan den 2 augusti kl 18.00. (http://www.stockholmpride.org/2009/Program/EKHO-Stockholm/Karlekens-Massa---Ekumenisk-Gudstjanst/)

Äntligen en vettig icketroende dialogpartner!

Professor Stefan Einhorn inbjuder alla troende (treonde ateister, gudstroende etc) till en öppen och schyst debatt kring tron på en högre makt (= Gud, som jag ser det), meningen med livet etc. Han skriver ett agnostiskt manifest på DN-debatt (http://www.dn.se/opinion/debatt/har-ar-det-agnostiska-manifestet-1.910694) Min hållning säger mig att all säkerhet i tron gällande andras uppfattningar är livsfarlig. Fundamentalism i alla läger och trosinriktningar leder bara till låsningar, exkluderanden o s v. Naturligtvis är jag kristen, naturligtvis bekänner jag mig till Jesus Kristus och vill, så gott jag kan, följa Honom på det sätt som Svenska kyrkan förstår den kristna tron och trons väg. För mig är, som jag skrivit ett otal gånger i min blogg, tron på Jesus Kristus som inkarnerad Gud, som historisk person, som en som levt, dött på korset och uppstått från de döda grundväsentligt. Gud är också en levande och verksam Gud. Jesus Kristus är, genom den heliga Anden, verksam här och nu, men jag vill vara öppen för att andra funnit andra vägar och i respekt föra en dialog med dessa. Stefan Einhorn inbjuder på ett klokt och lockande sätt till en sådan dialog.

Jag skulle vilja fundera över vad Stefan Einhorn menar när han i den första punkten gällande "öppenhet" säger: vår uppfattning att de andliga livsfrågorna ur ett förnuftsmässigt perspektiv inte har besvarats. Vad är ett förnuftsmässigt svar? Den kristna tron hävdar att dess svar, dess innehll är förnuftigt, d v s bygger på mänskligt, logiskt förnuft och tänkande samtidigt som den kristna tron naturligtvis, liksom alla religiösa trosåskådningar, yttrar sig om saker som inte helt kan omfattas av mänsklig kunskap. Men att den kristna tron skulle vara oförnuftig har jag som kristen svårt att se. Sedan kan man omfatta den förnuftiga tron eller inte omfatta den. Jag respekterar naturligtvis Stefan Einhorns hållning men skulle ha velat få lite mer "kött på benen" gällande det oförnuftiga.

I övrigt anser jag att många av Stefan Einhorns tankar är kloka. De vädrar en annan attityd en dem som de fundamentalistiska Humanisterna tycks omfatta. Deras exkluderande synsätt får åtminstone mig mörkrädd. Mörker var ordet...

Grattis på födelsedagen!

Stockholms domkyrkoförsamling vill med dessa rader på min blogg gratulera kronprinsessan Victoria på födelsedagen!!! Vi instämmer i alla hurrarop!

Vi gläds, som tidigare sagts, över att få hysa den kungliga vigseln nästa år, den 19 juni, i Storkyrkan! Fram tills dess väntar rengöring. Vi räknar med att stänga Storkyrkan helt och hållet omkring den 11 januari och hoppas kunna öppna den igen för allmänheten den 24 april. Då ska den stå där och förhoppningsvis skina.

Kostnaderna täcks av kyrkoantikvariskt bidrag (statliga medel som kanaliseras genom Svenska kyrkan på nationell nivå och beslut i stiftsstyrelsen i Stockholm) och kyrkobyggnadsbidrag där vi redan beviljats drygt 3 miljoner kronor. Vi räknar med att kostnaderna för rengöring och någon reparation och komplettering i kyrkan av t ex belysning ska kosta ca 12 miljoner kronor. Stockholms domkyrkoförsamling har inte dessa pengar (eftersom vi är en fattig församling beroende på den strukturella situationen) utan får förhoppningsvis kostnaderna täckta enligt det ovan redovisade.

Det är vi mycket tacksamma för!

Father and Son - en teologisk reflektion

Till alla Er som varit eller tänker komma till Storkyrkan för andakt, för att se videoinstallationen, för gudstjänst etc, vill jag ge min teologiska reflektion/meditation som finns upptryckt i samband med konstverket. Läs reflektionen, läs om den i Storkyrkan och ställ Er inne i det specialbyggda rummet och låt både videon och meditationen påverka Er (Observera att man måste gå in i detta rum för att kunna ana något av det skrivna. Det räcker inte med att bara glänta å det draperi som finns framför ingången.):

Father and Son – en teologisk reflektion

Upprörande? Kanske för några.
Utmanande? Ja, för oss alla!
Konstverket kan ses med olika ögon. En naken man åker skridskor på isen och en ung pojkes röst hörs sjungande en fransk medeltida hymn.
I samarbete med Moderna Museet ställer vi denna sommar ut en videoinstallation av konstnären Jaan Toomik.

Den visar en naken man – en naken ensam människa – just så nakna, just så ensamma som vi är inför Gud – en del av Guds skapelse – beroende av skaparen. Inför Gud har vi inget att komma med annat än den vi är, inget skydd, inget vi kan dölja oss bakom.
För mig är videon ett uttryck för Martin Luthers tanke "Simul justus et peccator" – på en gång syndare och rättfärdig. Vår mänskliga bräcklighet är inget att skryta med – men samtidigt Guds nåd bär oss också i det sköra – korset i kyrkorummet och den medeltida hymnen vittnar.

Den ensamma människan är omsluten av Guds nåd – den nåd som bär ända fram. Oavsett om Du är man eller kvinna gäller detta. Oavsett om du är troende eller tvivlande är Du buren av den treenige Guden.

Inför konstverket får vi bli stilla i meditation över våra egna mänskliga tillkortakommanden och samtidigt detta oskattbara – att Du och jag är burna av det enda som kan bära trots allt – Guds korsmärkta nåd.

Åke Bonnier, domprost

Ps: I kyrkan finns meditationen också på Engelska för de engelskspråkiga turisterna.

Dagen efter!

Tanken är att man ska kunna gå till sin bensinmack och köpa olika typer av läkemedel. Alvedon, "dagen-efterpiller" m m. Det är bra att vissa läkemedel görs tillgängliga, men jag kan känna mig tveksam till att s k "dagen-efterpiller" ska kunna säljas i en bensinmack. Naturligtvis kommer detta att lindra oron hos många unga flickor som haft samlag och där man av olika anledningar kan tro att en befruktning har ägt rum. Naturligtvis kan detta medföra att antalet oönskade graviditeter minskar och att abortstatistiken sjunker. Allt detta är bra, menar jag och eftersträvansvärt Men, frågan är om könsjukdomsstatstiken kommer att öka därför att man istället ser detta piller som ett sorts tillfälligt preventivmedel. Det enda preventivmedel som skyddar mot i stort sett alla könsjukdomar är kondom. Dess användning borde uppmuntras än mer istället.

Samtidigt som detta är sagt skulle jag vilja tillägga att man i från alla håll: skola, ungdomsmottagningar, kyrkan etc, etc ska uppmuntra tanken på att sex och kärlek hör samman. som det idag tycks vara i ungdomsvärlden är sex enbart förbundet till kroppens lustkänsla där den andre/andra blir ett objekt som man kan utnyttja för egen tillfredsställelses skull. Detta är djupt beklagansvärt och ett missbruk menar jag av sexualiteten som är en Guds gåva.

Kärlek och sex måste få vara sammankopplade. risken finns att man annars och tillslut verkligen känner sig "dagen efter".

Den nakna människan.

Jag har fått kritik via min blogg på installationen i Storkyrkan (läs mer om konstverket på http://www.stockholmsdomkyrkoforsamling.se/news_article.php?article=805). Det är en video där man i ett specialbyggt rum inne i kyrkorummet ser en naken man som åker skridskor samtidigt som man hör en gossopran sjunga en fransk medeltida hymn. "Father and Son" heter konstverket. För den som kommer till Storkyrkan finns det en meditation utanför själva konstverksrummet att läsa. Jag talar om den nakna människan som inte kan komma med något inför Gud, den nakna människan som på en och samma gång är syndare och rättfärdig. Kom gärna till Storkyrkan, läs meditationen, gå in i det specialbygda rummet och ställ Dig där och meditera över människans nakenhet, vår egen litenhet och Guds storhet.

Till den som blir upprörd över att en naken man visas i en kyrka kan jag bara säga som en god vän till mina föräldrar sa till min mor när han badade naken på vårt sommarställe: "Om Du ser mer än Gud har skapa, så säg till."