Störst av allt är kärleken skriver aposteln Paulus i 1 Kor 13:13. Det är underbara ord som ingår i en text som med största sannolikhet handlar om den gudomliga kärleken. Den är verkligen störst av allt. Gud älskar och har visat sin kärlek till oss människor på flera sätt men tydligast i Jesus Kristus och Hans liv, död och uppståndelse. Vår mänskliga uppgift är att genom ord och handling visa på den gudomliga kärleken. Det är vår kallelse som kristna, ja egentligen alla människors kallelse. Ett sätt att visa på den gudomliga kärleken är att ingå äktenskap där två personers uppgift är att leva i ett troget och livslångt förhållande där man får växa till sin ande och själ tillsammans (jo också kroppen får växa på ett sådant sätt som är hälsosamt), där man kan utvecklas tillsammans, gråta tillsammans, skratta tillsammans.
Svenska kyrkan stödjer trofasta förhållanden med livslång inriktning. Det är vår grundhållning oavsett kön. Vi vill att två människor som älskar varandra djupt och innerligt och som inte skadar varandra eller sig själva ska kunna leva ihop under juridiska former som är lika för både heterosexuella och homosexuella par. Vi vill att dessa par ska kunna få förbön och välsignelse i en gudstjänst i kyrkan. Vi vill sedan stötta dem på olika sätt genom återsamtal, genom dopsamtal, genom att vara livsguider för dem i deras gemensamma liv.
Svenska kyrkan menar, enligt kyrkomötets beslut, att det är viktigt att alla par behandlas på samma sätt, att alla par har samma kyrkliga rättigheter.
Den viktiga roll som kyrkan nu har är att på olika sätt stödja makarna, be för dem, lyssna till dem och samtala med dem. Låt oss ta den rollen på allvar. Låt oss bli ännu bättre på att följa upp vigselpar och låt oss bli ännu bättre på förberedelsen innan själva vigseln. Det är en av mina önskedrömmar.
Och jag tillåter mig att önskedrömma och jag hoppas att drömmen ska besannas!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
15 kommentarer:
Vi vill... Vi vill... Svenska kyrkan menar...
Men vad vill Gud?
Om bibelns tal om man och kvinna är något vi kan tolka bort idag, varför ska tvåsamheten vara norm även fortsättningsvis? Vad säger du den dag polygami blir lagligt i Sverige? Det är bara en tidsfråga. Kommer kyrkan att vända kappan efter vinden då med, därför att "störst av allt är kärleken"?
/Lars
Ett förtydligande:
Jag säger inget ont om ett samkönat pars kärlek, men äktenskapet handlar om mer än de vuxna individernas kärlek. Det handlar om barnens uppväxtmiljö. Genom att som du gör nu likställa alla konstellationer vad gäller kön, så säger du också att det är likgiltigt om ett barn får växa upp med mamma och pappa, mamma och mamma eller pappa och pappa. Och det är det inte! Bortsett från en liten grupp "experter" med en särskild agenda att verka för ett utsuddande av könet som betydelsebärande för människan, så vågar jag påstå att alla är överens om att barn mår bäst av att få växa upp med mamma och pappa. En av varje. Detta är också min egen erfarenhet. En man kan aldrig bli förebild för sin dotter när hon ska utvecklas till kvinna, och en mamma kan inte vara det för sin son när han ska bli man. En till av samma sort blir inte bättre - bortsett från att det givetvis alltid är bra med fler trygga vuxna i barnets värld.
En fråga till sist: Hur kommer kyrkan, och du som präst, att verka för barnens rättigheter i en samkönad relation, ur det här perspektivet? Har du över huvud taget tänkt på att det kan bli problem?
/Lars
Åke, ser du inte hur diskriminerande du är mot de människor som väljer att leva fler tillsammans? Familjen ser inte lika dan ut idag som den än gång gjorde och SvK bör väl inte lägga hinder för detta utan bör bejaka kärleken mellan människor oavsett hur den ser ut. Frågor du/ni måste bearbeta är vem/vilka som ska inkluderas här? Beslutet som är taget är bra, likaså erat engagemang för Pride, men nu måste nästa frigörelseprocess ta vid. Jag menar att flersamma relationer ska stödjas och synliggöras och menar att du som ledare bör se på tex RFSL´s arbete kring att kartlägga de delar av rättsnormen som ligger i motsättning till fri familjebildning. En växande gruppering polyamorösa börjar synliggöras i samhället och dessa bör respekteras och naturligtvis ha samma rättigheter som de som lever i tvåsamhet. Det är heller inte så att man bara har förmågan att tro på Gud om man lever i tvåsamhet eller är singel, det kan alla.
Varför ska kyrkan alltid förklara vad som är ”rätt” kärlek och lägga sin energi på att utestänga de som inte är fina nog, och i sådana fall utifrån vilka grunder gör du det Åke?
Nej, jag tycker inte det som står ovan. Vill ändå se hur man ska möta en sådan argumentation. Allt som hänt senaste tiden är ett rent övergrepp på SvK som saknar substans och djupare reflektion, jag blir så olycklig när jag tänker på det att jag blir tvungen att försöka slå bort det, och nej, jag är varken moralkonservativ eller homofob.
/Robin
Äktenskapet handlar om barnens uppväxtmiljö - absolut att det gör också gör det för de äkta makar som faktiskt har barn.
Jag lever själv i ett barnlöst äktenskap och för oss handlar äktenskapet primärt inte om barnens uppväxtmiljö. Det handlar istället om hur vi, två vuxna människor, i detta fall råkar det vara av två olika kön, stöttar och hjälper varandra genom kärlek och respekt!
Jag upplever ett mitt äktenskap, som tyvärr aldrig kommer att innefatta några barn, har blivit mer accepterat och respekterat tack vare den könsneutrala äktenskapslagstiftningen.
Christina: Sorgligt att det behövdes en könsneutral lagstiftning för att ditt barnlösa äktenskap skulle bli accepterat. Tror dock inte det är normalt att se ner på barnlösa par. Hoppas inte det i alla fall.
Hur som helst, jag menade inte att äktenskapet har som primär funktion att sätta barn till världen, men det är i samvaron man/kvinna som uppväxande barn mår bäst. Barnperspektivet, alltså. Det som vi i andra sammanhang i vårt samhälle är väldigt noga med att hålla oss till.
/Lars
@Åke
Fint skrivet utifrån ett kristet men också humanistiskt perspektiv.
Det är skamligt att låsa in GUDS kärlek i ett livslångt tvåsamhetsförhållande till EN annan person, som man dessutom ska knulla. Det var inte SÅ Gud skapade världsalltet: http://larsflemstroms.blogg.se/2010/february/solfallosmannen-svenska-kyrkans-nya-profet.html
Men visst är det så att barnlöshet i viss mån är socialt oacceptabelt!
Det ses av många som onormalt att inte ha ett gäng ungar! Man ses inte som fullvärdig kvinna eller människa för den delen heller. För det är tydligen bara genom att vara gravid och föda barn som jag i kan ses människa fullt ut!
Det är helt sjukt hur barn har blivit till en skyldighet!
Det som hr Bonnier bejakande skriver om Sv kyrkans syn på enkönade äkenskap, är och förblir människotankar och inte Guds tankar. Och det oberoende av hur mycket humanitet och kärlek som ryms däri. Det låg mycket rimlighet och omtanke i Petri invändelse mot Jesus. Men hans tankar var likväl inte Guds utan människotankar. Något "Det står skrivet" som stöder sådana relationer står inte till förfogande och då är det bara människotankar.
/"Halbprister"
Halbprister
Verkligen sant och det var ju dagens predikotext denna söndag.
Christina
Har barn blivit en skyldighet? Och jag som trodde att abort har blivit en skyldighet! Det säger ju Svenska kyrkan också, försvararar aborterna utan minsta reservation, trots att Jesus sa "Låten barnen komma till mig".
Och hur kan du påstå att barnlöshet har blivit mer accepterat tack vare den könsneutala äktenskapslagen? Ja, om homopar inte hade rätt till insemination. För övrigt mycket diskriminerande mot manliga homopar!
Vad jag menar är att hela äktenskapsidén, som ju ändå bygger på att makarna har sex med varandra är väldigt orättvis. Men Gud är inte alltid rättvis. "Vi förstå hans vägar bättre ovan där", som de sjunger i frikyrkorna.
Men varför ska då kyrkan, självtaget och i strid med Guds ord, FÖRMERA denna orättvisa genom att inkludera vissa (för att de antas ha sex med varandra) och exkludera andra (för att de inte har sex, eller har sex med för många, eller bara har sex med sig själva)? Varför inte låta singlar gifta sig med sig själva i kyrkan. Det handlar ju bara om att "bekräfta kärleken", och kan man inte älska sig själv (både sexuellt och icke-sexuellt)?
Varför får inte Kent gifta sig med sina mamma? Jo, det stod på Aftonbladets löpsedel - och var helt klart ett inlägg i debatten om Försäkringskassan: "Kent, 61, tvingas flytta hem till mamma." Politisk chefredaktör för Aftonbladet är "prästen" Helle Klein, som var med i debatten på Pride House, och hotade ledamöterna i kyrkomötet med att hon ska se till att Svenska kyrkan fråntas vigselrätten, om inte kyrkomötet skulle säga ja till de samkönade vigslarna.
Så nu tycker jag hon ska skrida till verket och frånta kyrkan vigselrätten om inte Kent får gifta sig med sin mamma i kyrkan!
Detta sexualiserade fruktbarhets-kärleksbegrepp gör mig arg. Antingen ska kyrkan hålla sig BARA till det som är instiftat av Gud, eller också ska kyrkan inkludera allt!
Och eftersom Stockholms stift ska vara medarrangör till nästa års Pride House förväntar mig ett svar på min hittills obesvarade fråga: Vad svarar ni den ensamme bögen (och heterosexuella i motsvarande situation), som jagar runt på gaybarerna i hopp om att finna den stora kärleken, utan att finna den och därför byter partner två - tre gånger om året?
Tror ni inte att även hans "inriktning" kan vara att varje ny relation ska bli inledningen till ett troget och livslångt förhållande?
Och slutligen: "Oäkta" barn har idag samma rättigheter som barn födda inom äktenskapet. Så varför öht gifta sig, om teologin ska rättas efter riksdagsbesluten?
Det icke-heterosexuella äktenskapet som är sterilt är numera officiellt ett accepterat äktenskap. Det betyder att mitt heterosexuella äktenskap som också är sterilt faktiskt är accepterat!
Christina. Jag vet vad det innebär att inte kunna få barn, men på vilket sätt ditt äktenskap skulle kännas mer värderat pga accepterandet av det samkönade äktenskapet förstår jag inte riktigt. Den nya äktenskapslagen betyder implicit att det är ok att två par av samma kön har rätt att skaffa barn, dessutom välsignat som om det vore gudomligt givet trots att det går rakt emot Guds ord och vilja och vad en präst lovar inför biskop, domkapitel och närvarande församling lovar att efterleva i sin vigning. Jag menar vad är det för anspråk en s,k, kristen kyrka tar på sig gentemot Guds egna ord? Det är bedrövligt att du inte kunnat känna denna acceptans innan, rent sorgligt om du blivit bemött så av SvK innan, men du är precis som jag vuxen och ska väl inte behöva ett beslut som detta med alla de konsekvenser det innebär för att kunna känna att ditt äktenskap betyder något?
/Robin
Christina,
Jag vet ju inte varför ditt äktenskap är barnlöst, om ni inte vill ha barn, om ni inte kan göra barn tillsammans, eller om du inte kan bli gravid. De flesta hittills ingångna homoäktenskapen har varit mellan kvinnor, där man tänkt bli gravid genom insemination. Gör det din barnlöshet mer accepterad?
Alla
Jag har under 1 1/2 år försvarat den nu genomförda könsneutrala lastiftningen, då jag menar att ingen ska hindras av en religion som han /hon inte tror på. Men som medlem i kyrkan vill jag inte bli medansvarig till andras synd (mina egna synder räcker för mig)genom att präster upphöjer synden till kulthandling i kyrkan.
Jag vill inte förbjuda präster, som tycker att detta är rätt, att ta uppdrag som borgerliga vigselförrättare. Det får stå för dem. Det ska inte stå för kyrkan. Kyrkans uppgift är att förlåta och inte att förneka synder. Vilka fler synder ska förnekas?
Staten och kyrkan behöver inte tycka lika! Ska kyrkan välsigna bordellerna när sexköpslagen avskaffas? För den kommer att avskaffas - när det inte längre går att blunda för den "underjordiska" sexhandeln med utländska kvinnor, som hålls som sexslavar i "förbuds-Sverige".
Jag menar på att äktenskapet inte längre primärt kan ses som medel för att alstra barn. Detta på grund av att äktenskapsbegreppet har vidgats till att även omfatta par som i princip är sterila. Därav blir mitt sterila äktenskap också accepterat!
Inledningsvis. Jag tycker det är lite förrädiskt att använda ord som kärlek utan att tala om vilken slags kärlek man menar. Man talar om att all kärlek är väl bra. Men det är det väl inte??
Är det gudomlig kärlek så är den först och främst en relation från/till Gud. Och den är alltid bra.
Är det en allmän kärlek vi pratar om, så skall vi alla kristna känna den till alla människor.
Är det familjerelationer/vänskap så handlar det om olika regler beroende på vilka vi är.
Men kärleksrelationer utom äktenskapet är ju faktiskt inte självklart beroende av sex.
Tvärtom är det ju negativt med sexuell kärlek i fel sammanhang. Det är ju därför vi är så upprörda över alla övergrepp, oavsett vad förövaren känner. Och många homosexuella övergrepp förekommer bevisligen också.
Som jag ser det finns det visst en acceptans för KÄRLEK mellan män eller mellan kvinnor, men där har SEX ingen plats. Skall det vara så svårt att förstå och så upprörande att man tänker så?
När Du Åke B kommer dragandes med en en hemsk film om våld etc mot homosexuella är det ett slag under bältet, eftersom vi som inte kan se HS som naturligt och accepterat av bibeln, verkligen inte skulle komma på tanken att använda våld. Vi hävdar tvärtom att Guds lagar är kärlek och bäst för alla.
Det vore väl lika upprörande om man t ex gav sig på handikappade, kristna m fl och säger faktiskt ingenting om huruvida HS är ok ur Guds eller kristen synvinkel.
Skicka en kommentar