lördag 6 februari 2010

En vanlig lördag.



Idag har jag haft förbönsmässa i S:t Jacobs kyrka. Det blev en fin mässa med ett 15-tal deltagande. jag älskar förbönsmässan, med de skriva bönelapparna, med enkelheten och med Kristus närvarande på ett förunderligt sätt i sakramentet. Jag kan bara innerligt rekommendera alla att vara med om detta. Efter mässan är det alltid kyrkkaffe, längst nere i S:t Jacobs kyrka, i "kaffehörnan". Jonas hade ordant det hela så bra! Tack!
Efter mässan och kaffet gick jag till Storkyrkan. Det var dags för vigsel, en liten vigsel i Själakoret. Något annat var inte möjligt. 16 personer var vi inkluderande brudpar, präst och Håkan Martinsson som spelade på flygeln. Det blev oerhört fint och brudparet med följe gick, efter fotografering i olika konstellationer, iväg för att fira med afternoon tea.

Flera personer (turister) ville komma in i samband med att jag släppte in brudparet. Men jag var naturligtvis benhård. 2 maj gäller. Då öppnar vi för allmänheten och i Storkyrkans kyrkorum ser det nu ut som en arbetsplats fylld med ställningar. Men, så fint det blir! Jag gläds över min kyrka. Den komer att bli mycket ljusare än vad den varit på länge. Det är ju ca 60 år sedan den rengjordes och renoverades senast.
Efter vigselgudstjänsten var det dags för sorgesamtal. Dödens realitet blir verkligen påtaglig i sådana stunder. Vi talar, som jag skrivit tidigare, alldeles för lite om döden. Den borde vara på var mans tunga jämt för att andra saker ska få lite perspektiv.
Nu ska jag snart gå ut och äta med en god vän för att sedan se filmen Avatar. Jo, trots vad påven säger så ska det bli spännande att se den. Vem vet, kanske håller jag med påven, eller så tycker jag annorlunda?
I morgon firar jag gudstjänst i Bullkyrkan på morgonen (kl 09.00). Det är Stadsmissionens kyrka på Stortorget med många trasiga människor som kommer. Det är ett oerhört viktigt sammanhang. Sedan är det dags för musikhögmässa i S:t Jacob med speciell musik med en ensamble ur S:t jacobs kammarkör. VÄLKOMNA!

2 kommentarer:

Bengt sa...

Ska själv till Linköping och vara med och installera en ny missiosnpastor, som flyttar från Sthlm. Allt gott!

Lars Flemström sa...

Du skriver så vackert. Det är inte utan att man känner sig inbjuden. Hoppas att många tänker så! Att vara domprost i Stockholm är nog inte det lättaste, så många olika åsikter och förväntningar som finns i huvudstaden.

Men vägen är en, sanningen är en och livet är ett. Även om det kan uttryckas på många sätt - men inte på hur många sätt som helst. Jag hoppas att alla läsare av domprostens blogg förstår, att bakom alla teologiska dispyter, tror vi på samma Herre. Herren. Och det är faktiskt "lutherskt" att man får ifrågasätta kyrkliga auktoriteter, även domprostar och biskopar.

Det är faktiskt lutherdomens bidrag till yttrandefriheten, och det ska vi vara stolta över. Liksom frikyrkorna ska vara stolta över att deras tillämpning av det allmänna prästadömet (som vi inte har på samma sätt inom de "gamla" kyrkorna, med vår uppdelning mellan präster och lekmän) är deras bidrag till den politiska demokratin