söndag 3 oktober 2010

Tala om eller med?

I dag på Mikaelidagen sa jag följande inledande ord i min predikan: Vi lever alldeles påtagligt i en värld där ont och gott står i strid mot varandra och där det onda, det destruktiva har en förmåga att nästla sig in i våra system. När riksmötet öppnar på tisdag har 20 riksdagsplatser intagits av Sverigedemokraterna, ett parti vars politik har sin ursprungligaste grund i nynazismen och vars syn på medmänniskan strider kraftfullt mot den kristna tron. För oss, nya destruktiva tongångar, kommer ofrånkomligen att höras än mer i den politiska debatten. Nu går det inte längre att tiga, att blunda med både ögon och öron. Vi som vill kalla oss kristna och alla andra människor av god vilja måste stå upp för syskonskap, medmänsklighet och en generös hemmahörighet.

I morgon väljs en ny talman - rikets främste företrädare i rang efter kungen. Ska detta ske med stöd eller utan stöd av Sverigedemokraterna? Det ger sig. Kanske är det så att detta med att inte ta i dem med tång är ett uttryck som nu ångras. K G Hammar, vår förre ärkebiskop, påminde mycket klokt om att man visst ska tala med Sverigedemokraterna men att man inte ska ta i deras politik äns med tång.

Jag tycker personligen att det skulle vara svårt att vara talman i vetskap om att de främlingsfientliga har stöttat valet. Björn von Sydow sa nej på frågan om han ville ställa upp. Det hedrar honom. Men trots allt sitter nu SD i riksdagen med 20 ledamöter. Trots allt är det bättre att ta debatt med dem än att enbart tala om dem. Vi får se vad som händer de närmaste 4 åren.

Men må vi som vi kalla oss kristna fortsätta att kämpa för ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle med en generös flyktingpolitik. Låt inga spela ut olika grupper i samhället mot varandra! Vi har råd att låta en öppen och generös inställning råda.

Det blir nu spännande i morgon att se vem som blir talman och på tisdag att lyssna till Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring.

4 kommentarer:

Sofia sa...

"Men må vi som vi kalla oss kristna fortsätta att kämpa för ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle med en generös flyktingpolitik."

Vänsterpartistisk politik, således. Det fanns väl inte ens någon sådan i kyrkostyrelsen va?

Tomas sa...

Jag tycker definitivt att man kan vara kristen och samtidigt ifrågasätta den svenska invandringspolitiken.

I riktiga invandringsländer är det självklart att integrationen i första hand är en skyldighet hos invandraren. I dessa länder finns heller inga bidrag att tillgå. Den som emigrerar till USA måste lita till den egna förmågan. Då kan kyrkan hjälpa till på ett naturligt sätt genom kristen barmhärtighet.

I Sverige krävs inte alls på samma sätt att invandrarna integrerar sig. Istället ska det svenska samhället vara tolerant på ett sätt som ibland gränsar till onaturligt självutplåning. Dessutom är den som emigrerar till Sverige försörjd, oberoende av sin egen förmåga eller motivation.

Detta har väldigt lite med kristen barmhärtighet att göra men desto mer med social ingenjörskonst med klara socialistiska förtecken. Det är synd att så många kristna i Sverige låst fast sig vid denna modell.

Quo wadis sa...

Håller helt med Tomas. Jag tror att den typ av argumentation som Åke B för fram, är just det som bäddat för SD. De flesta invånare kan enkelt se att integrationen idag inte fungerar, och att det dessvärre finns grupper som inte heller vill integreras. Detta ser vanliga människor, och många ungdomar idag, och blir oerhört frustrerade över att detta knappt får diskuteras i dagens samhälle. Ställer upp på att Sverige ska ha en generös inställning till att ta emot flyktingar. Men enligt UNHCR finns det idag ca 43 millioner flyktingar eller asylsökande. Hur många ska anses vara generöst eller humant att ta emot eller avvisa i Sverige? Och är det humant att ta emot en massa flyktingar som flyttas från ett "lägerboende" i t ex Sudan, till ett annat lägerboende i Tensta/Rinkeby?

tant lila sa...

Vad är farligast? Är det sverigedemokraterna som är tydliga i sina budskap eller är det den smygindoktrinering som sker när människor med andra betecknningar för fram liknande budskap, till och med under kyrklig mantel?
Där, Åke Bonnier, är det mycket hög tid att se upp!
Och sedan undrar jag om du har försökt att bo i Stockholms södra förorter till exempel?