fredag 29 juli 2011

Vilket samhälle vill vi sträva emot och vad är kyrkans roll? Tankar i Pridetid.

Jag ställer ovanstående fråga med tanke på att Pridefestivalen börjar på måndag. Kl 17.00 firar vi queermässa i S:t Jacobs kyrka och Prideflaggan ska också detta år ska sitta på kyrkans torn.

Temat för årets Pridefestival är 'Öppenhet'. Och är inte det ett av flera nyckelord för det samhälle vi vill leva i? Ett samhälle som präglas av öppenhet och kärlek, i respekt för mångfalden,en kärlek och öppenhet som inte skadar vare sig den egna individen eller andra, det samhället måste vi kämpa för tillsammans och här har kyrkan en viktig uppgift! Kyrkans budskap handlar ju om Guds rike - en gemenskap präglad av kärlek till Gud och kärlek till medmänniskan. Kyrkan ska stå för öppenhet. 'Närvaro, öppenhet och hopp' är Svenska kyrkans kärnvärden när det gäller kommunikation. Men dessa värden kan också appliceras på kyrkan i stort. Vi vill vara en närvarande kyrka som finns där människor är. Vi vill vara en öppen kyrka som välkomnar var och en som den är oavsett etnisk bakgrund, oavsett stark, svag eller mer eller mindre obefintlig tro, oavsett sexuell identitet. Var och en ska kunna känna sig hemma i kyrkan därför att kyrkan ska vara öppen. Men kyrkan ska samtidigt inte vara profillös. Kyrkan ska tydligt tala om kyrkans budskap, om nåden, om försoningen, om förlåtelsen, om upprättelsen, om de nya möjligheternas väg i Guds kärlek. Det handlar om hopp!

Kyrkan ska vara ett salt i samhället! Idag lever vi i stor utsträckning i ett heteronormativt sammanhang, där vit heterosexuell man är riktlinjen. Men vårt samhälle måste mer och mer få präglas av den öppenheten som inte handlar om att somliga inte hör hemma beroende på sådant som de inte kan hjälpa. Jag kan t ex inte hjälpa att jag är heterosexuell. Det är min grundläggande sexuella identitet. Andra har andra grundläggande sexuella identiteter. Låt oss, som kyrka och kristna, vara med och stötta mångfaldens samhälle där vi hör samman, där var och en an får vara öppen med den hen/hon/han är. Ingen borde behöva 'komma ut' därför att det inte borde finnas några garderober att komma ut ifrån. Så många har i kyrkans sammanhang ( och i samhället i stort) fått dölja sin identitet, fått låtsas vara någon och något som man inte är. Min önskan är att var och en ska få komma ut och att sedan inga garderober av den typen ska få finnas. Den öppenheten borde både kyrkan och samhället i stort präglas av. Då skulle inga pridefestivaler behövas. Då skulle vi gemensamt, oavsett sexuell identitet, fira kärlekens festival - en kärlek som ju är störts av allt, den kärlek som är en del av Gud och som återspeglas, om än i mikroformat, i den mellanmänskliga kärleken. Innan denna vision är en verklighet får kyrkan vara det salt som evangeliet utmanar till också i den mellanmänskliga kärleken.

Svenska kyrkan kommer att finnas på plats i Kyrkans tält i Kungsträdgårdn. Vi samarbetar med Ekho (Ekumeniska gruppen för homo- och bisexuella, transpersoner och queerpersoner) och med Svenska kyrkans Unga. I tältet finns vi för att samtala, svara på frågor, finnas till på olika sätt. Denna kyrkans hållning handlar inte om att vara politiskt korrekt utan om att ta skapelsens Herre på allvar. Så älskade Gud världen, skriver evangelisten Johannes (Joh 3:16). Just så är det. Gud älskar världen med sina barn, barn av olika slag, olika religioner, olika hudfärg, olika språk, olika sexuell identitet. Gud har skapat oss alla som dem vi är. Gud vill oss, vill dem vi innerst inne är. Homo-, bisexuella, transpersoner, queerpersoner, heterosexuella, a-sexuella, vi hör ihop. Vi är syskon för vi är Guds barn tillsammans. Därför ska Prideflaggan sitta på S:t Jacobs kyrkas torn under Prideveckan. Därför ska kyrkan vara öppen och stå för öppenhet. Därför ska kyrkan vara närvarande i Kunsträdgården och i seminariesammanhang i Kulturhuset. Därför ska kyrkan stå för och proklamera hoppets budskap, ett budskap som får vara med och påverka vårt samhälle så att det blir ett samhälle som präglas av öppenhet.

9 kommentarer:

hilma sa...

Words!

Där kärlek och barmhärtighet råder - där är Guds rike.

Anders Gunnarsson sa...

Den öppnaste kyrkan är ruinen!

Kristen tro sätter inte kärleken som Gud, utan menar att Gud är Kärlek! Skillnaden är avgrundsdjupt enorm!

Kyrkan på Pride-projketet sa...

Titta in på http://www.kyrkanpapride.se för allt som händer inom Kyrkan på Pride - PrideChurch, seminarier& workshops, och tältet i Kungsträdgården.

Anonym sa...

Tack! <3 :)
Rikkert

nya tant lila sa...

Ja, naturligtvis är dessa vackra ord rätt. Så borde kyrkan vara.
Borde vara!

Staffanw sa...

Åke B´s syn förvånar ingen, men det som förvånar är att han väljer att reducera kyrkans budskap, och Jesus själv, till tre ord – kärlek, kärlek, kärlek. En villkorslös superliberal kärlek. Bibeln lär ut något annat – liksom Jesus i Bergspredikan, eller med orden till kvinnan - ”Go in peace, and sin no more” som SvK omtolkat till ”Go in peace, and sin much more”. Kärleksbudskapet handlar väl främst om Agapé – d vs om Guds natur, inte om den fallna människans natur. Det är sant att ”allt vi behöver är kärlek”, men det slags kärlek vi behöver är inte en rent mänsklig behovs kärlek, utan en gudomlig gåva – agapé. Det Åke och många inom SvK numera lämnat bakom sig är ord som dygd, och moral. Lite av det som saligprisningarna beskriver. Peter Kreeft beskriver ordet dygd som moralisk godhet, att fullgöra sina moraliska plikter och anpassa sitt liv efter morallagen, att vara rättrådig och rätttsinning.
Någon har sagt att ” i en relativistisk tidsålder är renlärigheten den enda möjliga kvarvarande upprorsrörelsen; och de sjunger meden de kämpar.” Tänk om detta hade beskrivit Svenska Kyrkan! Detta är väl det hopp som vi har att leva för. För det handlar väl om Tro – Hopp och Kärlek. Det börjar med tron – och syndafallet var ju först och främst ett avfall från tron. Och hoppet – det är väl Gud som är föremålet för vårt hopp - vår längtan efter Gud?
För SvK tycks mantrat numera vara ”vox populi vox dei”- ”folkets röst är Guds röst”. Om folket vill ersätta korset med regnbågsflaggan – ja, då blir det så. Egenligen är detta en mycket stark symbolhandling – detta kors som alltmer göms undan i kyrkan – korset som gör hela den kristna tron begriplig. Inte undra på att korset attackeras t o m med krav på att ändra svenska flaggan.

Jonas sa...

Samhället ska självklart vara heteronormativt, det är så vi är skapade; Gud skapade oss till man och kvinna, det är ett faktum och det är också Guds ord.

Tyvärr är Svenska kyrkans hållning i detta för att den vill vara politiskt korrekt, men också en följd av det inflytande politiska partier har haft i kyrkan de sista decennierna samt oviljan från biskoparnas (i vart fall de i tjänst) sida, salig Bertil Gärtner undantagen, viljan att ta på sig martyrskapet för sin tro.

Detta innebär naturligtvis inte att Kyrkan inte ska understryka att Gud älskar alla oavsett läggning, men Gud älskar däremot inte alla handlingar som du gör. Det är detta som kyrkan och RFSL tyvärr inte vill (särskilt RFSL) och vågar (mer kyrkan) göra.

Lars Flemström sa...

Domprosten har stympat bibelcitat så kraftigt och allvarligt så att han har ersatt kristendomen med en ny kärleksreligion - med kärleken omtolkat till erotik. Varför inte säga direkt att i "Pridetid" dyrkas gamla hedniska fruktbarhetsgudar? Och ännu mer allarligt är att hbt-personer utesluts från slutklämmen i bibelstället Joh. 3:16.

Och vad är "hen" - ett tredje kön? Står det inte i Bibeln att Gud skapade människorna till man och kvinna? Att somliga inte trivs med sin könsidentitet och byter kön ändrar inte på detta faktum.

Sedan underar jag varför domprosten utmålar "vita, heterosexuella män" som fiende. Vita heterosexuella överklasskvinnor är väl ännu värre förtryckare - för att inte tala om vita heterosexuela överklassmän (med undantag för domprosten själv förstås)?

Slutligen: "quer" är inte en sexuell läggning, utan en kultyryttring som har uppstått bland homosexuella (i USA), men inte omfattas av alla homosexuella men däremot av en del heterosexuella. Många kristna homosexuella (och nu talar jag inte bara om celitatärer) gillar inte alls quer". Och är inte all tvåsamhet (oavsett om paren är särkönade eller samkönade) någonting ytterst heteronormativt?

Anonym sa...

Förblindad av "kärleken"?