Jag var ute i skärgården idag. Min favoritblomma lyste upp marken i skogen där vi gick, hustrun och jag. Den är vansinnigt vacker i all sin enkelhet och jag gläds varje gång jag ser dess blåa färg med det gula centrat. Jag har försökt att plantera in den på vår tomt hemma i Storstockholm men det har inte velat sig...
Min favoritblomma är vild och fortsätter att vara vild. Kanske en hälsning från Gud till mig - Gud som man inte heller kan fånga in eller plantera på ett kontrollerbart sätt.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
1 kommentar:
Håller helt med dig Åke! Själen lyfter sig på tå när man får se dessa små, blå, sticka upp bland multna fjolårslöv.
Skicka en kommentar