Inskränkt eller generös?

Är Svenska kyrkan inskränkt eller öppen? Den debatten har förts på kommentarerna till ett av mina blogginlägg. Det är så lätt att säga att en kyrka är inskränkt så fort den har en uppfattning, en profil, en övertygelse som inte stämmer överens med den andres uppfattning. Jag kan tycka att andra trossamfund kan ha en inskränkt syn i vissa frågor därför att jag och min kyrka har en annan syn. Men ärligt talat, hur långt kommer man med det resonemanget. Vi må framföra olika påståenden om hur den andre är, vi må måla upp den andres kyrka, den andres tro i svart-vita färger, men vi måste komma ihåg att vi målar utifrån, bedömer utifrån och ser inte alltid nyanserna, ser inte inifrån. Låt oss se på varandra med respekt, låt oss samtala med varandra i nyfikenhet över den andres åsikter, den andres trosuppfattning i glädje över vår egen.

Själv är jag glad över en kyrka som så tydligt tar ställning för samkönade äktenskap, som så tydligt tar ställning för de marginaliserade i samhället, som så tydligt tar ställning för människovärdesprincipen som talar om alla människors lika värde och som gör allt detta på en god biblisk grund. I fler och fler kyrkor av reformatorisk tradition väcks dessa frågor och fler och fler röster höjs runt om i världen för att man ska gå samma väg som Svenska kyrkan. Här har vi varit en förebild.

Men, och det är viktigt, som kyrkotillhörig behöver man inte dela kyrkans syn på något. Varje kyrkotillhörig har rätt att tro som vederbörande vill. Det är en generös hållning som vi delar med många (kanske de flesta trossamfunden). Däremot måste en prästkandidat eller dioakonkandidat hålla sig till Svenska kyrkans lära och liv såsom den återges i bekännelseskrifterna och tolkas av kyrkoordningen. Svenska kyrkans präster och diakoner kan kort sagt och draget till sin spets, riskera att förlora uppdraget att vara präst eller diakon om vederbörande bryter mot det som stadgas i kyrkoordningen. Det finns alltså begränsningar för vigningstjänsterna inom Svenska kyrkan. Det gäller också biskopsämbetet. Men detta är inte konstigt, det återfinns också i andra episkopala kyrkor inklusive den katolska. Någon ordning måste det ju vara...

Liksom i den Romersk katolska kyrkan ryms det många olika linjer i vår kyrka men liksom i den Romersk katolska kyrkan finns det saker som måste uppfyllas för att man ska diakon- och/eller prästvigas.

I Svenska kyrkan, som jag känner inifrån är det högt i tak - men det finns ett tak.
Men det viktiga kanske inte är själva taket utan den mångfald, den glädje, den möjlighet, den utmaning, den gemenskap, de svårigheter, de sorger, det hopp, som ryms under taket.

Tack gode Gud för Svenska kyrkan!