Återkommer med blogginlägg på måndag!

Humlan kan inte flyga...eller?

Jo, ungefär den rubriken hade jag i höstas på ett blogginlägg. Det var när det var som värst i vår budgetsituation. Nu kan man säga som det står i en av våra psalmer i Psalmboken: Det ljusnar sakta emellan dimma och skorstensrök... Idag har vi gått igenom avtalet med S:ta Clara kyrkas vänner med de berörda fackföreningarna och alla verkar nöjda med sakernas tillstånd, d v s verksamheten fortsätter, de nu anställda som har sin huvudsakliga arbetsplats i S:ta Clara fortsätter att arbeta där fast med annan arbetsgivare etc, etc. Jag är glad att vi håller på att få till en lösning för både S:ta Clara kyrkas nutid och framtid och Stockholms domkyrkoförsamlings nutid och framtid. Humlan som inte kunde flyga kan nu förhoppningsvis nödtorftigt flyga d v s vi får en lättnad i vår budget genom denna överenskommelse och evangeliet fortsätter att förkunnas i ord och handling i Klaraområdet. Tack gode Gud!

Per-Ola Larsson, tidigare präst i Svenska kyrkan, ondgör sig i dagens nummer av Kyrkans tidning över vårt kommande avtal. Per-Ola har ingen aning om avtalets innehåll. Det handlar om att en renodlad svenskkyrklig verksamhet ska fortsätta i S:ta Clara. Per-Ola Larssons beskrivning av att vi skulle överge folkkyrkotanken med en öppen liturgi och diakoni är fel.

Man ska inte tro allt man läser (utom möjligen i denna blogg)..!

Gud finns inte!

Blir Du störd av rubriken i detta blogginlägg? Jag förstår om Du blir det. Men jag har inspirerats till att skriva så av Humanisterna (ateistisk organisation) som idag i en morgontidning har en helsidesannons med rubriken Gud finns nog inte. Jag håller med på ett sätt. Gud finns inte. Men, jag vill lägga till något mer. Jag vill snarare säga: Gud är! Att finnas är mer begränsat. Om vi säger att Gud finns, så är Gud begränsad till att finnas överallt, finnas på vissa platser eller finnas i en viss tid. Du och jag finns. Världen finns. Prästkragar finns. Jesus som historisk person fanns. men Gud är! Gud är den obegränsade. I den förra översättningen av Bibeln (1917) står det i Johannesevangeliets första kapitel: I begynnelsen var ordet och ordet var hos Gud och ordet var Gud. I den nya översättningen (Bibeln 2000) används ordet fanns. På koinégrekiska (nytestamentlig grekiska) heter det: En archä än ho logos. Ordet än kan översättas med både fanns och var och jag föredrar det sistnämnda. Gud är. I 2 Mosebok återfinns bokstavskombinationen JHVH som uttyds "Jag är". Det är Gud som säger till Mose att Gud är och att Mose ska säga till Farao att Jag Är har sänt Mose. Jesus säger: Jag är världens ljus. Jag är livets bröd... När Jesus säger så anspelar han på den gudomliga bokstavskombinationen JHVH. På grekiska heter det egå eimi och betyder samma sak som JHVH. När Jesus säger t ex Jag är världens ljus säger han egentligen att han är Gud, Gud som är.

Detta blev en kort bibellektion i protest mot Humanisternas märkliga annons och undersökning. Man kan göra en test där många märkligt formulerade frågor ställs.

Kära ateister, kära Humanister. Försök att vara mer välformulerade i era frågor , mer nyanserade än vad ni är idag. Jag kan bara beklaga testet! Det borde ha kunnat göras bättre och därmed intressantare!!

För Sverige i tiden!

I lördags firade jag nationaldag med en oändlig massa svenskar, både nya och infödda. Vilken glädje att för en gångs skull få vara stolt och glad över att få vara svenska. Jo, jag vet att det finns en hel del att kritisera den sittande regeringen för. Jo, jag vet och hävdar att vi har en ogenerös flyktingpolitik. Men ändå, trots detta, vill jag se vår flagga hissad. jag vill sjunga kungssången och nationalsången och få känna mig svensk. När jag känner mig som allra mest nationalistisk gör jag det med den stora glädjen över att det i det nationalistiska ryms det multikulturella. När vi idag talar om att vi är svenskar och gläds över Sverige och svensk kultur får vi göra det i den glada öppenheten för att andra traditioner kan fortsätta att berika vår svenska, att andra traditioner får bli en del av den svenska traditionen.

Idag äter vi pasta och pizza, kebab och mycket annat som vi hämtat från andra traditioner. Större delen av den musik vi lyssnar till kommer från andra länder. Vi har råd med en kulturell generositet. Vi har råd med en flyktinggenerositet. Vi har råd att öppna våra gränser än mer än vi hittills har gjort. Vi har råd att låta människor som flyr för sitt liv, som är rädda för att skickas tillbaka till en säker död, få permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Låt oss alla bekämpa den politiska övertygelse som kraftigt vill begränsa invandringen till vårt land, som helst ser att flyktingar får stanna utanför Sveriges gränser och som gärna ser kraftfulla tag mot dem som gråter sig till sömns i rädsla för en fullt tänkbar katastrof.

Låt oss glädjas över vårt land! Låt oss få vara stolta över att vara svenskar men låt oss vara med och utveckla vårt fosterland så att vi kan säga med vår kung: För Sverige i tiden!

Nationaldagen och nu på måndag

Imorgon firas nationaldagen på många håll. Så ock i Storkyrkan. Kl 11.00 talar riksmarskalken Ingemar Eliasson, undertecknad och med sång av Stockholms domkyrkoförsamlings gosskör under ledning av Filip Hamber. Kl 13.00 är det vernissage i Storkyrkan. Moderna Museet c/o Storkyrkan med ett videokonstverk som heter Father and Son. Kom och se! Kom och upplev!
I övrigt uppmärksammar vi Albertus Pictor som för 500 år sedan spelade på orgeln (den dåvarande) i Storkyrkan. Det är det sista man vet om honom. Kom och hör om Albert målare. Orgelmusik spelas av vår biträdande domkyrkoorganist Mattias Wager. Ja, ända fram till kl 18 i morgon har vi spännande firningsprogram. Nu hoppas vi bara att meterologerna har fel gällande vädret.

I övrigt återkommer jag med nytt blogginlägg nu på måndag.

TREVLIG NATIONALDAGSHELG!

Vad har Du på hjärtat? Del 3

Då var det dags igen att avrapportera en hjärtefråga. När man väl kommit in i den svenska sjukvårdens vårdomsorg tycks det inte vara helt enkelt att komma ut. Jag skrev långt tidigare om hjärtklappning etc som drabbade mig i februari. EKG av olika slag genomgick jag. Så blev jag kallad till ultraljud, extra läkarbesök och där förkunnade läkaren att allt verkade ganska normalt MEN de skulle gå vidare och göra en "nie-undersökning". Ordet lät inte så farligt men jag undrade ändå stilla vad det var. Läkaren förklarade att det var en liten sond som man gick in i via näsan och ned i matstrupen och in bakom hjärtat och på det sättet kunde man provocera fram hjärtrusning, extra slag, etc, etc. Min första reaktion var att tacka nej. Kunde detta verkligen vara nödvändigt? Var jag inte ändå ganska frisk? Hade inte mitt bankande hjärta med psyket att göra - psykisk stress? Skulle jag inte kunna slippa detta med sonden som skulle in i näsan och ned i matstrupen? Men jag sa inget utan nickade bara stilla och försökte se tapper ut. I tisdags var jag iväg och gjorde undersökningen. I och för sig så frågade sköterskan om jag verkligen ville göra undersökningen eftersom jag hävdade att mitt hjärta nu mådde bra - liksom jag. den typen av svåra frågor ville jag inte ha, vilket jag under vänliga former upplyste sköterskan om och bad om hjälp att besluta. Hon sa att beslutet helt var mitt och jag beslöt mig då för att låta doktor D genomföra undersökningen tillsammans med sköterskan. Det där med sonden som skulle ned genom matstrupen var inte alls så otäckt som jag hade inbillat mig i nästan 4 veckors tid men sedan var det lite jobbigare när hjärtat rusade och bröstet knöt sig. Men jag var ju i goda händer och efter en timme konstaterades det att jag nu kan känna mig helt och hållet återställd. det är, mig och läkarvetenskapen veterligen, inget fel på mitt hjärta.

Tack gode Gud! Och tack gode Gud för läkarvetenskapen och för den svenska sjukvården som inte är så dum trots att det kan vara jobbigt för alla oss som någon gång har väntat i oändlighet på akutmottagningar för att få komma in till en doktor! Vi har en bra sjukvård med mycken omsorg om patienterna. Det ska vi vara stolta över och vårda oss om!

En annan sak som jag har på hjärtat är religiösa friskolor. Åt idag lunch med min judiske vän och diskuterade bl a den artikel som fanns i en av morgontidningarna gällande NEJ till religiösa friskolor. Det skulle slå hårt mot en sådan skola som Hillelskolan och frågan är varför man måste vara så rädd för religiös påverkan. Jag anar Humanisternas (alltså ateisternas) finger som kan vara med i spelet. Naturligtvis måste det finnas en lagstiftning (och det gör det idag) som visar på vad som är nödvändigt i den svenska skolundervisningen. men om något trossamfund dessutom vill skapa en profilskola ( t ex den judiska Hillelskolan) måste det kunna vara möjligt så länge man undervisar på ett öppet sätt i kärnämnen. Man kan inte lära att jorden skapades på 7 dagar och hävda att allt annat är fel. man kan tala om att det finns olika teorier och man borde som lärare få tala om vad som är viktigt för en själv utan att pådyvla eleven den uppfattningen. Alltså i en kristen skola skulle man mycket väl kunna hävda att Gud är med i skapelseprocessen som handlar om ett pulserande universum, big bang etc.

Man måste som jude kunna gå i en judisk skola, som muslim i en muslimsk skola, och som kristen i en kristen skola och samtidigt måste det finnas öppenhet för en bred vetenskapssyn i undervisningen kombinerad med trossamfundets grundövertygelse. Jag menar att detta borde kunna fungera.

Göra mer för fler.

Jag samtalade igår med den flyktingengagerade Anita Dorazio som jag kommit att lära känna under mina år som präst på Lidingö. När jag talar med henne blir jag både arg och frustrerad. Dock inte på henne som person utan över de många bedrövliga saker hon vittnar om. Ca 20.000 människor gömmer sig fortfarande någonstans i Sverige i rädsla över att bli utvisade. Ofattbart många människor är papperslösa och får inte vara kvar i vårt land, människor som flyr från en säker död, människor som med sin bara kropp vittnar om tortyr etc, etc.

Vår flyktingpolitik är mer än bedrövlig. Vi är ett rikt land (trots ekonomisk kris). Och visst, vi tar emot flyktingar men vi skulle kunna göra mer, göra mer för fler. Asylrätten är ju en grundläggande mänsklig rättighet som slås fast i artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Genèvekonventionen förbjuder att någon skickas till ett land där han el er hon hyser välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning.

Verkligheten är dock inte så enkel och tydlig. Idag hotas barn med uppgivenhetssyndrom eller post-traumatiska stressyndrom att deporteras till sina hemländer trots kraftfulla läkarintyg som påvisar det högst olämpliga i detta. Många av dessa barn har upplevt traumatiserade övergrepp mot sin familj och sig själva.

I Bibeln står det: Öppna din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt. (Ordspråksboken 31:8)

Oavsett vilken religion vi har, oavsett hur vi tolkar den kristna tron, oavsett om vi alls vill beteckna oss som religiösa borde vi kunna förenas i det bud som talar om att vi ska älska vår nästa som oss själva. Det budet borde få konsekvenser i vårt vardagshandlande, i vardagspolitiken och i medmänniskors vardagsrädsla.

Låt oss tillsammans göra vad vi kan för våra systrar och bröder vars liv är hotat. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Så är det!

Asylkommittén (Pg 528143-1) och Stiftelsen Humanitas (721070-1) är bra organisationer som går in med konkret stöd i konkret nöd.