Vilket gäng!

Det är märkligt att läsa på en kvällstidnings förstasida om de värsta prästerna. Kvällstidningsjournalistiken tycks inte se några gränser. Ju mer man kan snaska runt i, ju mer tragik man kan vrida runt sin journalistiska penna i, desto bättre tycks det vara. När jag har klagat över den typen av sensationsjournalistik, som ofta innehåller tragik, får jag till svar att läsaren får vad läsaren vill ha. Men frågan är om inte journalisterna eller tidningsredaktören gör allt för att skapa behoven hos läsaren? Skvaller, sensationer, katastrofer tycks vara ledmotiv hos vissa dagstidningar. Var går den etiska gränsen? Inom vissa ämnesområden fabulerar man fritt och gör en höna av det som knappt är en fjäder i verkligheten.

Idag har jag ätit lunch med präster och diakoner som vigts under 2009. Vilket gäng! Strålande medarbetare i Kristi kyrka. Men om dem skrivs det inget och inte så mycket om annat heller när det gäller allt det positiva som görs dagligdags i kyrkans sammanhang. Tänk om de forna kvällstidningarna kunde slå upp en braskande rubrik om präster som satsar allt för sin nästa, om människor som hittar ett nytt liv tack vare kyrkans sätt att vara. Det finns mycket att skriva om, mycket att belysa som inte handlar om sex och våld.

Tack gode Gud också för de nya prästerna och diakonerna!

Vilket gäng!

Ring, klocka, ring...

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö...Ring själaringning över land och vatten! Så skriver Alfred Tennyson i sin berömda nyårsdikt. Nej, det är inte nyårsafton än. Men klockorna i många kyrkor ringde idag kl 15.00- så ock i Storkyrkan. Vi anslöt oss till den manifestation som ville uttrycka ett stöd för att hålla koldioxiden på en nivå av 350 ppm vilket anses vara säker för att vi ska förmå hålla den globala uppvärmningen under 2 grader och därmed förhindra kraftiga och plötsliga okontrollerbara förändringar i klimatet. (http://www.svenskakyrkan.se/). Kristen tro har också med klimtafrågor att göra. Den kristna tron uppmanar oss genom skapelseberättelserna att vara klimatsmarta. Frågan är bara vad Du och jag egentligen gör? Det är så lätt att säga att det egna hushållet ändå inte kan förändra. Men många bäckar små... Detta säger jag lika mycket till mig själv.

När Storkyrkans klockor ringde idag var det för att utmana till omtanke, att tänka om och att ha omtanke om närmiljön. Klockan 15.00 idag ringde kyrkklockor i Köpenhamn vid en ekumenisk gudstjänst vid klimatkonferensen.

När Gud skapade världen skapade han den god. Hela skapelsen är helig. Hela skapelsen andas helighet. Det finns inget profant, inget ickegudomligt i skapelsen. Sedan har människan profanerat skapelsen genom krig, terror, fiendskap, rovdrift, skövling, miljöförstöring.

Vi behöver en omvändelse med öppnade ögon. Vi behöver se att skapelsen är helig och förstå att det är vår gudagivna uppgift att vårda skapelsen, att vara Guds medskapare och att i detta vara klimatsmarta.

Storkyrkans klockor ringde för att påminna om det.

Herta Müller och andra överlevare.

Jag har inte läst något av Herta Müller men när hon framträder, både i skrift och i tal gör hon det som en överlevare. Diktatur, förföljelse, människohat, ond bråd död - allt detta har hon överlevt.

Vi behöver överlevarna, de som visar att våldet inte har sista ordet. Överlevarna som påminner oss om att vi aldrig får ge upp i vår tro på godheten, ge upp vår tro på möjligheten trots allt. Vi behöver överlevarna från 2:a världskriget, från diktaturens Rumänien, från apartheids Sydafrika. Vi behöver inspireras till att ständigt, ständigt motarbeta främlingsfientlighet, motarbeta intoleransens fula tryne där människor förföljs, marginaliseras och utfryses på grund av etnicitet, sexuell identitet, hudfärg.

Vi behöver överlevarna som påminner oss om att helveten finns här på jorden, som påminner oss om att så ofattbart många människor har dödats bara för att de tillhört en viss grupp.

Låt oss lyssna till Herta Müller, till Ference Göndör och andra överlevare - lyssna till deras erfarenheter, lära av dem, inspireras av dem och ständigt stå upp för godheten, syskonskapet, jämlikheten.

Jesus uttrycker det kort, konkret och judiskt:

Du ska älska Din nästa som Dig själv!

Mer kristendomskunskap i skolan!

Jag läste en signerad ledare av författaren Lena Andersson. Hon är en av de ledande i Humanisterna ( d v s den ateistiska organisationen som lätt blandas ihop med alla oss som både vill kallas och vara humanister i mänsklig bemärkelse). Hon går till storms mot lite av varje som "luktar" kristet eller religiöst. Inledningsvis angriper hon läroplanens formulering om en etik som förvaltas av kristen tradition. Hon suckar lättad (tycks det) över att den formuleringen nu är borttagen av skolverket i det förslag till läroplan som är ute på remiss. Ingen särbehandling av den kristna traditionen.

Tvärt om borde det vara, menar jag. Ge kristendomen mer utrymme i skolundervisningen. Tala mer om Bibeln. Låt skolbarn- och skolungdomar förstå mer vem Jesus var och vad han har betytt i den kristna historien. Låt barnen fördjupa vad jul, påsk och pingst står för. Tala om dop och nattvard m m. Idag råder en skriande och skrämmande okunskap hos både barn, ungdomar och vuxna.

Jag hävdar också att religionskunskap borde ha ett större utrymme i skolan där också de andra stora religionerna och ateismen skulle få rejält med utrymme. Det är först när vi har kunskap om vårt eget som vi kan ana mer av religionens betydelse för den andre. Och det är först när vi har kunskap om den andres religion som rädslan för den kan försvinna.

Om vi vill motverka främlingsfientlighet i vårt land, måste vi, i glad och trygg kunskap om vad som är vårt eget, vara öppna för och lära oss mer om den andres tro och tradition.

Men ge kristendomen stort utrymme i skolundervisningen- särskilt stort, för det är vår grund - en grund som präglar en skolas liv och leverne med alla lov - en grund för vår kultur som vi alla behöver ha kännedom om.

Mer kristendomskunskap och större utrymme för religionskunskap! Det är en av de många stegen för att motarbeta främlingsfientlighet.

Guds rike är nära!

”Guds rike är nära” är dagens och veckans tema. Jag ska själv predika om himmelriket som rycker fram, nästa söndag i Storkyrkan. Men, idag var jag i hustruns och min vigselkyrka i södra Värmland och firade mässa som vanlig gudstjänstfirare. Prästen var en invandrad kvinna från Tyskland som talade strålande svenska. Vi var fyra vuxna och två konfirmander förutom kantorn, kyrkvärden och kyrkvaktmästaren. Det är tragiskt att sekulariseringen breder ut sig som en stormvind över stora delar av landsbygden. Kanske håller landsbygdspredikanten från Galiléen på att bli reducerad till att bli viktig enbart för storstadsmänniskan eller så har våra frikyrkliga bröder och systrar fångat upp fler än vi i Svenska kyrkan har lyckats med – åtminstone i södra Värmland.

Men till mina systrar och bröder i prästämbetet som har att förkunna för en liten skara och till alla som envist och envetet kommer till den söndagliga gudstjänsten, vill jag säga: Stå på Er! Era förböner är viktiga, att ändå få fira mässa är viktigt, att det finns härdar runt om i vårt land, om än små, som fördjupar sig i Ordet, är också viktigt.

Ni behövs! Tack att Ni finns!

En livsviktig bön!

Sent igår kväll fann jag en underbar bön i Drottning Silvias bönbok som är nyutkommen på Verbums förlag. Orden är skrivna av den katolske prästen Hèlder Camara:

Må jag aldrig
bli en port för min nästa
där han dras in
och tvingas
gå mina vägar
genom mina dörrar
- som om de vore hans -
och bli beroende av mina nycklar.
Om min port är Kristus
är ändå det viktigaste
att jag hjälper min broder
att vandra sin väg
till Fadern
och förbli sig själv.

Amen.

Låt oss be den bönen ofta och leva detta dagligdags i vår verklighet!

Minaret på Södermalm?

När jag hör om folkomröstningsresultatet i Schweiz gällande minareters vara eller icke vara, blir jag rädd. Det handlar ju inte bara om en byggnad. Det handlar om rädsla för Islam - en Islam som tycks vara en människofientlig religion, en religion som bara vill döda oliktänkande, en religion som vill förfölja, en religion som alla vi som inte är muslimer borde göra allt för att inte få innanför vårt lands gränser.

Naturligtvis finns fundamentalistisk islamism, som vi läser om och hör om i media, kopplad till Pakistan, Iran o s v. Men, det finns också annan Islam. I judisk tradition säger man, med glimten i ögat, att där det finns två judar finns det tre åsikter. Det uttrycket står för att det finns olika inriktningar, olika tolkningar o s v. Så är det också inom Islam. Det finns flera inriktningar, flera tolkningstraditioner. Visst kan man kritisera muslimers beteende, precis som man kan och ska kritisera kristnas, judars, hinduers, buddisters etc. beteende. Men den dagen vi börjar folkomrösta om religionsförbud när det gäller någon av de stora traditionella religionerna, den dagen har vi gått över gränsen för det humana.

Nej, låt muslimerna i Sverige fritt få utöva sin religion såsom det sker i de mer normala muslimska sammanhangen i vårt land. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en minaret på Södermalm om det skulle vara önskvärt. Nu tycks det inte vara så. Minareten från vilken böneutroparen ropar ut bönekallelser är till hjälp för människor att påminnas om bönestunden. men få muslimer skulle höra utropen eftersom de skulle befinna sig alldeles för långt från minareten p gr av arbete, bostad etc. Men om det är viktigt, bygg en minaret. Gud blir inte mindre för att muslimerna får leva ut sin tradition (naturligtvis på ett sätt som inte strider mot mänskliga rättigheter). Låt böneropen ljuda över Södermalm om det är viktigt liksom kyrkklockornas klang ska fortsätta att ljuda över Sveriges land.

Gud är inte en småsnål Gud Gud är generös! Det har Gud visat i skapelsen och frälsningen och vinden blåser vart den vill... (Joh 3:8)