Det lilla ordet väcker många känslor. "De rika, det vet man väl hur de är!" De rika, kan man läsa om i boken "Den nya överklassen. En bok om Sveriges ekonomiska elit." I den boken (som jag inte har läst) finner man säkert beskrivningar av en mängd rika människors liv och livssätt. Men vad är det att vara rik? Naturligtvis handlar det om att ha en förmögenhet som på många olika sätt underlättar. Pengar är viktiga i en människas liv. Så är det, alldeles ofrånkomligt, oavsett om man bor i ett kloster med egendomsgemenskap eller om man lever ute i samhället. Men det finns en annan rikedom som är nog så viktig - den inre rikedomen som inte går att skaffa via börsen eller via andra materiella investeringar.
Ibland fastnar vi i det materiella, fokuserar på det materiella - jag med. Men livet har också andra värden. Och kanske är det så att den djupaste rikedomen har med det andliga livet att göra. När livet gör oss illa håller sällan de materiella rikedomarna. När äktenskap krackelerar hjälper det inte att ha mycket pengar i plånboken. Äktenskapet blir inte mer helt för det. När man förlorar en nära och kär blir inte den avlidne mer levande bara för att det finns pengar. När man förlorar jobbet (som ju inte bara handlar om att tjäna pengar) hjälper det inte med en förmögenhet. Jo, det hjälper därför att jag kan överleva, men det hjälper inte mot den relationella fattigdomen, fattigdomen som handlar om att ha ett arbete att gå till, att vara någon sett ur arbetsmarknadsögon och inte bara en av de arbetslösa.
Det finns en rikedom som vi kan ta med oss var vi än går, hur vi än har det och t o m när vi är döda. Den rikedomen handlar om gudsgemenskap, om att fördjupa vår relation med Gud, att fördjupa vår relation med Jesus själv, att se med Guds ögon på vår omgivning. Rikedom i gudomligt perspektiv är en helt annan typ av rikedom som är okänslig för börskonjunkturer, som är okänslig för det mesta i tillvaron därför att det är en rikedom som övergår allt förstånd.
Jag kan ibland, i de mest klarsynta stunderna, tacka Gud, att jag, trots att jag har det väl ställt, har en större rikedom i min relation till Jesus Kristus. Att jag får leva mitt liv med Honom och fördjupa den relationen, det är en rikedom som kan tyckas ofattbar i sekulära ögons perspektiv, men som är något som övergår allt förstånd. Det handlar om att vara rik med en rikedom som håller också in i och genom döden.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
9 kommentarer:
Att få vara frisk och ha hälsan är den största rikedom en människa kan ha, som jag ser det. Jag tackar Gud varje morgon och kväll som jag får ha hälsan i behåll. Jag har en make som har cancer sen två år och ett barnbarn som har en hjärntumör. Relationen till Gud ger mig den kraft jag behöver för att överleva min dag och vara ett stöd för mina anhöriga./Hälsningar Mia
Tyvärr är tron en klen tröst, när sjukdom och arbetslöshet sätter in. Tro mig, att kunna överleva materiellt är en stor gåva som jag avundas alla friska arbetsföra människor-med eller utan tro.
Maria Kristina
Mia - så svårt du har det med anhöriga som är sjuka.
Jag har nyss mist ett barnbarn så jag är fattig som en halv kyrkråtta - om ens det. :´(
Jag håller på att definiera om min gudsbild som tidigare var liv och relation. Vet inte vad det blir för jag har landat hårt.
Ja. Jag tycker ju att det är väldigt svårt att ta en rik präst på allvar när de predikar om att andlig rikedom är den största, det måste jag säga.
I Sverige är vi alla nästan snuskigt rika om man ser det globalt. Jag tycker nog inte att man kan avfärda rikedomen så där enkelt som med "andlig rikedom". Jag, som inte alls är höginkomsttagare i Sverige, utan fast jobb-evig vikarie- och från en riktig "white trash" släkt som aldrig har kunnat känna oss helt ekonomiskt säkra, känner ändå att rikedomen är en snara och vi lever fel. Hur kan du, Åke, som faktiskt är ännu rikare än jag, leva helt utan att ifrågasätta din egen rikedom. Jesus sa ju till den rike ynglingen att sälja allt och ge till de fattiga. Fransiscus gjorde så och många andra.
Jag ser det här som den största utmaningen till kristenheten i Sverige idag. Jag har inga svar, men funderar mycket över Jesu ord och hans raka ställningstagande mot att samla skatter på jorden.
Alma Mater
Det här "globalt sett" tycker jag är en felaktig invändning. Naturligtvis ska vi låta kunskaperna om den kapitalistiska globaliseringen påverka våra val. Men vi lever också relativt vårt sammanhang, och i Sverige anses det inte, som jag skrev tidigare, som ett tecken på rikedom att ha daglig tillgång till toalett. Det är inte nerifrån vi ska skära ner och fördela, det är uppifrån.
Det är väl ingen här som vet hur Åke handskas med denna fråga eller eventuellt skänker? Det är inte fel att vara rik, däremot att vara girig, det är skillnad på dessa två ting.
Anonym, att skänka av sitt överflöd är inte en kristen handling, det kan kanske anses vänligt eller så men det är inte kristet. Kristendom handlar om offer. Att offra någonting som är betydelsefullt för en själv, allstå.
Sofia. Har jag förstått dig rätt att om man inte alls känner sig bunden till sin förmögenhet behöver man därmed inte skänka något då det då inte skulle räknas som ett offer? Alternativt om jag har pengar och på ett eller annat sätt upplever att jag är bunden till dem och därmed väljer att skänka dem skulle inte det heller vara ett offer?
Skicka en kommentar