"...det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft."

Kära bloggläsare,
I all hast och med något krångel med det tekniska publicerar jag min julottepredikan från Storkyrkan idag. Hoppas att den kan vara till glädje i någons liv. Med önskan om en god fortsättning på julens tid!

Gud dör inte den dag vi ej längre tro på en personlig gudom, men vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft. Så skriver Dag Hammarskiöld i boken ”Vägmärken”. Och just dessa ord uttrycker något av det innersta budskapet i julottans heliga evangelium. Den unga Marias faktiska tillstånd, Josefs frustration över det som var både oförklarligt, obegripligt och livsfarligt. Och så förklaringen, möjligheten, namnet och uppdraget. Immanuel – Jesus. Gud med oss – ty han ska frälsa sitt folk från deras synder (Matt 18:21). Allt detta sammanfattas i orden om det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft.
Denna tidiga julmorgons budskap är riktat till Dig och mig in i det multisammanhang som vi lever och rör oss i – ett multisamhälle som är multikulturellt, multireligiöst, hög- och multiteknologiskt. Denna julottemorgon, när bara sju dagar återstår av det innevarande året, möter oss det som är bortom allt förnuft och som samtidigt måste gripas av vårt förnuft, av vårt hjärtas förnuft. Gud – den som är bortom allt och innanför allt, Gud, som vi inte kan se eller ta på, har blivit människa. Det gudomliga Ljuset med stort L har fått en brännpunkt i en människa, i ett litet barn, ovetande, oskyldigt och utlämnad åt mänskliga brister. Brännpunktens budskap är: Genomlysningens möjlighet upphör inte. Dess möjlighet är bottenlös – en genomlysning av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft.
Jesus Kristus vill genomlysa Dig och mig. Det är inkarnationens förkunnelse – Immanuel – Gud med oss (Matt 18:21). Jesus får vara ett ljus i vårt eget mörker – ett sökarljus i mörkret som hjälper oss att hitta vägen – vägen inåt i det liv vi har att leva och hantera. Jesus vill hjälpa oss att se Gud, denna bokstavskombination av två konsonanter och en vokal som vi i desperation använder för att det är det enda möjliga sättet att nalkas den som alltid är större än alla de möjliga formuleringar vi kan göra gällande Gud. Jesus vill hjälpa oss att se att Gud inte är den frånvarande, den bortomjordiska, i en stad ovan molnen där rosor aldrig dör, se att Gud inte är det döda begreppet, det otidsenliga trosobjektet för den som inte mäktar att ta ansvar för sitt eget liv. Nej Jesus Kristus – barnet som Josef tog till sig redan innan födelsen var ett faktum - förkroppsligar Guds budskap till Dig som kommit hit i mörkret: Immanuel, Gud med Dig, i Ditt liv – oavsett allt – här och nu – en gränslös möjlighet att låta det gudomliga sökarljuset få skölja in i Ditt innersta, inte som det yttersta hotet men som den innersta möjligheten – här och nu. Immanuel – Gud med oss (Matt 18:21).
Genomlysningen av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft hjälper oss att se att vi, Du och jag, är insatta i ett sammanhang. No man is an island – ingen människa är en ö, skriver prästen och poeten John Donne som levde i slutet av 1500-talet och början av1600-talet. Vi hör ihop oavsett allt. När mörkrets terrordåd sker i våra egna sammanhang är det viktigt att inte bygga murar, att inte förskjuta, att inte skapa motpoler som i själva verkligheten inte är motpoler. Vi hör ihop, är julens budskap in i rädslans mörker. Vi hör ihop, är ängelns budskap om Gud som är med. Gränsposteringar som vi så lätt sätter upp gent emot oliktroende, oliktänkande får genombrytas av Guds kärleks väsen – det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft.
Jesus Kristus vill genomlysa oss så att vi ser vår egen svaghet. Vi är beroende, beroende av Guds kärlek, Guds omsorg, Guds närvaro såsom den tydligast kommer till uttryck i Jesus själv. Vi behöver inte vara duktiga inför Livets Herre. Det finns stunder när vi kan bäras av detta att få se och uppleva vår egen litenhet, upptäcka och se att barnet – det beroende barnet är Du och jag och där Gud är vår himmelska förälder – bortom allt vad vår mänskliga förståelse av förälder kan definiera. … det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft hjälper oss att se att barnet just är Du och jag – bortom alla duktighetsbehov i vårt eget inre, bortom alla krav som ställs av andra och oss själva. I det får vi vila – också denna julottemorgon.
Men ljuset – det gudomliga sökarljuset vill också hjälpa oss att se vår egen storhet, vårt eget värde, vår egen värdighet. Du har ett värde, är värdefull, gränslöst värdefull oavsett allt. Ljuset från källor bortom allt förnuft vill hjälpa Dig att se just detta. Du är älskad och vår egen brist är när vi inte ser det. Vår egen synd är när vi stänger våra ögon och sluter vår inre blick för kärlekens omsorg. Den synden bär Jesus själv på korset där kärlekens yttersta konsekvens blir tydlig – den Gudomliga kärleken i krubbans glans är den korsfästa kärleken. Som Carl-Mikael Bellman skriver i boken Sions högtid: Du gjorde väl, du kom ... Men ack, min frälserman! din vagga och ditt kors stå redan när varann.
Vem är Han då? Vem är Han för vars skull kyrktornen sticker upp sina trotsiga spiror runt om i Stockholms innerstad? Vem är Han för vars skull så många strömmar till gudstjänster? Han är Din medbroder, en som delar Ditt liv, delar Din mänsklighet, som bryr sig, också bortom all fattningsförmåga. Sådan är Han som blev till av helig Ande. En medbroder som förkroppsligar Medmänniskan med stort M. Ecce Homo – se människan! Se Jesus Kristus! Immanuel – Gud med oss (Matt 18:21).
Men Han är också Gud. Två konsonanter och en vokal – en bokstavs-kombination för det ofattbara får sin tydligaste bild, sin tydligaste konkretion i Jesus själv. Sann Gud. Vi förstår det inte, vi kan inte gripa det med vårt intellekt – men just där, just i denna historiska person möter vi Honom som visar Guds kärlek allra starkast, genom sitt liv, genom sina ord och handlingar, genom sin död och sin uppståndelse.
Men Hans mål är inte en geografisk plats, ett land för 2000 år sedan, vid en bestämd historisk tidpunkt. Hans mål är inte himlen bortom alla geografiska bestämningar. Nej, Hans mål är Ditt och mitt liv, Ditt och mitt hjärta. Kristi födelse skedde inte bara före all tid när Ordet fanns hos Gud (Joh 1:1) Kristi födelse skedde inte bara genom den unga Maria. Nej, Kristus till jorden är kommen för att födas i Ditt hjärta, i Ditt liv, i Ditt sammanhang. För att vårt liv ska kunna få en djupare glans får Kristus själv födas i vårt eget hjärta. Därför skedde inkarnationen – Guds människoblivande. Och vägen till Ditt och mitt hjärta är Via Dolorosa – smärtornas väg – korsets väg - befrielsens väg. För Din skull. För min skull.
Var inte rädd! Orden var ängelns ord till Josef och de är Guds ord till Dig och mig idag. Var inte rädd! Vi behöver inte rädas, rädas vårt eget jag, rädas sanningen om oss, rädas Gud. Vi behöver inte bygga murar mellan oss medmänniskor, vi behöver inte rädas mörkrets djävulska handlingar. Tvärtom! Genomlysta av Guds sökarljus, burna av Guds kärlek får vi vara med och riva hatets och våldets isolerande murar oss människor emellan, för vi hör ihop i ett syskonskap där mångfald ryms i enheten. Var inte rädd! Det handlar om liv – liv för Dig, här och nu, och liv för mig. Eller med Dag Hammarskiölds ord: Gud dör inte den dag vi ej längre tro på en personlig gudom, men vi dör den dag livet för oss ej längre genomlyses av det ständigt återskänkta undrets glans från källor bortom allt förnuft.
Var inte rädd!
Amen