God fortsättning alla bloggläsare! Hoppas att julen hittills varit fin för var och en av Er! Det har det varit för mig också med närmaste familjen, släkt och härliga gudstjänster. Till eftertanke delger jag (för den som orkar läsa) min julottepredikan:
Var detta allt? Var det så livet var tänkt? Var det så livet skulle te sig? Kanske for dessa tankar genom herdarnas huvuden när de låg där ute på fälten och vaktade sin hjord. År efter år hade de gjort samma sak, år efter år hade de blivit betraktade på samma sätt och det var väl så livet skulle te sig när man var herde. Strukturen var given. Lammen och fåren fick styra. Så hade det alltid varit för herdar. Livets rytm styrdes av djurens rytm. Herdarna ansågs på den tiden tillhöra de lågt stående, en sorts utanförvarande samhällsgrupp, ibland jämställda med tjuvar och andra oönskade människor. De var att jämställa med kastlösa i det moderna hinduiska systemet och det är inte otroligt att frågorna åtminstone glimtvis fanns där som ett ifrågasättande innan de åter igen försjönk i tillvarons realitet, kapitulerande inför det rådande systemet. Men, var detta allt? Var det så livet var tänkt? Var det så livet skulle te sig?
Josef och Maria, hade, enligt evangelisten Lukas berättelse, fått ge sig iväg på en tre dagars färd från Nasaret till Betlehem p gr av romerska myndigheters iver att få bättre struktur och bättre ekonomi. Josef och hans gravida tonårsfästmö levde också i ett utanförskap, där Marias graviditet var en katastrof och dessutom obegriplig att förklara på ett hållbart och accepterat sätt. Vi kan bara ana hur Josef reagerade när han blev varse att hans unga fästmö var gravid med någon annans barn och Marias föräldrar Anna och Joakim var säkert förtvivlade. Vad gör man när man lever i ett hårt reglerat samhälle där tydliga strukturer finns för det sociala livet när dessa plötsligt bryts på ett flagrant sätt av ens tonårsdotter – som dessutom skyller på Gud? Maria och Josef hamnade i ett utanförskap genom graviditeten – ett utanförskap där bara Marias oerhört mycket äldre släkting Elisabeth kunde ana något av vad ett sådant utanförskap kunde innebära. Elisabeth var ju så gammal när hon fick sitt enda barn – långt bortom alla normala fertilitetsåldrar med allt vad det innebar av hån och spått och spe. Nu begav sig Josef och Maria till Betlehem, p gr av tvång från den romerska makten och evangelisten Lukas berättar om hur deras utanförskap bekräftas också i Betlehem. Det fanns inte plats för den höggravida kvinnan och hennes trolovade. Ingenstans inom det normala fanns det plats. De var utanför, dömda till utanförskap där det enda som tycktes vara möjligt var en plats på nedersta våningen i ett hus – en våning och plats där bara djur vistades. Halm, krubba, stark djurdoft, smuts – det var platsen för utanförskapet. Sedan 9 månader var livet så förändrat – från innanför till utanför, från trygghet till otrygghet, från säkerhet till osäkerhet. Var det nu så livet skulle te sig? Var detta allt?
Är detta allt? Är det så livet ska vara? Det är en oerhört vanlig frågeställning i dagens Sverige, i dagens Stockholm. Är livet egentligen bara en sorts ekonomisk realitet där somliga har och andra inte har, där somliga förmår klara sig och de sina medan andra är utanför p gr av livets orättvisa, p gr av ekonomiska tillkortakommanden ? Är livet egentligen ingenting annat än en sorts ekonomisk spiral där många kastas hejdlöst mellan hopp och förtvivlan? Handlar då livet egentligen mest om att försöka lyckas; lyckas med studier, lyckas med arbetet, lyckas med kärleksrelationen, lyckas med äktenskapet, lyckas med karriären, lyckas med ekonomin? På Moderna Museet återfinns Peter Tillbergs berömda tavla ”Är Du lönsam lille vän?” som visar ett väldigt grått klassrum med ett antal elever som sitter stilla vid sina skolbänkar som står i snörraka led. Kanske skulle man kunna traverstera Peter Tillbergs målningstitel och fråga: Är Du lyckad lille vän? Klarar Du av att uppfylla kraven som ställs på Dig, de outtalade kraven, de som på något sätt förväntas om Du ska vara någon och inte hamna utanför? Och ändå den brännande frågan som så oerhört många bär på: Är detta allt? Är det så vårt liv ska komma att te sig?
Ängeln visade sig för herdarna – för dem som räknades till de utanförstående. Det var inte som en tröst, inte som någon sorts religiös klapp på kinden och ord om att Du ska se att allt ordnar sig, att det finns en mening med allt. Nej, ängeln visade sig för herdarna som ett budskap om att vi inte är utlämnade till de givna strukturerna, inte utlämnade till de förväntningar på oss själva som vi kan uppfatta, inte utlämnade till livets begränsningar. När ängeln visade sig och talade om barnet som var fött, när änglarna utbrast i lovsång, blev detta till ett svar på längtans fråga, ett svar för herdarna och framför allt; ett svar för oss. Det givna är inte allt! Det finns något mer! Livet har fler dimensioner, det gudomliga engagemanget är inte enbart bortom det begränsade, bortom det vardagliga utan i det vardagliga, i det begränsade. Detta är inte allt!
Men vad gör vi då av vår egen längtan, den som finns där och som inte handlar om fler julklappar, mer julmys, mer skinka och köttbullar, mer mänskliga relationer – utan en längtan bortom allt det glittrande och blinkande, en längtan bortom all yta? Är svaret på våra livsfrågor - bättre jobb, mer lön, fler relationer? Ja, det kan vara en del av svaret men ändå inte hela svaret och inte det mest hållbara därför att frågan om detta är allt också ställs av dem som har allt och har gjort allt.
Det berättas om en man på ett oerhört stort företag som var anställd på lagret där han slet och jobbade. Han drömde om att komma upp sig i tillvaron och få börja som ansvarig på avdelning ett. Han bad intensivt till Gud om den karriärmöjligheten och Gud svarade genom att mannen blev tillfrågad om just det arbetet. Efter flera år där började mannen längta efter förändring i livet. Han drömde om att komma till avdelning tre på företaget och bli chef där och bad intensivt till Gud om hjälp med sin karriär och Gud svarade genom att mannen blev tillfrågad om just det arbetet. Åter igen gick det några år och mannen började drömma om att bli vd på företaget och han bad intensivt till Gud om den möjligheten och Gud svarade genom att mannen blev tillfrågad om just det arbetet. Nu var mannen lycklig – tänk vilken karriär. Han satt i toppen för hela företaget. Men, efter ett antal år som vd för företaget förstod han att det fanns något ännu finare och det var att vara som Gud själv och därför bad han intensivt till Gud om att få bli som just Gud själv. Och Gud uppfyllde mannens bön - och genast var han tillbaka på lagret längst ned i källaren.
Gud blir människa i ett utanförskap – i ett litet palestinskt flyktingbarn – längst ned på den sociala skalan. Det handlar om inkarnationens mysterium där himlens och jordens skapare, alltings ursprung och mål möter oss i det allra mest vardagliga, i det allra enklaste, utan glitter, utan det stiliga, bortom allt vad makt och myndighet heter. Detta är en så oerhört viktig del av det underbara och fantastiska med kristen tro på Gud och som skiljer oss markant från alla andra trosåskådningar. Det gudomliga möter i det vardagliga där det inte handlar om ekonomi, om att ha och göra och klättra utan om en inre karriär – en inre karriär som handlar om fördjupning på ett sådant sätt att våra ögon öppnas så att vi kan se att tillvaron inte är reducerbar utan att Gud själv bryter igenom också där vi tror att det inte är möjligt, också där känslan av utanförskap kan vara påtaglig, också där misslyckandet kan trycka ned oss. Julmorgonens budskap till Dig är: Du behöver inte vara lyckad, du är inte utanför, du är innanför – innanför Guds gränslösa kärlek, innanför Guds gränslösa omsorg. Inte ens i den svartaste natten i ditt eget liv är Du övergiven. Gud är där. Gud är här. Livets vardagliga strukturer är inte allt. Och som Selma Lagerlöf har uttryckt det: Detta ska du komma ihåg, för det är så sant som att jag ser dig och du ser mig. Det är inte på ljus och på lampor, som det kommer an, och det ligger inte vikt vid måne och sol, utan det, som är nödvändigt, det är att vi äger sådana ögon, som kan se Guds härlighet. ( Den Heliga Natten).
Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar