Låt barnen komma...

Det är inte konstigt att Jesus håller fram barnen! I går talade jag i Storkyrkan till en massa barn som ville titta på vår underbara julkrubba som är tillverkade av Eva Spångberg. Det är en fantastisk krubbuppsättning där man just nu kan beskåda en gravid Maria som rider på en åsna med Josef bredvid sig, tre stjärntydare och en kamel som befinner sig i "Österns länder" och herdarna ute på fältet med får och lamm och där det brinner en eld. Mitt i centrum för uppsättningen finns en stängd stalldörr med en tjur, en hund, en katt och en get utanför liksom en pojke och en flicka/kvinna. Förskolebarn och skolbarn kommer dagligdags i veckorna innan jul och får en visning av krubban inkluderande hela julevangeliet översatt för aktuell ålderskategori. När vi berättar om det som enligt evangelisten Lukas hände vid den tiden då kejsar Augustus lät utfärda ett påbud, då lyssnar barnen så att öronen fladdrar. De är oerhört intresserade och suger i sig.

När Jesus sa: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som dem" (Mark 10:13-16) tror jag att han menar att barnens öppenhet, tillit till det som är större än det vi kan se och mäta, tillit till Gud är föredömligt. När jag talade till barnen och såg deras nyfikenhet predikade de för mig om vikten av att jag vågar lita till Gud, att jag mitt i allt det som jag har att göra, mitt i alla sammanträden, samtal, budgetproblem, mitt i all stress och jäkt vågar leva i tillit till Gud.

Vi får inte tappa vårt barnasinne, säger vi ibland. Det barnasinnet handlar om lyhördhet, öppenhet och tillit till Gud som kommer oss mänskligt nära just i ett barn - Emanuel - Gud med oss.