Jag tycker om julbord (smörgåsbord) men det räcker att äta julbord någon eller några få gånger per år. I dag ska jag iväg med hela min lilla familj och äta julbord med en av mina bröder och hans familj Det ser jag fram emot och jag försöker ibland att tänka på journalisten och författaren Cecilia Hagens råd om att inte äta för mycket bröd och att hoppa över sillen så man inte dricker för mycket (lättöl)... Då orkar man inte tillräckligt av allt det andra. Fast jag misslyckas med denna hållning nästan varje gång för både sill och bröd är så gott!
Smörgåsbord eller julbord är en sak och kristen tro är något annat. Bitte Assarmo som är kulturskribent och debattör skriver i tidningen Världen Idag att kristendomen inte är något smörgåsbord och jag håller sannerligen med henne i det påståendet. http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3459&Itemid=29 Kristendomen har utvecklats genom kyrkohistorien. Den börjar med Paulus och Petrus. Jesus själv var ju inte kristen och hade inga planer på att konvertera. Jesus själv talade mest om Guds rike. Med de första apostlarna förändrades förkunnelsen och kom att handla om Jesus Kristus själv. När de första kristna började kallas något annat än Nasaréer och att de var på "den vägen" var det viktiga en enda sak - att Jesus Kristus var korsfäst för vår skull och att han har uppstått igen ifrån de döda. Sida upp och sida ned i de paulinska breven i Nya Testamentet återkommer detta. Det handlar sannerligen inte om något smörgåsbord.
Men, att som Bitte Assarmo och många andra, förvandla kristendomen till en sorts tablett som man måste svälja rakt upp och ned eller ett paket med färdigt innehåll som definieras av fundamentalister, det är ett förhållningssätt som känns väsensfrämmande för mig och många teologer i kyrkans sammanhang. Kristen tro har Kristus i centrum! Det är det viktiga. Jesus Kristus som är Gud som möter oss på ett unikt sätt i en människa - det vi nu får påminna oss om och fira om bara några dagar. Att som Bitte Assarmo försöka skapa den rene Jesus, är att säga att man vet precis hur man får avbilda Jesus Kristus. Min fråga till Bitte Assarmo blir då: Var Jesus ung, utan skägg, äldre med skägg, var han ljus, var han mörkhyad, hade han blå ögon, bruna ögon, rak eller krokig näsa o s v, o s v? Jo, jag vet att frågorna är fåniga men hela denna diskussion om hur man får avbilda Jesus Kristus, när man inte är ute efter att häckla honom, blir genant. Ingen av oss vet hur Jesus såg ut. Både i Elisabeth Ohlsson Wallins bilder liksom i utställningen Uppenbar(a)t, liksom i Velasques, Caravaggios, Kyhlbergs och andra seriösa konstnärers bilder möter jag Jesus Kristus om jag vågar öppna mig för tavlans och fotografiets budskap.
Varför är det så svårt för fundamentalister att se att Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, inte går att fånga in på en bild utan att bilden just är en bild för Honom vi älskar, Honom vi vill följa, Honom som möter oss på så många olika sätt och som finns mitt ibland alla dem som samlas i Hans namn?
Det handlar inte om att Kristendomen skulle vara ett smörgåsbord. Det handlar om att Jesus Kristus är vägen, sanningen och livet - och det går inte att fånga in med fundamentalistiska renhetsprinciper!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Bitte Assarmo "skapar" inte den rene Jesus. Jesus är den enda människa som varit helt utan synd, skuld och brist, eftersom han är Gud själv. Han är renheten personifierad. Ingen Bitte, ingen Åke kan ändra på detta faktum. Att då dra ner hans bild i smutsen, som vissa s.k. "konstnärer" försöker göra, är givetvis inget annat än hädelse. Vilken uddlös kyrka vi har, som inte vågar stå upp för detta, som torde vara självklart för en förkrossande majoritet av världens kristna.
Som språkrör för den lilla minoriteten kallar domprosten denna stora trosgemenskap för "fundamentalister". Det är förstås ett billigt knep för att själv försöka framstå i positiv dager och slippa ta deras tro och åsikter på allvar.
Vem var det som nyligen skrev så vackert om respekt för andras tro? Det kanske bara var fagra ord? Eller önskar domprosten själv bli avfärdad med stämpeln "liberalteolog"? Det ligger nära till hands. Och i vissa kretsar klingar det mer falskt än "fundamentalist".
Säga vad man vill, men att ha Guds ord som fundament för sin tro är sannerligen ingenting att skämmas över.
Bäste HH,
Det sistnämnda instämmer jag helt i d v s att ha Guds Ord som fundament för sin tro är sannerligen inget att skämmas över. Problemet som framkommer så tydligt i kommentarerna till min blogg är att Guds Ord kan tolkas olika. Det är också alla våra trossamfund vittnesbörd om.
Skicka en kommentar