"Be med oss" uppmanar biskopen i Stockholms katolska stift Anders Arborelius, ärkebiskop Benjamin Atas i Syrisk-ortodoxa kyrkan, pastor Ulf Ekman från Livets ord och pastor Sten-Gunnar Hedin från Pingströrelsen i gårdagens nummer av tidningen Dagen (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=237887). Det är roligt och viktigt när ledare från olika trostraditioner inom den kristna familjen går samman i upprop för angelägna saker och min första reaktion var entusiastisk. Man uppmanar till gemensam bön för livet och menar att vi alla ska fira Livets söndag nu på söndag. Det gör jag gärna men livet är inte enkelt och det vet ju de fyra kyrkoledarna också. Att be för livet blir i deras tapponing också till en protest mot dödsstraff, aktiv dödshjälp och abort.
Dödsstraf och aktiv dödshjälp vill jag också protestera mot men protesten mot abort har jag svårt att ställa upp. Fyra manliga kyrkoledare vill tala om hur många unga flickors liv ska vara. Visst ska kyrkan hålla fram etiska riktlinjer, visst ska kyrkan stå upp för människovärde, stå upp för livets skull i olika sammanhang men själva abort frågan är så mycket mer komplicerad. En ung flicka som är drabbad av ofrivillig graviditet och som vare sig vill eller kan ta emot ett barn - ska hon då tvingas till det? En kvinna som blivit utsatt för våldtäckt och blivit gravid - ska hon tvingas att föda ett barn? En familj med barn med grava funktionshinder och utvecklingsstörning, ska de tvingas ta emot ett nytt barn med kromosomförändringar? När börjar livet? Är det i konceptionsögonblicket? Är det när hjärtat börjar slå? Är det när fostret i princip kan räddas? Det är naturligtvis lätt att säga att livet börjar i konceptionsögonblicket och att liv aldrig får hindras. Då ska man heller inte använda preventivmedel. Påven har ju i och för sig sagt att det är tillåtet med kondomer i vissa speciella fall men regeln är fortfarande nej till preventivmedel. Livet måste alltid gå före också i det sexuella sammanhanget. Livet får inte stoppas. Med den synen är det följdriktigt att vara emot abort. Jag delar inte den synen.
Abort är inte något enkelt. Många unga flickor drabbas av ärr, inte i livmodern, men i själen. Det är inte bara att skrapa lite på en fysisk yta, man skrapar också lite på en inre själslig yta i många fall. Tankar efteråt kan ligga och mala. "Jag kunde ha haft ett barn i samma ålder som det som ligger i barnvagnen där borta." Processen är i många fall lång innan man beslutar sig för abort. Ingen vill abort men ibland är aborten det minst dåliga beslutet.
Låt oss be för alla kvinnor, unga och äldre, som är med om aborten. Låt oss be att de ska få styrka och glädje att gå vidare i livet, att deras inre ärr också kan leda till något gott, trots smärtan. Låt oss tillsammans stödja och uppmuntra klok preventivmedelsanvändning.
Biskop Anders, ärkebiskop Benjamin, pastor Ulf och pastor Sten-Gunnar, visst vill jag be med Er, men min bön kommer att vara modifierad. Jag vill be med Er för de kvinnor och barn som exploateras, som "på olika sätt missbrukas misshandlas och utsätts för förnedring". Jag vill be med Er att dödsstraff i alla länder må avskaffas. Jag vill be med Er att den aktiva dödshjälpen aldrig blir en verklighet i Sverige och att den synen får vara en syn som råder i vår mänskliga värld. Jag vill be, förhoppningsvis med er, för de kvinnor i olika åldrar som inte ser någon annan väg framåt än att vara med om en abort, att Gud ska vara med dem i deras smärta, att Gud ska leda dem vidare, att Gud ska ge dem styrka också i det svåra.
Amen!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
49 kommentarer:
Jag anser att Svenska kyrkans hållning i den här frågan är skandalös.
Hur kan man försvara drygt 35 000 aborter i ett land med fri tillgång till preventivmedel? Det är en bristande respekt mot Livet, anser jag. Och det handlar inte om kvinnor som har blivit våldtagna, för det är väl självklart att de ska slippa graviditeten, men alla har väl inte blivit det? Och ungdomarna får undervisning om preventivmedel i skolan.Vem har rätten till sitt liv?
Åke
Hur många av de 35 000 aborterna handlar om graviditet efter våldtäkt, tror du?
Vad är bra med kemiska och fysiska preventivmedel, så att de har monopolställning gentemot de naturliga metoderna (NFP, m.fl.); tycker du?
Ibland kan även kristna ha svårt att se skogen för alla träden. 1968 var inte sexualmoralens största fixstjärna. Men popteologerna böjer sig ödmjukt under modernitetens åsiktsvindar. Nåde den som tycker annorlunda... De är trångsynta, patriarkala och livsförnekande, eller?
Manlig präst i öfre medelåldern uttalar sig om kvinnlig sexualitet:
"En ung flicka som är drabbad av ofrivillig graviditet och som vare sig vill eller kan ta emot ett barn..."
Drabbad av ett välsignat tillstånd?
Hur kommer det sig? Hon hade kanske "slarvat med pillret"? Det är ju den enda kvarvarande synden på det sexuella området, enligt våra politiskt korrekta präster.
Men skulle då inte Gud ha tänkt till så pass, så att han gjorde vårdnadsinstinkten till en del av sexualiteten?
Vad menar den manliga prästen med att unga kvinnor inte kan TA EMOT ett barn. Talar han om bäckenförträngning eller omvårdnad?
Unga aphonor ka ta hand om sina ungar. Varför skulle inte unga kvinnor kunna göra det?
I stället för klavertramp i biologin, borde väl prästerna uppmana de unga männen att upptäcka att även de har en vårdnasinstinkt?
Kanske dags att upptäcka att äktenskapet även är till för heterosexuella par, och speciellt i det fallet har något att göra med fortplantning och inte bara är en "bekräftelse" av de vuxnas kärlek till varandra.
När man slopat sexualundervisningen i en gymnasieskola i en arbsetarstad i USA blev hälften av de kvinnliga eleverna gravida. Stor skandal och moraliska fördömanden från den sexualliberala elitens sida.
Men de "ofrivilligt" gravida kvinnorna försvarade sig med att deras egna mödrar, som börjat arbeta på fabriken direkt eftergrundskolan, hade genomgått sin första graviditert vid samma ålder. Så även deras mormödrar, etc.
Den äldre prästmannens demonsterar inte bara sin manliga okunnighet om kvinnlig sexualitet, utan även rena klassfördomar hos långtidsutbildade. Skulle de unga fabriksarbeterskorna under 1950-talet ha varit oförmögna att ta hand om sina barn???
Skillnaden mellan de gamla arbetarsamhällena och Maud Olofssons idealsamhället är att man kunde försörja en familj på en ung arbetares lön.
Maud Olofsson,c, säger sig vilja avhjälpa ungdomsarbetslösheten med lägre löner och sämre anställningskydd för anställda under 26 år.
Nog borde väl kyrkan i stället för att dansa efter politiska pipor protestera åtminstone mot politiker som ser aborter som ett medel att främja politiska mål? Förutom Maud Olofsson vill jag särskilt nämna Göran Hägglund, kd.
I valet mellan pengarna och livet har kd valt pengarna. Mammonsdyrkare som de är!
Tack Gud för att det finns präster med Åkes insikt!
Många av de barn som aborteras blir aborterade av krasst ekonomiska skäl. Kyrkan borde väl för skams skull arbeta för att unga kvinnor ska kunna försörja sig och sina barn/bli försörjda. Hamnar man hos socialtjänsten riskerar man istället för hjälp att få barnet tvångsomhändertaget, för nej: Inga föräldrar i Sverige kan ta hand om sina barn, det offentliga gör det så mycket bättre! www.nkmr.org Och (stats)kyrkan tittar på och tröstar dem som gjort aborter istället för att ge en motbild där Gud vill varje människas liv och kallar (även oss ofullkomliga) att ta hand om våra barn. (Eller åtminstone föda dem tills någon annan kan ta hand om dem) De fria aborterna leder till att alla föräldrar oavsett ålder och förhållanden alltid får skylla sig själva när de får barn och aldrig kan förvänta sig annat än bannor om de försöker få hjälp med sin uppgift, inte ens från kyrkan verkar det som. Då har man inte planerat tillräckligt bra!! (OBS gäller även gifta!) Skyll på våldtäkterna förresten - de kanske också skulle minska om mannen riskerade att bli underhållsskyldig resten av livet av tilltaget, vem vet! Dagens lagstiftning har lett till att sexualitet och fortplantning skilts åt vilket bara leder till ännu fler aborter, könssjukdomar, promiskuitet. Heder åt katolska kyrkan som vågar stå för något i dessa frågor. (Kvinna drygt 30)
Åke,
Tack för dina funderingar. Det finns många viktiga samband i ditt resonemang. Det viktigaste är ju sambandet mellan när livet börjar och inställningen till abort. Ingen är ju för abort i vecka 39. Men man måste hålla ihop frågan om när livet uppstår och vilken inställning man har till abort. Uppstår livet vid befruktningen, då är ju i princip alla aborter något horribelt. Men om man anser att livet uppstår först när barnet kan födas och överleva skilt från kvinnans kropp då kan man ju acceptera abort fram till ca vecka 22. Här borde vi kunna enas om att det finns olika uppfattningar. Problemet med den senare uppfattningen är ju att den hela tiden kommer att behöva revideras när forskning mm går framåt.
Det jag hakar upp mig på är ditt oresarverade stöd till abort grundat på fosterdiagnostik för att vårt samhälle/kyrkan ska slippa barn med kromosomavvikelser. Vi fick själva ett barn med DS för några månader sen och vi uppler att det blir allt mer provocerande att få sådana barn. Jag undrar hur han kommer att uppfatta sitt liv i ett samhälle och en kyrka där företrädarna och normen är att vi uppmuntrar till eller visar stor förståelse för att välja bort sådana barn?
Hej Åke. När jag läste Gustafs inlägg kunde jag inte låta bli att skriva om min erfarenhet. När vi väntade vårat första barn och var på vår första kontroll fick min fru direkt frågan om hon ville göra abort, utan att hon ens frågat! Vi är inte kristna men är ändå kyrkotillhöriga. Tanken har slagit mig varför inte svenska kyrkan talar mer om denna abortkultur i media. Hälsningar Berndt
Mycket kvinnor och flickor här i den teoretiska diskussionen - jungfrufödslar det också, antar jag?
Att kyrkans företrädare knappast tror på jungfrufödsel är ju uppenbart. Men hur tror ni att alla stackars flickor/tonåringar blir gravida och i behov ar abort? Skärp er i kyrkans undervisning om mannens ansvar både gentemot allt yngre flickor/ kvinnor. Tar mannen/ killarna sitt ansvar så får vi kanske en upprättelse av det kristna äktenskapet, alla barn behöver en mamma och en pappa. Vad säger Bibeln den fria sexualiteten?
Åke!
Jag tror många unga flickor har större insikt i att det ofödda barnet är mänskligt liv än vad som framgår av din text. Och skall man bearbeta traumat är det bättre med klar och redlig information. Många blir förvirrade av alla dessa försök från det omgivande samhället att släta över grundproblemet.
Man kan vara tydlig på denna punkt och ändå stödja de unga kvinnor vars situation du försöker beskriva. Bönen på slutet i din text ligger ju också helt i linje med vad de fyra skrev.
Den här kommentaren kom tydligen bort.
Om vi ska se konsekvenserna av vår nuvarande abortlagstiftning kan vi kanske fråga folk i 50-60 årsåldern så här
-Om lagen hade funnits när din mor blev gravid, tror du då att du hade varit ett aborterat foster.
Åke, uppskattar allt som oftast dina blogginlägg och blir därför besviken över ditt försvar för aborter. Rymmer en syn på barnet – vår medmänniska – som inte har stöd i bibeln. Och det är uppenbart att det är de kyrkor och samfund som är svaga och på defensiven, som tystnar. Kanske i hopp om att få behålla en och annan medlem ytterligare en tid. Och Svenska kyrkan har ju, i all tysthet, gjort ett kraftigt ställningstagande i frågan när man sänt ut en rundskrivelse till sina församlingar där man säger att där familjen så önskar, ska det hållas en begravningsgudstjänst för aborterade foster. Detta måste väl innebära att man säger att fostret är en människa, som har rätt till begravning och en grav. Man håller knappast en begravningsgudstjänst för ett bortopererat organ. Det är människor som blir jordfästa. Är inte det mänskliga livet mer värt att skydda, än kvinnans egen bekvämlighet?
Jag håller med om att abort ska vara tillåtet. Fårstår inte ens att det är något att diskutera. Det är varje enskild kvinnas rättighet att ha den möjligheten.
Däremot kan jag hålla med om att abortmöjligheten används för frikostigt. I dagens samhälle med sexualundervisning och stor tillgång till preventivmedel (åtminstone på denna sida av jorden) så är många ofrivilliga graviditeter resultatet av ren dumstridighet i ungas sexvanor. Att ha sex utan skydd ses som "mera riktigt" och "upphetsande" och därför avstår man från all form av skydd och många unga kvninnor har inställningen att "ja men blir vi gravida så kan vi ju alltid göra abort så då spelar inte skydd någon roll". Unga män struntar i att använda kondom för att det är "mer roligt att göra det utan".
Det är här problemet ligger ! Unga mäns och kvinnors sexkungskaper är idag mycket bristfälliga. Unga mäns och kvinnors kunskaper om preventivmedelns funktions, varför dom finns och varför dom är nödvändiga är mycket bristfälliga.
Varför det ? Det finns ingen ordentlig sexualundervisning idag ! Dom nya generationerna får ju ingen kunskap alls på detta mycket viktiga område.
Därför ses abort inte längre för vad det är. Abort är INTE ett preventivmedel bland andra utan menat som en sista möjlighet för en kvinna som inte kan ta emot ett barn av olika anledningar. Främst pga av sjukdom, våldtäkt eller ofrivillig graviditet av annan anledning. Gravid kan man ju faktiskt bli även med skydd MEN då har man iallafall tagit sitt ansvar för att minska risken.
Denna okunskap är ett stort problem som samhället har framför sig att lösa. Det måste göras genom att alla får obligatorisk sexualundervisning och preventivmedelsrådgivning i såväl grundskolan som gymnasiet.
Sex är väl ändå bland det härligaste gåvor som gud har givit mänskligheten. Då är det vårat ansvar att sköta det också.
Som Björn Skifs sjunger: "Härligt Härligt men Farligt Farligt".
Det framgår tydligt att du inte ser abort som synd, för vilket förlåtelse krävs. Ändå är jag säker på att du se en abort dagen före födselen som mord och vi vet ju att det är samma barn, bara lite mindre, som nu aborteras i vecka 10, 15 eller 20.
Hur kan du som präst välja att inte hjälpa kvinnor att förstå att de behöver förlåtelse efter att ha gjort en abort? Om det nu finns en himmel, ett paradis, och de har tagit livet av sitt eget barn - sedan väljer du att inte hjälpa dem med förlåtelse? Hur resonerar du för att ta det beslutet?
Jag tycker det är tragiskt när inte ens du som kristen ledare försvarar livet! Att försvara livet är inte att vara emot någon - inte heller den unga kvinnan som är ofrivilligt gravid. Tvärtom. Som kyrka bör vi ställa upp för de minsta, de svagaste och de...ovanligaste. I dagens samhälle pressas unga till abort, föräldrar ifrågasätts i att behålla sitt handikappade barn osv. DÄR borde kyrkan - och du - reagera.
Abortfrågan är inte enkel, men viktig. Att den inte är enkel innebär dock inte heller att den rätta lösningen är att försvara abort. Arbeta istället för ett livsbejakande samhälle, för ett samhälle där unga kvinnor inte har sex för att bli bekräftade, för stöd till den som blir gravid osv.
Ditt inlägg blir för mig ett bevis för behovet av att fira Livets Söndag - så att vi inte helt hamnar på hal is i människovärdesfrågorna i kyrkan.
Om Åke Bonnier har rätt skulle jag inte haft en storebror eller lillasyster. Jag var det enda planerade barnet. Men då var det 50-tal.
Din nedvärdering av den lilla människan får mig att må illa, bli ledsen och upprörd, att du dessutom ska menas vara kristen det förvånar mig, du nedvärderar mina barn som jag förlorat i missfall, du föraktar min sorg, vad är det jag sörjer, var det cellklumpar som dog och försvann ur min kropp, tycker du det ?
Doktorn sa vid ett av missfallen att det var en flicka, en var så liten jag höll henne/honom i min hand, jag såg den lilla livlösa kroppens alla lemmar, de små fingrarna, jag sörjer mina barn, men enligt dig är de inga barn, isåfall har du aldrig kunnat försvara rätten att ta deras liv.
Ja jag sörjer men jag sörjer också
landets herdar, de som ska vaka över fåren från tjuven som kommer för att slakta och förgöra, vissa herdar är inga herdar utan blodtörstiga vargar klädda i ulvakläder som angriper de minsta och svagaste först.
Unga mäns och framförallt unga kvinnors sexualkunskaper har aldrig varit bättre. Alla vet hur barn blir till. Men det råder däremot - trots alla sexualundervisning - en skrämmande okunnighet bland unga män om att foster är mänskligt liv. Bär man fostret i sin egen kropp förstår man detta instinktivt.
Men varför slarvar då unga kvinnor med "pillret"? Därför att graviditet är en del av den kvinnliga sexualiteten. Fertila kvinnor (och män med, för den delen) som har sex, bär på en medveten eller undermedveten barnönskan. Att "skydda sig" känns inte mest angeläget om man verkligen är förälskad.
Men till detta kommer alltså att de unga männen är offer för "världens bästa sexualundervinsing", som inte sätter in den sexuella njutningen i sitt sammanhang (fortplantning och familjebildning), utan ensidigt betonar njutnings- och preventivmedelsaspekterna. Anklaga inte DEM för att de uppfattar aborten som ett preventivmedel bland andra.
Anklaga socialminister Göran Hägglund, kd! Anklaga näringsminister Maud Olofsson, c, som vill sänka lönerna och försämra anställningssyddet för personer i sin sexuellt mest aktiva ålder. Anklaga aborttalibaner såsom Birgitta Olsson, fp, och Carina Hägg, s. Anklaga präster som agerar doakör åt politiker, som cyniskt använder abortmöjligheten som ett medel att uppnå politiska mål.
Jag förväntar mig att pröästerskapet i Stockholms stift även när det gäller de ofödda ställer upp för biskopens ord vid riksdagsöppnandet, när hon fördömde "det som gör skillnad mellan människor". Även om man inte erkänner de ofödda som människor (vad är mänskligt liv? -Fostret är en egen individ i kvinnans kropp, men likväl inte en del av hennes kropp.), så gör man ju åtskillnad mellan de födda, när vissa kvinnor men inte andra tvingas göra abort.
Kyrkan borde förbehållslöst försvara alla kvinnors RÄTT att föda sina barn, i stället för att försvara deras beslut under galgen. Barn håller på att bli ett privilegium för ekonomiskt välsituerade.
Barn är inte önskade för att de är planerade, utan för att det växande fostret frisätter hormoner hos kvinnan, vilket gör att barnet blir önskat även om det inte var det från början. Området mänskliga feromoner är fortfarande lite utforskat, men troligen sker en feromonpåverkan av män som lever i gravida kvinnors omedelbara närhet, så att det väntade barnet blir önskat av dem också.
Denna förberedelse för barnets ankomst avbryts inte samtidigt som fostret avlägsnas ur livmodern, utan det blir olika grader av tomhets- och sorgereaktioner.
Under graviditen sker som bekant förändringar i kvinnans kropp, men mindre bekant, är att hormonfrisättningen ökar kraftigt och växlar från dag till dag, vilket kan upplevas skrämmande speciellt hos kvinnor som saknar erfarenhet av tidigare graviditet.
Det naturliga känslospelet kan gå i baklås av moraliska fördömanden av kvinnan för att hon blivit gravid. Kyrkan borde be om förlåtelse för tidigare moraliska fördömanden av gravida kvinnor, i stället för att fortsätta fördömandena med andra motiveringar, typ "Har du slarvat med pillret", "Du är ju inte färdig med dina studier", "Du har ju ingen fast anställning", "Du är för ung".
Det ena kristna, när en graviditet är ett faktum, är graviditetsstödjande själavård -samt kraftfulla moraliska fördömanden av en regering som använder abortmöjligheten som ett medel att nå politiska mål.
Åke har dessutom fel, när han påstår att abort bara ger själsliga ärr, men inga ärr i livmodern. En genomgången abort ökar risken för sterilitet. Det finns ett statistiskt samband mellan abortfrekvensen hos unga kvinnor och frekvensen foster med Downs syndrom. Den ökar nämligen med ökande medelålder hos förstföderskorna.
Svenska kyrkans abortliberala hållning är djupt omoralisk. Någon måste anlägga moteld mot abortliberalerna.
Läs gärna min artikel på ämnet:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=238242
Jag förstår inte det kontroversiella i att be för att antalet aborter i Sverige ska minska? Är det verkligen svårt att ställa upp på?
Abort är ett svårt ämne, och naturligtvis kan man ha olika åsikter om hur man bör gå tillväga för att minska antalet aborter - det är möjligt att förbud och lagstiftning inte alltid är den bästa vägen.
Men att vara ense om målet, kan det vara så svårt? Titta på Lennart Nilssons vackra foton av det 18 veckors gamla barnet. Kan någon, med moralisk heder i behåll, säga att det inte är ett barn, att det inte är en skyddsvärd individ?
Precis samma skäl som idag används för abort kunde antikens föräldrar ange för att ställa ut sina barn i kylan för att dö. Samma, och mycket starkare skäl, eftersom deras levnadsvillkor var mycket tuffare än moderna välfärdsmänniskors. Ändå tror jag få idag (liksom kristna på den tiden) kan se den antika spädbanrsexponeringen som något annat än ren brutalitet för vilken inget försvar fanns.
Vad är den principiella skillnaden, annat än att vi har fått i oss från modersmjölken att spädbarn är skyddsvärda individer, medan de som ännu inte lämnat mammas mage är utan värde?
Och till sist: Snälla, lägg ner den tröttsamma feministretoriken: "Fyra manliga kyrkoledare vill tala om hur många unga flickors liv ska vara". Det är inte det det handlar om, och det vet du. Det är bara ett fegt sätt att flytta fokus från den riktiga debatten, nämligen om hur vi värderar mänskligt liv.
Instämmer med signaturen anonym att nonchalansen i abortfrågan är en skymf mot alla oss som OFRIVILLIGT har förlorat ett (eller flera) foster.
Och är Åke Bonnier och andra inte medvetna om att på sjukhusen aborteras foster upp till 22:a veckan och RÄDDAS foster i 22:a veckan. Vad kallas det att ta död på ett livsdugligt foster eller får vi kalla det ett barn?
Nej, Svenska kyrkan måste tänka om i abortfrågan- om vi med heder ska kunna kalla oss Kyrka.
Och observera att jag inte hör till gruppen som är emot homoäktenskap för detta. Tvärtom! Jag anser att kyrkan ska stå för kärlek- också och inte minst till de ofödda, som inte kan värna sig själva och rätten till sitt liv.
I den perfekta av världar behövs inte aborter.
Men titta med öppna ögon på vår värld - se så många barn som kommer till världen oönskade och oälskade.
I det läget funkar det inte att vifta anklagande med pekfingret och säga: "Så går det när man slarvar."
Jag önskar intnsivt och av hela mitt hjärta att aborter inte ska behövas. Men verkligheten ser inte sådan ut.
Vägen till en bättre verklighet går inte genom abortförbud utifrån en fyrkantig och stelbent moralisk och teoretisk utgångspunkt.
Jag tror att det handlar om att förändra förutsättningarna för att barn ska födas in i världen som önskade och älskade. Svårt, jag vet, men inte omöjligt.
P-A Rudberg
Menar du att till vi har skapat en perfekt värld ska inte "oönskade"
människor ha rätt tlll liv, så det är först när den är perfekt vi slutar att ta livet av dem, hur kan en värld någonsin bli perfekt med en sådan attityd ??
Iallafall är jag en överlevare från -50 talet, mor led av schizofreni.
PA
PA: "...handlar om att förändra förutsättningarna för att barn ska födas in i världen som önskade och älskade."
AG: Ibland baxnar man inför naiviteten... Vart fjärde foster avlägsnas och vi behöver förändra förutsättningarna för att de ska bli älskade och önskade?
Ja en rejäl "old time religion"-väckelse skulle förändra förutsättningarna. Idag är det den farligaste plats du kan vara på jordens yta; en livmoder. Ingen skulle vilja resa till en plats, där du på 5 månader har 75% chans att överleva...
"Somethings are rotten in the state of Denmark" som Hamlet skulle sagt!
Jag är nog ändå lite besviken på de katoliker, som har skrivit här. De låter andra frågar ta över. Bengt Malmgren vill ha med Svenska kyrkan i Jesusmanifestationen (vill jag också) och är därför mer än lovlig nådig i sin kritik mot Svk:s domprost i Stockholms stift för dennes makalösa försvar för aborterna.
Övriga katoliker undviker mycket noga att lägga något ansvar på regeringen och socialminister Göran Hägglund, kd, utan lägger hela ansvaret (skulden) på den enskilda kvinnan. Så får vi ju inte med oss några andra än de "redan frälsta" i abortmotsåndet.
Varför är svenska katoliker så undvikande när det gäller det politiska ansvaret för aborterna? Kan det bero på att den mest inflytelserika lekmannen, som sätter den politiska agendan i Katolska kyrkan i Sverige, är kommunalråd för kd i Sveriges fjärde största kommun?
Och att åtskilliga andra inflytelserika katolska lekmän, bl.a. upphovsmannen till uttrycket "Verklighetens folk", är engagerade i eller för kd? Hur kan man med ena handen arbeta mot aborter och med anda handen stödja en politik, som gör aborter till en ekonomisk nödvändighet för många kvinnor?
Och hur kan en katolik öht tiga om att socialmininster Göran Hägglund avnänder abort i Sverige som ett medel att underminera den restriktiva abortlagstiftningen i katolska länder, bl.a. polen.
Jag delar synen på att något är ruttet i Sveriges rike - och i världen - när så många aborter genomförs.
Men ibland så måste vi se verkligehetn för vad den är istället för att styvnackat vidhålla vår "teoretiskt" grundade ståndpunkt.
Varje abort är för mig en tragedi - oavsett orsak.
Men jag tror inte att lösningen är att förbjuda aborter eller att skuldbelägga de som väljer abort.
Rätten till liv är en sak, men är inte rättigheten till kärlek en minst lika stor sak?
Kanske ett tecken, jag försökte klicka till "nästa blogg" ("blog suivant") och fick då:
http://iloveyoumum.blogspot.com/?expref=next-blog
Le blog que vous recherchez est introuvable. Si vous en êtes le propriétaire, veuillez vous connecter
Per-Arne Rudberg
du skriver:
"Rätten till liv är en sak, men är inte rättigheten till kärlek en minst lika stor sak?"
Hur ska den som inte fått rätten att leva kunna få rätten till kärlek, utan rätten till liv är alla andra rättigheter mening och verkningslösa.
Även "oönskade" människor har rätt att finnas. Om inte, måste vi ju fråga med vilken säkerhet man kan förutsäga (före 18:e graviditetsveckan dessutom, som är gränsen för "fri" abort) att någon kommer att vara oönskad som nyfödd, som äldre barn, som någons make /maka, som någons far /mor, som anställd eller arbetsgivare, etc.
Förväxlas inte begreppen "oönskad" och "oplanerad"? Har vi inte en riksdag, som (må vara på olika sätt, beroende på politisk majoritet) har tagit sig stora friheter att styra medborgarnas planering med lagstiftning, skatter och bidrag?
För VEM är de oplanerade barnen oönskade? Uppenbarligen av DEM som med lagstiftning, skatter´och bidrag (eller med preventivmedelspropaganda!!!) försöker styra de enskilda att planera bort barn.
Som jag skrev i mitt föregående inlägg kan ett från början oönskat barn bli ett önskat barn ju längre graviditeten framskrider. Det sköter hormonsystemet om. Det är en helt naturlig, biologisk process.
Det måste vara politikernas skyldighet att inrätta samhället så att denna naturliga process inte störs av oro för framtiden, oro för att bli arbetslös, oroa att inte kunna ta hand om ett handikappat barn, oro för att inte få den hjälp från samhället, som man behöver som förälder.
Om varken kvinnan eller mannen vill ta hand om barnet, sedan det har fötts, måste det finnas möjlighet att lämna barnet till adoption. Blir inte barnet önskat då?
"Intelligent design" är ett begrepp som användsi diskussionerna skapelse /evolution, där de skapelstroende menar att livets komplexitet och ändamåslenlighet ("intelligent design" är ett bevis på gudomlig skapelse.
Läs mina tidigare kommentarer, särskilt det jag skrev 9 dec 11.33. Där kan ni se exempel på intellignet och design. Naturen ser inte bara till att kvinnan blir gravid, utan även att barnet blir önskat. Ungvårdnadsinstiknt finns hos alla högre livsformer, inklusive människan.
Abort är mot kvinnans (och mannens) natur, mot Guds skapelse. Att ingen kvinna ska behöva göra abort är en politisk fråga. En kvinna som vägrar abort ska inte känna att hon har samhället emot sig, och hon är oansvarig som samhällsmedborgare för att hon har blivit gravid. Barn ska inte vara ett privilegium för överklassen, för höginkomsttagare med trygga anställningar, för färdigutbildade i medelåldern.
Jag skrev ovanst inlägg under sign Lars. Efternamnet föll bort
P-A skrev: "Jag tror att det handlar om att förändra förutsättningarna för att barn ska födas in i världen som önskade och älskade".
Ja, det är så aborterna ska bekämpas. Men det betyder inte att den som är "oönskad" saknar rätt till liv.
Att inte ta hand om ett nyfött oönskat barn anses vara en skandal. Men ett ofött oönskat barn kan med samhällets goda minne kastas bort bland sopor som saknar det värde.
De som dödar en sälunge orsakar folkstormar i media, men de som dödar ett människofoster är, om inte hjältar, så nästintill.
Synen på abort säger allt om vår människosyn.
Som David uttrycker det i Psalm 139:13-16:
"Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt."
Det är sorgligt, men samtidigt logiskt, att SvK övergett den kristna läran i denna fråga och istället böjt sig för det omgivande sekulariserade samhällets materialistiska perspektiv.
I Sverige har vi knappast det problemet att man tvingar någon kvinna att föda ett barn hon inte vill ha, snarare tvingas kvinnor att göra abort, för att det är så lättvindigt och i och med det ställs det krav på henne att hon ska stå till sexuellt förfogande med. De flesta vägar leder till abortkliniken och utgångsläget för varje graviditet är abort. Tycker själv att det är trist att en kvinna som planerar att skaffa två barn i sitt liv måste kanske strategistk välja att vara gravid fem gånger för att kunna producera två barn där de flesta gravideteter slutar i abort. Det är samhällsupplägget det är fel på när kvinnor inte kan få ett fast jobb och eller bostad, när dörrarna i samhället är helt stängda för de kvinnor som blir gravida och kvinnosynen är så negativ att det inte går att vara gravid pga att karlarna hellre satsar pengar på porr och sprit än på att skaffa en barnvagn åt sitt eventuella barn. Vad är männens del? De verkar inte känna så mycket ansvar, det verkar som om de flesta bara vill ha och ha och inget har att ge. Varför ska de har bättre möjligheter till bostad arbete och högre löner när de ändå bara använder större delen av pengarna till att svina ner? Hur ska preventivmedel hjälpa när en del karlar säger att de vill ha familj men sen när kvinnan är gravid ändrar sig och det hela vara var skitsnack för att han ville ha henne i säng? Då hjälper inte preventivmedel. Däremot skulle en hel del karlar behöva lära sig att uppföra sig ordentligt.
Jag vill inte kritisera någon, men jag undrar i vilken verklighet en del av de som skrivit kommentarer här befinner sig?
Att påstå att abort är det självklara utgångsläget vid en graviditet är för mig tämligen verklighetsfrämmande.
Att påstå att någon/några (män?) tvingar kvinnor till abort är också tämligen snett ute.
En abort är ytterst sällan något enkelt och lättsamt, även om en del här vill få det till det.
De flesta kvinnor som tar abort har nog med skuld utan att vi ska lägga mer på dem.
Vi kan (och får) heller inte blunda för att det finns många oönskade och oälskade barn, oavsett påståenden om hormonellt styrda omsorgsreaktioner.
För mig är allt liv önskvärt och ska mötas med kärlek.
Men har som samhälle inte tagit vårt ansvar för att göra det till en realitet.
Jag vill minska antalet aborter genom information, preventivmedelsanvändning och ett samhälle som gör det möjligt att våga bli förälder - även för de som upplever att de saknar hopp.
Lite fakta:
Antalet aborter i Sverige låg 2009kring 37 000, dvs ca 25%.
Den alarmerande siffran här är att bland tonåringar leder 80% av graviditeterna till abort. (Andelen tonårsaborter av totala antalet aborter är så högt som 17%!)
2009 minskade antalet aborter efter en ständig ökning, framför allt bland tonåringar.
Antalet aborter är ca 2 per 100 fertila kvinnor.
(All statistik är från Socialstyrelsen - http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18031/2010-5-12.pdf)
Jag är helt övertygad om att de flesta här i vårt land KAN ta hand om sitt barn om bara viljan finns, men väljer den lättaste utvägen, om de verkligen förstod att det är en människa man tar livet av vid en abort och att alla människor har samma värde så skulle man inte ens snudda vid tanken på att ta livet av sitt barn.
Det finns inga oönskade barn, föräldrarna som inte vill ta sitt ansvar är inte oumbärliga, det finns andra som gärna tar över, att vara gravid är ett naturligt tillstånd, ingen sjukdom och eftersom man försatt sig själv i en situation där man bjudit in ett nytt liv en ny person får man ta sitt ansvar, moraliskt har man inte rätt att döda sin beroende inneboende gäst, man får stå sitt kast dessa månader, det är inte synd om henne, som man bäddar får man ligga, däremot är det tråkigt att pappan inte kan dela det fysiska dessa månader, däremot kunde han tex. vara skyldig att ekonomiskt bidra till mamman och barnets vardag.
Debattinlägget från biskop Arborelius med flera handlar inte om att ändra lagstiftningen utan att sprida livets evangelium så att de kvinnor, oavsett ålder, som blir med barn ofrivilligt väljer livet framför döden för det liv som finns hos dem. Här kan kyrkan endast ha en inställning, och det är Ja till livet. Allt annat är inte kristen etik utan en etik skapad av människors tankar anpassad till det politiskt korrekta; att kvinnans rätt till sin kropp är viktigare än det ofödda barnets rätt att födas, även om det har Downs syndrom.
Läste debattartikeln med kyrkoledarna i Tidningen Dagen.
Tack gode Gud att det finns präster som du Åke, som inte ifrågasätter kvinnans rätt till abort, och skuldbelägger dessa kvinnor som valt abort.
Blir ledsen när jag i mitt läsande känner den "tuffa" attityden i en svår & känslig fråga - abort. Ingen gråskala utan svart eller vitt...
Efter att ha mött kvinnor och män, vet jag att arbort aldrig är ett lätt val.
Skuldbelägg därför inte de kvinnor som väljer abort, du & jag har ingen vetskap varför de väljer abort.
Värna den fria aborten!
Svar till sign Diakon.
Ingen som skriver här har ifrågasatt kvinnans rätt till abort, om vi därmed avser den juridiska rätten attfå abort utförd på sig själv. Någon moralisk rätt att ta någon annans liv kan däremot inte finnas.
Att en diakon kan inbilla sig något sådant, visar bara ett allvarligt fel i rekryteringen av diakoner, då man tydligen ser enbart till professionen men inte till tron.
Ingen har heller skrivit att man ska skuldbelägga kvinnor som har gjort abort. Men vissa debattörer har i polemik mot bl.a. mig menat att man inte kan frita individen från ansvar för sina egna beslut. Och det är ju inte riktigt samma sak som skuldbeläggning.
Om någon tycker att abort inte är ett lätt val, ska den personen avrådas från att göra abort. Iofs ska även den som tar saken mer lättvindigt också avrådas från abort. Men känns beslutet svårt tyder ju det på att det inte känns rätt för den abortsökande själv.
Det där snacket om att stödja kvinnan i hennes svåra beslut, oavsett vad valet blir, är bara en skönskrivning för att putta på henne så att hon bestämmer sig för abort.
Brukar du övertala männen också? Det är ju inte de, som är gravida. Men ska de också vara med och bestämma att abort ska göras, så kan man sannerligen fråga hur frivilligt det egentligen är för kvinnans del.
Att inte skuldbelägga kvinnor som har gjort abort, står inte i motsättning till att avråda kvinnor som ännu inte gjort abort. Att inte skuldbelägga kvinnorna står inte i motsättning till att skuldbelägga män - och det ska göras rejält - som övertalar eller tvingar sina kvinnor att göra abort.
Lars Flemström,
Vill bara korrigera dig på några punkter...
1. Rätten till självbestämd abort har ifrågasatts här.
2. De som väljer abort har skuldbelagts i flera inlägg här.
3. Valsituationer som du beskriver är inte så enkla som det kanske kan verka från din teoretiska utgångspunkt. Att tveka inför en abort innebär inte med automatik att valet är "fel" för personen som väljer abort.
4. Att stötta de som väljer abort innebär INTE att uppmuntra till abort.
P-A
Men då får väl jag korrigera dina korrigeringar av mig.
1. Jag har gått igenom samtliga 40 kommentarer och kan inte finna att någon har ifrågasatt (min formulering i föregående komm.)"kvinnans rätt till abort, om vi därmed avser den juridiska rätten attfå abort utförd på sig själv".
2. Jag kan inte heller finna ett enda inlägg som skuldbelägger eller förespråkar skuldbeläggning av kvinnor som har valt abort. Jag finner ett inlägg (mitt föregående) som förespråkar skuldbeläggning av män som har valt abort över kvinnans huvud (övertalat eller tvingat henne).
3. Det handlar inte om min "teoretiska utgångspunkt". Abort är alltid fel för den individ som mister livet. Abort är alltid fel för den individ som måste tvingas eller övertalas att göra abort. Abort är dessutom (pga barnets skyddsvärde) moraliskt fel, även om den är helt frivillig från kvinnans sida. Abort kan vara "rätt" sett ur krasst ekonomisk och liknande (studier, kariär, etc) synvinkel. Men om detta verkligen skulle vara STARKA argument för abort, så är samhället allvarligt felplanerat och då ska vi skuldbelägga politikerna som inte gör något åt det. Sedan finns det ytterligare några skäl, som jag hittills inte har uttalat något om, såsom graviditetspsykos och liknande tillstånd. Jag har faktiskt träffat kvinnor som varit med om det. Att välja abort i denna situation är nog inte så enkelt som det kanske ter sig från din teoretiska utgångspunkt. Man kan ju inte påstå att behandlingen var framgångsrik om graviditetspsykosen ersätts av livslång depression.
4. Det har jag heller inte påstått. Men stödet kan uppfattas som om man enbart stöttar kvinnor som gjort abort och inte i något sammanhang avråder från abort.
Lars Flemström,
1. Det stämmer att ingen rakt ut skrivit att abort ska förbjudas. Men flera har uttryckt kategoriskt att abort är dödande av ofödda" och därmed totalt fel. Bakom den synen ligger i minst ett av fallen här en önskan om ett abortförbud, dvs avskaffande/ändring av nuvarande abortlagstiftning.
2. Det stämmer att ingen har skrivit: "Jag skuldbelägger!". Men hur många inlägg har inte i tämligen känslomässiga brösttoner fördömt "dödande av ofödda"? Om inte det är att skuldbelägga så vet jag inte...
3. Som sagt var - din teoretiska utgångspunkt...
4. Du skrev: "Det där snacket om att stödja kvinnan i hennes svåra beslut, oavsett vad valet blir, är bara en skönskrivning för att putta på henne så att hon bestämmer sig för abort."
Där var du tämligen tydlig. Men det är OK om du nu har ändrat dig eller om du inser att du formulerade dig oklart.
1. En önskan om abortförbud har inget att göra med realpolitik. Att kräva en ändring av abortlagen är inte samma sak som att kräva ett förbud.
2. Det är förstås mycket beklagligt om någon får skuldkänslor (skuldbelägger sig själv) av att det förs en debatt. Men finns det då ingen risk att någon får skuldkänslor av att läsa det eländiga försvaret för aborter? Ni som vill ha yttrandeförbud kan ju börja med er själva... Så behöver vi andra inte heller säga så mycket!
3 ---
4. Håll dig till saken! Det är självklart att vi ska stötta kvinnor som HAR GJORT abort. Och det är givetvis inte detsamma som att uppmuntra till abort. OCH DET ÄR JUST DET SOM JAG INTE HAR PÅSTÅTT. Däremot finns risken, som jag skrev, att detta stöd KAN UPPFATTAS som en uppmuntran till abort, om man inte i något sammanhang avråder från abort.
Om man däremot stöttar en kvinna i hennes beslut att göra abort (eller stöttar en man i hans beslut att hon ska göra abort), så är det självklart en uppmuntran till abort. Varför ska en kvinna öht stöttas (av kyrkan dessutom) i sitt beslut att göra abort, om hon verkligen har bestämt sig? Det behövs inte. Aborten blir ju gjord ändå.
Alltså handlar det om att putta på en kvinna, som fortfarande tvekar, så att hon pallrar sig iväg och får aborten utförd.
Lars Flemström,
1. Du skrev att ingen har ifrågasatt kvinnans rätt till självbestämd abort.
Men i ditt sista inlägg ser det ut som om du faktiskt håller med om att folk önskat ett abortförbud.
Tack för att du insett detta.
2. Man kan föra en diskussion kring abort på ett sätt så att man respekterar människor ioch inte lägger tunga skuldbördor på redan prövade människor.
Vem här har krävt yttrandeförbud?
4. Jag håller mig strikt till det som diskuterats här. Jag anser att man mycket väl kan ge stöd även före en abort utan att det med automatik ska innebära att man "knuffar" i riktning mot ett beslut om abort. Människor som befinner sig i svåra beslutssituationer kan behöva vårt stöd - kanske det är just vetskapen om att det villkorslösa stödet finns som gör att beslutet blir att inte göra abort.
Stöd och nåd ska vara villkorslöst, det är vår kristna uppgift.
(För jag kan inte se att någon sagt eller menat att det är beslutet att göra abort som ska stöttas.)
"Jag vill be med Er att den aktiva dödshjälpen aldrig blir en verklighet i Sverige och att den synen får vara en syn som råder i vår mänskliga värld."
Men om aktiv dödshjälp till äventyrs skulle legaliseras i Sverige, då skulle väl Svenska kyrkan, och därmed även pastor Bonnier, som vanligt anpassa sig efter svensk riksdag och anse det vara rätt och riktigt.
"Jag vill be med Er för de kvinnor och barn som exploateras, som 'på olika sätt missbrukas misshandlas och utsätts för förnedring'."
Vill du det Åke, vill ni Sveriges kyrkoledare verkligen det? Gör ni inte istället vad ni kan för att mörka sexskandaler bland era egna? Det är mycket snack och många fina broschyrer och etiska riktlinjer som trycks, men dessa ord har ytterst lite med verkligheten i församlingarna att göra. Ska en kvinna behöva bli gravid med sin våldtäktsman för att bli trodd? Är det först då hon är värd förbön och stöd? Det verkar inte bättre.
Argumentet "män skall inte bestämma över kvinnors kroppar" är väldigt tröttsamt!
Varför inte lyssna till någon som tex Moder Teresa: "...vad som främst förstör friden är abort, för detta innebär krig mot barnet, ett direkt dödande av det oskyldiga barnet. Om vi accepterar att en mor kan döda till och med sitt eget barn, hur kan vi kräva av andra att inte döda varandra?".
Moder Teresa är en kvinna bland många värd att lyssna till......eller???
Grunder för abortlagstiftninen måste vara en förnekelse av människovärdet, över att det ofödda barnet FAKTISKT ÄR EN MÄNNISKA.
I debatter ställs ofta frågor i stil med "Jamen, hur definierar DU en människa då?"
Detta förhållningssätt är grundläggande felaktigt och en dårskap. VISST VET VI VAD EN MÄNNISKA ÄR utan att behöva definiera henne!
Är jag en människa först när jag nått ett visst mått av utveckling? Isf kan vi ju lika enkelt diskvalifisera människor med olika handikapp och missbildningar som människor. Just det, VARFÖR LYSSNAR INGEN PÅ DEM? Mängder av personer med Down Syndrom idag upplever sig inte värdiga, många säger att de tycker det känns hemskt att man kan göra abort pga att bebisen i magen är en person likt dem.
Åke, när jag läser ditt resonemang, som jag i grund och botten definitivt inte delar så undrar jag, VARFÖR INTE ISÅFALL ta upp kampen för att tex ENDAST aborter efter våldtäkt skall tillåtas?
Men det grundläggande felet är att du menar att vi inte kan säga vad en människa är. Kan vi inte det, oj oj då är vi illa ute. Människans värde kan inte hänga på hur vi definierar det i någon slags i tidsandan rådande konsensus. Den relativistiska tidsanda som råder har obeskrivligt tragiskt satt detta ur spel för tillfället.
Vad gäller skuldfrågan så handlar abortmotstånd definitivt inte om ett skuldbeläggande av kvinnorna! Om man ska prata skuld så är det däremot tex de abortläkare som utför aborterna som får bära den.
Snarare än skuld handlar detta om människovärde - rättvisa - sanning - fred...
Ur ett kristet perspektiv - nu riktar jag mig till diakonen - finns det absolut inte någon "kvinnans rätt till abort" som står över det ofödda barnets rätt till liv. Sen är det en annan sak hur lagstiftningen ska se ut med hänsyn till de sällsynta specialfall som finns. Men att abort i de allra flesta fall är en synd - även om läkaren är den största syndaren och att även de som uppmuntrar till detta syndar - är ju inget att diskutera.
Skicka en kommentar