fredag 26 september 2008

"Jag ger faen i treenigheten!"

Orden i rubriken är inte mina utan Göran Greiders. Jag var på ett oerhört fint seminarium på bokmässan i Göteborg med Elisabeth Sandlund chefredaktör för tidningen Dagen, Journalisten Göran Skytte, Författaren Maria Küchen och chefredaktören för Dalademokraten Göran Greider. Det handlade om att få en tro som vuxen och alla utom Göran Greider vill kalla sig kristna. Men alla delade med sig på ett mycket personligt och respektingivande sätt av sina omvälvande erfarenheter. Göran Grieder hade dock väldigt svårt för ordet Gud. Det var bara blankt för honom. Ingenting fastnade, ingenting kopplade till det ordet. Jesus Kristus var viktigare - inte som den uppståndne men som den historiska personen. Att Jesus dog en fasansfull död hade Greider inte så svårt att tro men där gick också gränsen, där upphörde hans Jesusrelation. Dogmer i stil med treenigheten sa honom inte det minsta, om jag rätt har förstått vad han själv sa idag på seminariet.

Som kristen tycker jag nog att han har missat något. Jag är själv oerhört intresserad av den historiske Jesus, av Josua ben Josef, som han kan ha hetat. Men för mig är Jesus mer än bara en historisk person bland andra historiska personer. Jag ansluter mig till kyrkans bekännelse som också Göran Skytte uttryckte (och som jag tror, utan att riktigt veta, att både Elisabeth S och Maria K instämmer i): Jesus är sann människa och sann Gud.

Hur kan man förstå det? Att Jesus är sann människa handlar om att han visar på djupet vad det är att leva mänskligt. Han ger oss ett förhållningssätt i och till den värld som möter oss i dag. Att leva som han lärde blir en viktig väg till förändring, en viktig väg framåt.

Men Jesus som sann Gud, då? För min del tror jag att det handlar om att jag möter tillvarons grund och ursprung, Han/Hon som betecknas som Alfa och Omega - begynnelsen och änden - på ett unikt sätt i en historisk person - en person som på ett likaledes unikt och obegripligt sätt uppstod från de döda och är med mig i dag. I det tänkesättet blir Jesus än mer spännande, liksom Fadern och den Heliga Anden, d v s Gud. Och då vill jag nog säga till Göran Greider och alla andra: Jag ger inte faen i treenigheten!

2 kommentarer:

li sa...

Åke, jag förstår vad du menar men. Jag tror inte Göran Greider har missat nåt. Han kanske tvärtom inte har missat det du tror att han har missat? Om man läser hans dikter - t ex i diktsamlingen Jakobsbrevet - så tycker jag att han beskriver det här omöjliga i Bibeln och verkligheten att döden inte har någon gräns, att tiden inte är linjär och att heligheten finns inuti människorna. Jag tror Göran Greider är mystiker. Med trosfrågor handlar det ofta om att slå sig ur förväntningarna och slå sig fri från orden. Man får kämpa för att bevara sin innersta gudserfarenhet tycker jag, inte minst i religionsspråket! Jag är verkligen glad att det finns människor som säger som Göran Greider och ändå vill tala om ämnet.

Åke Bonnier sa...

Li, jag tycker att Du har en sympatisk tolkning av Göran Greiders livsåskådning! Du har säkert rätt i hans mystika tankegångar. Samtidigt värjde han sig starkt mot att kallas kristen -den ende av de fyra seminaristerna. Men jag, liksom Du, gläds över att han vill ge uttryck för sin Kristusrelation bortom alla traditionella begrepp och dogmer även om jag personligen tycker att han missar massor av spännande och livspåverkande tankar i den traditionella kristna dogmatiken.