tisdag 30 september 2008

Ondskan

Jag var för några veckor sedan hemma hos min dotter på hennes 25-årsfest. Så kul det var! Jag pratade med många i hennes ålder och några som var äldre. Under kvällen stod jag och talade med en väldigt trevlig man med muttrar i öronsnibbarna. Det visade sig att han studerade teologi och ska bli präst (tyvärr inte i Stockholms stift). Han ville samtala med mig för en uppsats som han skulle skriva - en uppsats om ondskan.

Idag träffades vi. Det är sällan man talar om ondskan rent konkret med någon. Nu gjorde vi det och han frågade om jag trodde på djävulen. Mitt svar var att jag tror på det djävulska. jag har ju använt det begreppet tidigare i en blogg. Ondskan eller det djävulska är för mig det som står emot Gud. Vi lever i en dualistisk värld där ont och gott hela tiden står i strid mot varandra. Kampen sker inte ute på något slagfält utan är den pågående processen inom var och en av oss. Vi har att ta ställning, medvetet eller omedvetet, i varje enskilt val. Det handlar om vad vi tänker, gör, säger o s v. Jag tror alltså inte på någon djävul i stil med en gubbe med bokfot och horn. Det djävulska är opersonligt. Det gudomliga, Gud, är personlig i den bemärkelsen att Gud möter oss på ett unikt sätt i en historisk person.

Är vi då ansvarslösa. kan vi skylla allt på gud eller djävul, på ondskan eller det goda? Svaret är nej. Vi är inte ansvarslösa. Vi har ansvar för våra val, ansvar för våra handlingar. Vi kan inte skylla ifrån oss. Vi kan inte säga att "det var inte mitt fel, det var ondskan inom mig..". Valet och handlingen står vi själva för. Som kristna får vi välja godhetens väg, välja honom som säger: Jag är vägen, sanningen och livet.

Djävulen finns inte men ondskan finns!

4 kommentarer:

Duvan sa...

Ja, även hos "kristna"

Hyckleri brukar det kallas.

HH sa...

Se där ja. Djävulen avskaffad med några knapptryckningar på tangenterna.

Det är alltid bra med klara besked. Bättre att vara tydlig än att ge ett flummigt svar. Det uppskattas. Nu vet vi var domposten står i ännu en fråga.

Många med mig skulle nog hävda att Bibeln ger rakt motsatt besked. Men det kanske inte är något som bekommer en svenskkyrklig domprost.

I alla händelser skulle jag råda mannen med muttrarna att inhämta teologiska synpunkter från fler källor. Bibeln kan kanske vara en sådan.

Nåväl. Alldeles oavsett om man tror på en allmän ondska eller på en personlig ond makt, så anar jag att vi har mycket gemensamt i vår syn på ondskan och vårt eget ansvar i relation till denna. Tron på "djävulskapet" delar vi, även om vi kanske är oense om vad som kan räknas dit.

attimi sa...

Ack Bibeln, det 21:a århundradets favoritklippbok. Där rök Genesis och evangelierna...

Anonym sa...

Ondskan i sin yttersta gestalt lever och får sin näring inom kyrkan och genom dess företrädare.
Förklädda till ljusets tjänare berövar de människor sina liv och sitt människovärde.
I Jesu namn och med bibeln i hand.
Må Gud låta dem alla brinna i den eviga elden vid tidens slut.

Präst i Sv. Kyrkan Göteborgs stift.