tisdag 7 oktober 2008

Det började som en skakning på övre däck

3000 medlemmar räcker inte. Men så många finns det i vår församling. 5000 personer bor inom församlingens gränser varav ca 3000 personer bor i Gamla stan, knappt 2000 personer i S:ta Claraområdet och ca 200 personer i S:t Jacobsområdet. ca 75.000 personer arbetar inom församlingens territorium och ca 200.000 människor (tror man - hur man nu exakt kan veta det, men, men...) rör sig inom församlingens gränser varje dag. Vår uppgift, enligt Kyrkoordningen är att finnas till för dem som bor och vistas inom församlingen och vi finns till. Vi har fantastiska gudstjänster, vi har otroliga konserter, vi har seminarier, bibelstudier, diakonal verksamhet och mycket mycket annat. Men pengarna räcker inte till. Stockholms domkyrkoförsamling är en av Stockholms minsta församlingar med en av Svenska kyrkans största uppdrag. Men vi har inga pengar! Vi ropar på hjälp till Svenska kyrkan i Stockholms stift. Vi ropar på hjälp till Svenska kyrkan på nationell nivå. För vi har inga pengar. Det är tufft liv för en församling som samtidigt är en lokal församling, en stiftsförsamling med viktiga uppdrag för hela stiftet och en nationell församling med uppdrag som berör hela Sverige och en internationell församling i den bemärkelsen att så många turister kommer till oss från "när och fjärran fält". Stockholms stift lyssnar till oss och vi får se vart goda samtal leder. Nationell nivå lyssnar också och vi får se vart det lyssnandet leder. Hela tiden upptas tankeverksamheten kring framtiden. Kommer vår församling alls att existera om några år?? Det är väldigt osäkert!! Kanske vore det bättre att vi splittrade församlingen i två eller tre olika delar och att dessa delar slogs samman med andra församlingar. Ett sådant beslut kan stiftstyrelsen fatta men det är sannerligen inte enkelt och kräver en lång process av genomlysningar.

Just så är vår situation. "Det började som en skakning på övre däck" sjunger Mikael Wiehe i sin sång om Titanic. Den skakningen har varit. Nu är det verkligt tuffa tider...

Jag vill att Du som läser detta sprider det vidare. Det är viktigt att många får veta om hur läget är och alla goda förslag till lösningar är varmt välkomna!

Men mitt i allt detta vill vi verka för att göra Gud – i vilken vi lever, rör oss och är till – känd, trodd och efterföljd genom mötet med Jesus Kristus.

Så det så!

1 kommentar:

Emelie sa...

Så tråkigt att det är på det viset!
Jag har varit i Sta Clara på besök några gånger, och det är ju ett hästjobb de gör där. Ett fantastiskt arbete. Det är synd att det är synd att det ska skaka då!