onsdag 8 oktober 2008

I finanskrisens dagar

Drygt 36 % har börsen sjunkit i år och världens ekonomer oroar sig - och med all rätt. Hur ska det gå? Kommer börserna att falla ytterligare? Kommer vi att få uppleva börskrascher? Kommer presidentvalet i USA att påverka kurserna? Många frågor, många kommentarer publiceras dagligdags i tidningar. Och många människor mår naturligtvis dåligt mitt i allt detta. För väldigt många är läget en total katastrof.

Påven Benediktus XVI påminner i ett uttalande världen om att det finns andra värden i livet än de ekonomiska. Vi är inte homoekonomicus även om man ibland kan tro det. Det finns djupare värden, av börsen oberoende värden, som vi hela tiden oavsett världsekonomin upp- och nedgångar måste hålla fast vid. Ett sådant värde är kärleken - en kärlek som har många facetter. Jesus påminde sin samtid om de två judiska buden som han ansåg vara de allra viktigaste. Det ena budet handlar om att vi ska älska Gud av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft (5 Mos 6:5). Det handlar om att söka den som djupast sätt angår oss, den som djupast sätt berör oss. Den innebär att försöka se sitt eget liv i ett större perspektiv. Livet är inte begränsat till det vi kan mäta, väga, värdera, se eller höra. Livet är större än så. Vårt eget liv både kan och får handla om relation med Någon som ser vårt eget värde - ett värde som är oberoende av allt. Denna Någon kan beskrivas med tre bokstäver: G-U-D.

Det andra budet som handlar om kärlek till medmänniskan finner vi i 3 Mos 19:18 där det står:...du skall älska din nästa som dig själv. Det handlar om en livshållning, en livssyn där medmänniskan - oavsett vem - är viktig. Vi får inte glömma detta i finanskrisens dagar när vi riskerar att egoismen än mer accentueras.

2 kommentarer:

li sa...

Kyrkan borde inte ha aktier. Aktier är spekulation som upprätthåller fattigdomen i världen. Basta!

Åke Bonnier sa...

Genom att kyrkan har aktier kan man också vara med och påverka. Jag tror nog inte att aktiemarknaden är huvudorsaken till fattigdomen. Däremot måste ett större solidariskt tänkande till - ett tänkande där vi kan börja själva!