söndag 30 november 2008

Ett nådens år?

Se, din konung kommer till dig... I dag tände vi första adventsljuset både hemma på Oskarsstigen och i Storkyrkan. Drygt 900 personer kom för att vara med i gudstjänsten. Jag var överväldigad och oerhört glad. Kören sjöng sedvanligt underbart och denna 1:a advent hade vi ett uruppförande av vår "huskompositör" Sven-David Sandström. Fruktansvärt svårt för kör och organist men otroligt spännande för oss som lyssnade. Orden från profeten Sakarja 9:9-10 var tonsatta. Jag njöt!

Temat för idag är "Ett nådens år". Det temat har återkommit under så många år och trots vårt hopp, trots vår gudsrelation har många år varit o-nådens år, åtminstone på ytan. Estoniaolyckan, Twin tower i New York, mordet på Anna Lind, mord på olika barn. Onådens år. Gud kändes mer frånvaranade än närvarande.

Men kanske handlar inte nåden om att allt ska gå bra, att världen ska vara paradisisk. Kanske handlar nåden om att när allt synes gå åt "det håll där det är väldigt varmt" så är Gud också där. Nådens år handlar då om att jag inte är utlämnad åt min egen ensamhet när jag är beredd att tro det, att jag inte är övergiven, att allt det som gått fel inte har sista ordet.

Hur ska nu detta nya kyrkoår te sig? Jag vet inte. Jag kan inte se in i framtiden. Men jag kan leva i det innevarande. Det är tillräckligt. Ibland är det mer än jag riktigt känner att jag mäktar med. Men ändå:

Jag får leva i nuets nåd!

Inga kommentarer: