När jag ser tillbaka på den här dagen är det flera saker som gläder mig. På förmiddagen firade jag en förbönsmässa i Storkyrkan med infogat barndop. Det var Theodor som döptes och många kom för att bevittna och hylla. Men många var också med i själva mässfirandet och tog emot nattvardens gåvor. Det är så lätt att man tänker att nattvarden är till för andra, för de fromma, för de som har en ännu starkare tro än jag själv, för de värdiga. Men nattvarden är ingen "medalj för proffstroende". Nattvarden är ett kärlekstecken från Gud - något som påminner oss om att vi är oändligt älskade också när vi inget känner eller tror. I nattvarden tar vi på ett mystiskt sätt emot Jesus Kristus själv. Det här har jag skrivit om tidigare men det blev så påtagligt i dag i mässan att Guds kärlek tar bort "trösklar".
Så var det ytterligare ett dop i Finska kyrkan - ett dop som blev fint och lille Folke blev döpt till allas glädje.
Efter dopet deltog jag i en mycket lyckad gudstjänst för de ombuden internationella ombuden som sändes ut i sina församlingar (se gårdagens blogg). Hela Världen (Svenska kyrkans internationella arbete) är en livsviktig organisation men även SKUT (Svenska kyrkan i utlandet) är omistligt. Jag tänker på alla turister som blir glada när de möter Svenska kyrkan på plats i någon av de stora städerna i Europa eller alla de fantastiska aupair-flickorna som har möjligt att träffa varandra i Svenska kyrkans lokaler, eller alla långtradarchaufförer som gläds över en paus i ett svenskt sammanhang eller de sjömän som får besök ute på de stora transportfartygen när de finns i hamnen. Allt sådant är otroligt viktigt. Det tänker vi inte på när vi sitter hemma i Sverige. Men många upplever det konkret när de är utomlands och skänker en tacksamhetens tanke till vår kyrka som fortfarande har möjlighet att finansiera den verksamheten genom kollekter, insamlingar, basarer etc. SKUT är viktigt! Det är ett sätt att visa att vi hör ihop oavsett var vi befinner oss.
Efter ett kort men roligt besök hos Mats Rehnströms antikvariat på Jacobsgatan for hustrun och jag hem till två goda vänner och åt gåsmiddag. Svartsoppa, gås och äppelkaka + Spettekaka till kaffet. Vilken middag! Och vilka vänner! Det var sannerligen en energigivande kväll fylld av viktiga samtal och glada skratt. Sånt behövs verkligen!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar