I dag är det den 9 november - den kväll då "kristallnatten" ägde rum för 70 år sedan. Det var under inledningen till det som skulle bli den största industriella utrotningen av människor någonsin. Judar, homosexuella, Romer, oliktänkande förföljdes, sattes i koncentrationsläger, dödades - på ett ojämförbart fasansfullt sätt. Aldrig mer, ropade världen efter den 8 maj 1945. Aldrig mer! Antisemitismens avskyvärda tryne skulle inte få sticka upp mer! Romer skulle inte förföljas. Homosexuella skulle respekteras. Vad har hänt?
Vi behöver lyssna än mer till historiens rop om aldrig mer. Antisemitismen finns än idag i vårt eget land parad med främlingsfientlighet och brist på respekt för mångfald. Som kristna får vi stå upp vår föra judiska och muslimska bröder och systrar i Sverige och visa på att vår Gud, som är vår gemensamma Gud, är kärlekens och försoningens Gud - den Gud som uppmanar oss att se vår medbroder och medsyster, oavsett alla beteckningar. Vi kristna måste gå i bräschen för ett samhälle där enhet stavas mångfald, där det inte är farligt att tycka olika, uttrycka olika kulturella traditioner och religiösa traditioner så länge inget strider mot mänskliga rättigheter och mot det dubbla kärleksbudet: Du ska älska Gud över allting och Din nästa som Dig själv. Det budet (eller buden, för det är två bud i Gamla Testamentet) delar vi med våra judiska syskon och innebörden i det budet återfinns också hos våra muslimska syskon. Tillsammans måste vi vara med och bygga ett samhälle av respekt och medmänsklighet. Det är vår gemensamma kallelse - en gudomlig kallelse där vi som kristna får ta initiativet om ingen annan gör det! Låt oss inte tveka! Den tyske sångaren Wolf Bierman skriver i en sång från 70-talets Östtyskland:
Nej, låt dig ej förhårdna i denna hårda tiddet alltför hårda brister dom alltför styva mister sin vassa udd därvidsin vassa udd därvid
Nej, låt dig ej förbittras i denna bittra tidför grämelsen den byggerett galler runt omkring dig och makten klarar sig, och makten klarar sig.
Nej, låt dig ej förskräckas i denna skräckens tid. Dom hoppas just på detta, att innan kampen börjat vi gett oss utan strid,vi gett oss utan strid
Nej, låt dig ej förbrukas, men bruka väl dig tid. Nej, låt dig aldrig kuvas, du stöder oss, vi stöder dig, vi ger varandra Liv, vi ger varandra Liv.
Vi låter oss ej tystas i denna tysta tid. En dag skall marken grönska, då stå vi alla starka, då är den här vår tid, då är den här vår tid.
Min pappa sa en gång: Man sak vara intolerant mot intoleransen!
Tydligare än så kan det inte sägas den 9 november.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
1 kommentar:
Låt mig föra ett mer generellt resonemang kring detta.
I ett samhälle "där det inte är farligt att tycka olika" är det inte så enkelt som att "man ska vara intolerant mot intoleransen".
För vad händer då? Risken är att det slår över åt andra hållet och man får ett samhälle där majoriteten definierar vad som är tolerant, och tillåter sig att behandla oliktänkande därefter. Och då blir det just farligt att tycka olika. En majoritetens diktatur, om man så vill.
Det finns tydliga sådana tendenser i dagens Sverige. Dessa bör definitivt motarbetas, och jag tror att det görs bäst genom en vilja att förstå den som tycker annorlunda, även om man själv tycker inställningen är intolerant. Först då kan man på allvar bemöta åsikterna med sakliga argument.
Åsiktsfriheten är något av det mest grundläggande och skyddsvärda vi har i vårt samhälle. Äventyra den inte genom att försöka tysta dem som har obekväma åsikter.
Skicka en kommentar