För evangeliets skull!

Vad är viktigast i en församling? Frågan låter kanske konstig. Svaret är ju så självklart, kan det tyckas. Det viktigaste är att genom gudstjänst, undervisning, diakoni och mission sprida det livsbärande evangeliet om honom som red in i Jerusalem på en åsna, det livsbärande evangeliet om honom som dog och uppstod för vår skull. Det är det viktigaste. Men frågan om församlingens struktur - är den så våldsamt viktig? Frågan om man heter det eller det, om församlingsgränserna går där eller där - spelar det någon roll egentligen? För mig som är domprost i en väldigt liten församling med bara 3000 tillhöriga fast med ett väldigt stort uppdrag i väldigt stora kyrkor, spelar det roll att vi är för små. Jag drömmer om, längtar efter och hoppas på att Stockholms domkyrkoförsamling ska upphöra i sin nuvarande form, delas och ingå i större pastorala enheter. För det viktiga är inte strukturen. Det viktiga är att nå ut, att låta varje kyrka få vara ett andligt centrum för människor både nära och fjärran ifrån. Den dagen vi inte existerar som församling i dess nuvarande form kommer människor ändå att söka sig till kyrkorna, till gudstjänster och samtal och musikstunder. Det handlar ju inte om stordrift av evangelieförkunnelse utan om stordrift gällande administration och annat som vi idag sysslar med i varje pastorat. Ordet ska klart förkunnas och sakramenten ska räckas till så många som möjligt i så många kyrkor som möjligt i Stockholms innerstad. Men för att det ska vara genomförbart måste vi få större ekonomiska uppbördsområden. Det är fullt möjligt att genomföra - och för mig vore det en önskedröm!

För evangeliets skull!