lördag 8 november 2008

Jesus - och inte brännboll

När jag var yngre spelade jag brännboll tillsammans med klasskamrater och andra vänner. Det var roligt och man kunde använda både platt och runt slagträ. Det runda gav mer skjuts åt bollen som flög iväg. Ofta fanns dock någon som tog lyra när jag slog. Bollen gjorde liksom en loop och sedan ned i någons öppna händer och så kvickt tillbaka till brännaren som tog den, stampade till på plattan och skrek: Bränd!

Ibland känns det som om våra inomkristna samtal om Jesus, vad han stod för i etiska och moraliska sammanhang som är aktuella i dag , tenderar att bli någon sorts brännsbollsmatch där det gäller att slå så svåra bollar som möjligt så att inte mottagaren har en chans att ta utan att man kan göra några sorts religiösa frivarv och få in så många i det egna "boet" som möjligt eller bränna så många som möjligt. Men Jesus är inget slagträ. Han är inte heller någon boll för långslag och det kristna livet handlar inte om att "bränna" motståndarna.

I Jesus möter jag Gud själv på ett unikt sätt. Jesus är för mig min himmelske medbroder som jag får vandra med, samtala med, hämta tröst ifrån och kraft ifrån - men knappast använda som slagträ mot andra kristna. Tvärtom har vi ju Jesus gemensamt och jag kan inte förstå dessa kristna som vet allt, har svar på allt. När jag vandrar med Jesus i mitt liv får jag göra det i osäkerhet, i tvivel, i hopp, i kärlek och tro - allt blandat i en helig mix. Jesus säger inte att han är målet sanningen och livet, inte heller paketet, sanningen och livet, utan vägen, sanningen och livet - en sanning och ett liv som vi inte kan få grepp om men som vi kan ana glimtvis och ibland något mer när vi vandrar på Jesusvägen. På den vägen ryms många olikheter! Tack gode Gud!

4 kommentarer:

li sa...

Jättebra jämförelse, tycker jag!

Och jag tycker fortfarande att det vore bättre om du släppte på kommentarerna öppet på den här bloggen, någon kanske kan moderera ihop med dig om du inte hinner?

attimi sa...

Domprost Bonnier. Du säger att du inte förstår de kristna som har svar på allt. Jag säger att det ytterst sällan är svårt att veta vad Gud vill. Bibeln är inte oklar. Det svåra är inte att veta utan att vilja och göra. Bibeln är full av människor som trotsar Guds vilja, människor som Adam, Mose, David och Jona - och deras trots innebär alltid att det körs in en kil mellan dem och Gud. Även de gånger bibelns människor säger sig inte veta vad Gud vill handlar det ofta om trots. Man vet inte, för att man inte VILL veta. Det står att gudsfruktan är vishetens begynnelse. Den som handlar rätt efter det han vet får sin insikt vidgad. Det handlar om att ha förtroende för Gud även när vår förståelse inte räcker till. Du pratar ofta i dina blogginlägg om tolkningsutrymme, historiskt sammanhang och andra liknande saker. Dessa uttryck har alla en sak gemensam, nämligen att de berövar bibeln och därmed även Gud, tyngd. Jag tror att du bör fråga dig hur trosbekännelsen om en allsmäktig Gud går ihop med en bibel full av anakronismer?

Bollen över till dig...

Åke Bonnier sa...

Hej Li, jo jag ska undersöka detta med möjlighet till större öppenhet på min blogg. Tycker att Du har rätt!

Hej Attimi, Guds vilja är tydlig - det håller jag med om. Guds vilja handlar nämligen om att leva det dubbla kärleksbudet och Jesu eget bud om att älska varandra. Så får vi kristna förstå Guds vilja och så får vi leva.

Ändå är Bibeln inte en "katalog" där det bara är att slå upp och läsa rakt av. Bibelns texter måste tolkas in i vår egen verklighet. Och jag vet att jag här förespråkar en annan bibelsyn än den mer "bokstavstrogna". Jag har respekt för att Du och andra tycker annorlunda men det hindrar mig inte att hävda den ovan nämnda synen som är den, vågar jag nog påstå, i huvudsak rådande i Svenska kyrkan. Om du tillhör ett annat trossamfund som hävdar annorlunda bibelsyn får vi leva med det och fortsätta tillsammans med att leva de ovan nämnda buden -som är Guds vilja!

HH sa...

Det är förstås sant att Guds vilja kan sammanfattas i det dubbla kärleksbudet. Men att begränsa Guds vilja till enbart detta är att göra en våldsam förenkling.

För hur ska vi som enkla människor, med vårt begränsade förstånd, kunna greppa vad Gud menar med kärlek? Hur skulle vi ärligt kunna hävda att vi vet vad som är kärleksfullt i Guds ögon? Påstår vi det, sätter vi människan på samma nivå som Gud. Och vips, så har vi avskaffat Gud. För vad ska vi i så fall med honom till?

Om vi istället accepterar att Gud vet långt mer än vi, och ser helt andra samband än vi själva är kapabla till - både i våra vardagsliv och för mänskligheten i stort - då måste vi ödmjukt söka hans vilja där den låter sig finnas. Och då är Guds eget ord ett utmärkt ställe att börja på.

Givetvis ska ordet tolkas utifrån var tid, men det innebär inte att människan fritt kan stryka valda delar som inte är bekväma för stunden.

***

Slutligen vill jag bara påpeka att det är Svenska kyrkan (där jag själv är uppvuxen och än så länge kvarstår som medlem) som "hävdar annorlunda bibelsyn" - inte övriga trossamfund. Svenska kyrkan är som bekant ganska extrem inom kristenheten på den punkten.

Men det kanske bara var ett olyckligt ordval från domprostens sida.